• Anonym (-)

    Hur hantera ångest, oro, misstänksamhet?

    Har ni sett den där meme:n? När Galadriel säger "Things that are, things that were, and some things that have not yet come to pass."

    Så känner jag gällande vad jag oroar mig för, och vad som ger mig ångest. Det är så mycket.
    Jag har ofta dubbla känslor kring saker, känner sådant obehag både av att göra förändringar, och att inte göra dem. Som att jag aldrig är liksom "trygg" i min kropp och mitt psyke.

    Senaste åren har jag funderat på att kolla upp synen. Har haft problem med den, men varit rädd att kolla upp den.
    Tog tag i det och gick och kontrollerade synen nu... och nu ger det mig ångest! Hade jag INTE kollat synen, hade jag fortfarande oroat mig. Nu när det är gjort, så oroar jag mig för glasögonen. 


    Ser framför mig att jag kommer förstöra dem, att de ska ljuga för mig och jag behöver betala mer än vad som är rimligt. ALLT. Jag litar inte på mig själv, och inte på andra.
     
    Jag förväntar mig att livet ska gå fel hela tiden... Även om jag objektivt sätt kan se att det inte alltid går "åt helvete" så oroar jag mig ändå för det. Ser framför mig att andra vill mig illa, att jag ska göra illa mig kroppsligt, att jag ska underprestera. Kort och gott, ALLT. Hur ska jag hantera mina orosmoln? Det är ju helt otroligt vad orimligt jag tänker. 
    Jag vill kunna ta livet lite mer med en klackspark... Det är mentalt uttröttande att vara rädd, orolig och misstänksam så ofta. 

  • Svar på tråden Hur hantera ångest, oro, misstänksamhet?
  • Anonym (-)

    Jag ska inte vara överstruket där på slutet.... Blev fel....

  • Anonym (-)

    Så du menar att jag aktivt ska tänka att jag har makten över mitt liv, att jag har kontroll?
     

  • Anonym (-)
    Eurydike skrev 2023-02-19 19:48:24 följande:

    Känner att mitt svar var ganska dåligt faktiskt. Lite tekniskt och kliniskt, men det är svårt att förändra tankemönster. Antar att du känner till GAD? Det borde du läsa på om annars och söka hjälp för din ångest. Om du inte vill söka hjälp, så tycker jag du borde försöka tänka att du inte får oroa dig för saker för lång tid innan. Utan blockera sådana tankar genom att intala dig själv att: det där behöver jag inte tänka på än. Lycka till och hoppas att du lyckas få lite kontroll på din ångest!


    Det är lugnt!<3

    Jag har säkert generellt ångestsyndrom, även om det inte är fastställt.
    Jag tycker tyvärr att jag mått MYCKET sämre av regelbunden kontakt med psykolog förut. 

    Jag tror nog att jag ska se mig om efter andra alternativ för att förbättra den mentala hälsan. 
    Träning, kanske någon terapeut som har mer fokus på helheten av en människa och inte vara "symptom som kan behandlas med medicin". 

    Jag tror verkligen på att måendet är en kombination av genetik, formandet i barndomen, livssituation och hur väl man tar hand om sin fysiska och psykiska hälsa. 
    Jag har som sagt gått hos psykologer i omgångar och provat medicin, men det har inte hjälpt mitt mående.

    Ska kolla upp vad annars man kan göra för att minska ångest. Jag ska försöka träna mer och fokusera på avslappning och hälsosam mat... sådant som faktiskt påverkar hela kroppen! Sedan kan man nog öva på att hantera jobbiga tankar när de väl kommer... hur man förhåller sig till dem.... Att jag ens skrev här är ett sätt att lätta på ångesten...
  • Anonym (-)
    Anonym (-) skrev 2023-02-19 20:01:27 följande:
    Det är lugnt!<3

    Jag har säkert generellt ångestsyndrom, även om det inte är fastställt.
    Jag tycker tyvärr att jag mått MYCKET sämre av regelbunden kontakt med psykolog förut. 

    Jag tror nog att jag ska se mig om efter andra alternativ för att förbättra den mentala hälsan. 
    Träning, kanske någon terapeut som har mer fokus på helheten av en människa och inte vara "symptom som kan behandlas med medicin". 

    Jag tror verkligen på att måendet är en kombination av genetik, formandet i barndomen, livssituation och hur väl man tar hand om sin fysiska och psykiska hälsa. 
    Jag har som sagt gått hos psykologer i omgångar och provat medicin, men det har inte hjälpt mitt mående.

    Ska kolla upp vad annars man kan göra för att minska ångest. Jag ska försöka träna mer och fokusera på avslappning och hälsosam mat... sådant som faktiskt påverkar hela kroppen! Sedan kan man nog öva på att hantera jobbiga tankar när de väl kommer... hur man förhåller sig till dem.... Att jag ens skrev här är ett sätt att lätta på ångesten...
    bara*, inte vara.
  • Anonym (-)
    Eurydike skrev 2023-02-20 19:59:13 följande:

    Det låter bra att du tänker holistiskt för att minska ångesten! Träning är alltid bra och om du dricker kaffe kan det vara en bra idé att dra ner på det, eftersom det finns vissa studier som visar på ett samband mellan ångest och kaffe. Vad bra att du skrev här som ett sätt att lätta på ångesten! 😊


    Ja absolut, kaffedrickandet har jag försökt minska. Jag hade en period då jag drack minst tre koppar om dagen... nu, senaste månaderna dricker jag ibland två koppar, ibland en kopp och ibland inget kaffe alls. Så det går framåt!
  • Anonym (-)

    Hallå!
    Tänkte bara tillägga något jag funderat mycket på.

    Jag vet inte om det är min ångest som orsakar det, men jag känner ofta att jag vill fly. Jag drömmer mig bort. Oavsett vad jag gör, om det är jobb, utbildning, provar på en hobby- så är det liksom bättre i fantasin, i teorin- än i verkligheten. Jag längtar bort! 

    Ok... jag har nog vissa hobbies jag inte tröttnar på- men det är när jag gör något med andra som jag mår dåligt. Mitt självförtroende sjunker.
    Jag känner mig obekväm i sociala sammanhang, oavsett om det gäller skola, jobb eller på fritiden. Jag tänker för mycket!! Känner ständigt att andra ogillar mig.
    Det kanske man kan jobba på med KBT också...

  • Anonym (-)
    Eurydike skrev 2023-02-25 17:24:42 följande:

    Jag förstår hur du menar! Tror det behovet kan komma av att du kanske har svårt att leva ut och vara dig själv (tillsammans med andra) eftersom du inte känner dig trygg. Att fantasin överträffar verkligheten är då inte så konstigt. I fantasin bestämmer du allt själv, där kan ingenting gå fel. Alltså total frihet och trygghet på samma gång. Det är svårt att överträffa. Jag har lite liknande drag, fast tvärtom. Tror jag har svårt att hålla mig på en lagom nivå och inte spåra ur. Det positiva är att jag har lärt mig hantera det. Om jag till exempel minglar på fester blir jag alltid väldigt omtyckt. Då blir jag sugen på att gå längre och längre, tills jag säger något direkt olämpligt. Men nu har jag lärt mig var gränsen går och minglar vidare innan det händer. Det kan vara så att jag spelar sofistikerad och intellektuell, för att sakta glida över i att bli vulgär och opassande. Tror jag blir uttråkad och tycker det är spännande att gå lite för långt. Så det kan vara svårt att hålla sig på en lagom nivå i sociala situationer, oavsett vilket problem man har. Det låter som att du behöver försöka våga lite mer, om du upplever att fantasin överträffar verkligheten. Även om du tror att andra ogillar dig, så behöver det inte alls vara sant.


    Du kan verkligen sätta ord på mina känslor!
    Jag tror jag är en rätt hämmad person, samtidigt som jag också blir lätt uttråkad.

    Känner att jag måste tona ner min personlighet flesta sammanhang. Sedan går jag ofta och tänker tillbaka på pinsamma händelser i livet och skäms, och vill gömma mig.

    Jag vet inte om det är min självcensur som gör att jag lättare också skäms över mig själv.... hmm..
    Vulgär blir inte jag i sociala sammanhang...men känner mig ändå udda på vissa sätt på fester och liknande.. jag upplever mig själv som mer känslig än de flesta. Analyserar saker ständigt, vilket gör att jag inte känner mig närvarande helt.
  • Anonym (-)

    Jag lämnade in en "individuell uppgift" i ett grupparbete idag...

    Mår ILLA av tanken att de andra ska såga mina idéer, mitt sätt att presentera dem på....
    Suck.

    Jag måste öva på det. Att ta kritik på rätt sätt och inte bli allt för ledsen om de inte gillar mina idéer.

    Det är ju tyvärr en del av arbetslivet att andra kommer "döma" ens arbetsinsatser så... jag får se det här som en övning inför det. Även om jag mår ILLA så att jag nästan vill spy för att jag tänker det värsta om min insats.

  • Anonym (-)
    Eurydike skrev 2023-02-26 18:17:41 följande:
    Puh! Nu är jag tillbaka efter en tuff natt. Jag hade lite för mycket energi, så jag stannade uppe och läste till halv åtta på morgonen. Kanske tur det, eftersom jag ska prata om boken på en läsecirkel imorgon 😅 Men nog om mig. Förstår känslan inför uppgiften. Alla tycker nog det är i alla fall lite jobbigt att få kritik, men du har nog extra svårt för det och tar det personligt. Kanske för att du kämpar för att inte sticka ut på ett negativt sätt, då är det tufft att bli bedömd. Jag tänker att du på något vis försöker vara perfekt och därför har väldigt höga krav på dig själv. Du kan tänka att andra oftast inte är lika kritiska, som du är när du kritiserar dig själv. Ta ett djupt andetag och tänk att om de inte är nöjda, så är det säkert någonting som du enkelt kan fixa till. Ja, jag tycker inte heller om att någon ska döma min arbetsinsats och då är det skönt att driva eget företag. Jag tackar bara ja till sådant jag känner mig bekväm med, eller som är värt ångesten och lidandet i slutändan 😝
    Åh, eget företag! Låter ju underbart.

    Jag skulle nog också vilja driva eget, för då har man liksom bara sin egen insats det hänger på. Man slipper att ens egen insats riskerar sinka en grupps arbete liksom... :) 

    Kul med bokcirkel! Jag läser sällan böcker (förutom kurslitteratur). 
    Jag var ute på en promenad idag... en rätt kort, så det har hjälpt mitt mående idag i alla fall.

    Längtar så tills snön och isen försvunnit så att jag blir mer bekväm med att börja springa lite igen. 
  • Anonym (-)

    Haha!! Tack för dina fina inlägg! ♡ Jag känner mig verkligen upplyft av dem!

    Jag ska också fortsätta med lite träning hemma oftare för att bli starkare och må bättre på det sättet också! 

  • Anonym (-)

    Jag gick en lång promenad idag... över 40 minuter från centrum och hem! :) Jobbigt.. men säkert bra för hälsan... 

  • Anonym (-)
    Eurydike skrev 2023-02-28 19:10:11 följande:
    Säkert jättebra! Det var duktigt gjort 😊 Jag går och cyklar mycket, så det kan jag verkligen rekommendera. Det jag däremot inte kan rekommendera är att supa ner sig med kaffe. Jag har egentligen slutat, men får återfall då och då. Idag blev det en riktig karatefylla vid lunch, så nu tänker jag stanna uppe och jobba hela natten 😅☕️ Hur gick det med inlämningsuppgiften?
    Uppgiften gick ok. Det var bara för gruppen, inte något vi blev bedömda på utan en del i processen i grupparbetet kan man väl säga. 
    Men jag blev inte sågad. Ingen sade något negativt om någon annans bidrag, utan vi bara samlade ihop det alla "brainstormat" fram och valde ut vad vi gillade från alla förslag.

    Det kändes bra att gruppen inte pekade ut någon som mindre bra eller så. Allt behandlades bara som idéer oavsett vem det var från.

    Vi har ett par veckor kvar på grupparbetet, där fler uppgifter ska utföras... så vi får se hur det kommer gå.
    Det är svår balansgång att inte bry sig för mycket, och att sedan bli för avslappnad så att man underpresterar... :(

    Kaffe drack jag lite idag vid lunchtid... men inget mer än så.... 
  • Anonym (-)
    Eurydike skrev 2023-02-28 23:24:16 följande:
    Så bra! Då kan du pusta nu, om inte ångesten flyttade över till något annat 😝 Det låter som ett välfungerande grupparbete. Jag tror det kommer gå jättebra, men håller med om att det kan vara en svår balansgång. När jag pluggade behövde jag alltid lite stress för att komma igång, så jag väntade ofta in i det sista, men det gick bra ändå. Angående att vara rädd för att underprestera, så gjorde jag en läskig grej på jobbet en gång och då gick ångesten i taket. Jag skulle göra en slags presentation och behövde lära mig 2 A4 sidor utantill. Inga problem i vanliga fall, men av någon anledning blev jag så nervös att jag knappt gjorde annat än att öva under en hel veckas tid. När jag skulle laga mat slutade det ofta med att jag låg på golvet i köket och läste högt i mina papper istället. Tur att det bara handlade om en vecka, annars hade jag väl svultit ihjäl! 😅 Jag skulle ta en bild på mig själv också. Det krävdes bara 1700 stycken, innan en blev bra 🙃
    Haha!
    Det har hänt mig också att jag blir så orolig inför en viss uppgift, eller när jag ska plugga inför en tenta, att jag kan fokusera på att studera i timmar utan rimlig rast och intag av mat. Andra dagar får jag ångest bara av att tänka på att studera och gör ingenting istället... Förvånad

    Så det blir minst sagt en obalans där. Jobba för mycket, eller jobba inget alls. Man mår ju dåligt av båda alternativen! 
  • Anonym (-)
    Eurydike skrev 2023-03-01 19:13:47 följande:

    När vi nu pratar om ångest och ångestframkallande saker, så är den där skrattande gubben (jag gjorde på slutet) ingen ond skratta åt din ångest gubbe, utan en skratta med dig åt din ångest gubbe. Så, nu har vi rett ut det! 😊


    Aw. Tack! Jag trodde inget annat. :)
  • Anonym (-)

    Precis så är jag med. Jag tror alltid det värsta.
    Jag misslyckades med 3 av 4 tentor på en kurs jag läste för länge sedan. Förutom de tre tentorna så har jag klarat alla tentor.
    Som nu, i det programmet jag läser nu har jag haft 3 tentor och klarat alla.

    Jag tänker ofta negativt, men jag övar på att ändra mina tankar för att må bättre!

Svar på tråden Hur hantera ångest, oro, misstänksamhet?