Hur hantera ångest, oro, misstänksamhet?

Puh! Nu är jag tillbaka efter en tuff natt. Jag hade lite för mycket energi, så jag stannade uppe och läste till halv åtta på morgonen. Kanske tur det, eftersom jag ska prata om boken på en läsecirkel imorgon 😅 Men nog om mig. Förstår känslan inför uppgiften. Alla tycker nog det är i alla fall lite jobbigt att få kritik, men du har nog extra svårt för det och tar det personligt. Kanske för att du kämpar för att inte sticka ut på ett negativt sätt, då är det tufft att bli bedömd. Jag tänker att du på något vis försöker vara perfekt och därför har väldigt höga krav på dig själv. Du kan tänka att andra oftast inte är lika kritiska, som du är när du kritiserar dig själv. Ta ett djupt andetag och tänk att om de inte är nöjda, så är det säkert någonting som du enkelt kan fixa till. Ja, jag tycker inte heller om att någon ska döma min arbetsinsats och då är det skönt att driva eget företag. Jag tackar bara ja till sådant jag känner mig bekväm med, eller som är värt ångesten och lidandet i slutändan 😝

Åh, eget företag! Låter ju underbart.

Jag skulle nog också vilja driva eget, för då har man liksom bara sin egen insats det hänger på. Man slipper att ens egen insats riskerar sinka en grupps arbete liksom... :) 

Kul med bokcirkel! Jag läser sällan böcker (förutom kurslitteratur). 
Jag var ute på en promenad idag... en rätt kort, så det har hjälpt mitt mående idag i alla fall.

Längtar så tills snön och isen försvunnit så att jag blir mer bekväm med att börja springa lite igen. 

Precis som vanligt är det både en dröm och en mardröm. Jag älskar mitt jobb, men det har stora nackdelar också. Inte själva jobbet i sig, egentligen, förutom att jag i princip inte har några kollegor. Men mina kunder är helt underbara 🤩 Jag har alltid velat driva eget företag, för jag har svårt att anpassa mig efter andras viljor och tider. Precis så är det! Om man presterar bra, går det bra. Om man presterar dåligt, går det dåligt. Men det drabbar ingen annan.

Ja, jag har varit med i läsecirkeln i sex år nu och det är en salig blandning omaka själar, som kommer förvånansvärt bra överens. Ibland önskar jag att alla fick ha en läsecirkel som vår 😊

Det låter härligt med promenad! Kurslitteratur kan vara väldigt intressant den med, om man läser rätt kurs. Jag har läst över fem år på högskola och alla kurserna har varit rätt kurser. Skönt att promenaden hjälpte ditt mående! Och du har tur, för snart är det vår och din önskan kommer att slå in 🌸

Just det, nästa gång du skäms över någonting, så får du tänka på hur jag hänger som en apa i trädet och visar rumpan. Då känns det säkert mycket mindre pinsamt 😝

Haha!! Tack för dina fina inlägg! ♡ Jag känner mig verkligen upplyft av dem!

Jag ska också fortsätta med lite träning hemma oftare för att bli starkare och må bättre på det sättet också! 

Så bra att du känner dig upplyft! 💚 Det gör jag också, av att skriva dem alltså. Träning är säkert bra både fysiskt och psykiskt. Nu kom jag nyss hem från läsecirkeln. Det blev en spännande diskussion om boken som vanligt! 😊

Jag gick en lång promenad idag... över 40 minuter från centrum och hem! :) Jobbigt.. men säkert bra för hälsan... 

Säkert jättebra! Det var duktigt gjort 😊 Jag går och cyklar mycket, så det kan jag verkligen rekommendera. Det jag däremot inte kan rekommendera är att supa ner sig med kaffe. Jag har egentligen slutat, men får återfall då och då. Idag blev det en riktig karatefylla vid lunch, så nu tänker jag stanna uppe och jobba hela natten 😅☕️ Hur gick det med inlämningsuppgiften?

Uppgiften gick ok. Det var bara för gruppen, inte något vi blev bedömda på utan en del i processen i grupparbetet kan man väl säga. 
Men jag blev inte sågad. Ingen sade något negativt om någon annans bidrag, utan vi bara samlade ihop det alla "brainstormat" fram och valde ut vad vi gillade från alla förslag.

Det kändes bra att gruppen inte pekade ut någon som mindre bra eller så. Allt behandlades bara som idéer oavsett vem det var från.

Vi har ett par veckor kvar på grupparbetet, där fler uppgifter ska utföras... så vi får se hur det kommer gå.
Det är svår balansgång att inte bry sig för mycket, och att sedan bli för avslappnad så att man underpresterar... :(

Kaffe drack jag lite idag vid lunchtid... men inget mer än så.... 

Så bra! Då kan du pusta nu, om inte ångesten flyttade över till något annat 😝 Det låter som ett välfungerande grupparbete. Jag tror det kommer gå jättebra, men håller med om att det kan vara en svår balansgång. När jag pluggade behövde jag alltid lite stress för att komma igång, så jag väntade ofta in i det sista, men det gick bra ändå. Angående att vara rädd för att underprestera, så gjorde jag en läskig grej på jobbet en gång och då gick ångesten i taket. Jag skulle göra en slags presentation och behövde lära mig 2 A4 sidor utantill. Inga problem i vanliga fall, men av någon anledning blev jag så nervös att jag knappt gjorde annat än att öva under en hel veckas tid. När jag skulle laga mat slutade det ofta med att jag låg på golvet i köket och läste högt i mina papper istället. Tur att det bara handlade om en vecka, annars hade jag väl svultit ihjäl! 😅 Jag skulle ta en bild på mig själv också. Det krävdes bara 1700 stycken, innan en blev bra 🙃

Haha!
Det har hänt mig också att jag blir så orolig inför en viss uppgift, eller när jag ska plugga inför en tenta, att jag kan fokusera på att studera i timmar utan rimlig rast och intag av mat. Andra dagar får jag ångest bara av att tänka på att studera och gör ingenting istället... 

Så det blir minst sagt en obalans där. Jobba för mycket, eller jobba inget alls. Man mår ju dåligt av båda alternativen! 

Bra att du startade en tråd om ångest! Det är viktigt att prata om psykisk ohälsa, oavsett hur den yttrar sig. Många gånger kan det hjälpa att bara hitta likasinnade och bolla tankar. Det är lätt att tro att man är ensam om sina känslor annars. Du får väl kika in här titt som tätt och skriva av dig, om du nu skulle råka få ångest igen 😅

När vi nu pratar om ångest och ångestframkallande saker, så är den där skrattande gubben (jag gjorde på slutet) ingen ond skratta åt din ångest gubbe, utan en skratta med dig åt din ångest gubbe. Så, nu har vi rett ut det! 😊

Aw. Tack! Jag trodde inget annat. :)

Hur går det med ångesten? Något nytt under stolen? 🌞???? Själv har jag funderat över ångestens ursprung. Alltså vad som gör att man utvecklar GAD från början och inte vad som triggar det. Jag kom fram till att det generella ångestsyndromet kommer från det generella otrygghetssyndromet. Att inte känna sig trygg gör en ångestfylld och misstänksam. Min otrygghet har lett till att jag tror att saker ska gå åt helvete, lite som du, och har svårt att slappna av. Det är som en slags postpessimism, som är svår att bli av med. Tack och lov har jag lärt mig att bara tuta och köra och göra saker ändå, även om jag (vet) att jag kommer sladda av vägen. Som när jag pluggade till exempel. Jag visste alltid att jag hade misslyckats med tentan och fått underkänt, fast det egentligen aldrig hände. Ändå var jag säker på att nu, just den här gången, skulle det gå åt helvete 😅

Precis så är jag med. Jag tror alltid det värsta.
Jag misslyckades med 3 av 4 tentor på en kurs jag läste för länge sedan. Förutom de tre tentorna så har jag klarat alla tentor.
Som nu, i det programmet jag läser nu har jag haft 3 tentor och klarat alla.

Jag tänker ofta negativt, men jag övar på att ändra mina tankar för att må bättre!