Hur hantera ångest, oro, misstänksamhet?

Tror ofta ångest handlar om kontroll, eller bristande kontroll, eftersom man inte kan kontrollera hur framtiden blir. Då blir det logiskt att ångesten genast flyttar över till någonting annat, eftersom det egentligen handlar om kontrollbehov. Det finns ett begrepp som heter internal locus of control, om du känner till det? Begreppet innebär att kontroll kommer inifrån och att det är du själv som styr ditt liv och dina handlingar, till skillnad från external locus of control, som innebär att det som sker baserar dig på tur eller ödet. Den första tankestrategin är förknippad med högre prestationsförmåga och större välmående. Den andra strategin påminner om det som utlöser din ångest. Allt du inte kan styra över, allt som kan gå fel, som innebär en kontrollförlust.

Precis! Eller försöka tänka att du har en ofördelaktig tankestrategi som gör att du mår sämre än du behöver. Tankar ändrar man inte över en natt. De är ofta djupt rotade i hjärnan och det tar tid att hitta nya tankemönster. Men ett första steg kan ju vara att tänka att det egentligen handlar om kontrollbehov och kontrollförlust. Då kan man jobba med det på ett annat sätt och se ångesten som ett symptom på dissonansen som uppstår mellan kontrollbehov/kontrollförlust. Jag har till exempel en djupt rotad rädsla för att få oväntat besök, men eftersom jag vet vad som orsakar rädslan, så är den lättare att hantera. Då kan jag använda mig av logiska argument.

Känner att mitt svar var ganska dåligt faktiskt. Lite tekniskt och kliniskt, men det är svårt att förändra tankemönster. Antar att du känner till GAD? Det borde du läsa på om annars och söka hjälp för din ångest. Om du inte vill söka hjälp, så tycker jag du borde försöka tänka att du inte får oroa dig för saker för lång tid innan. Utan blockera sådana tankar genom att intala dig själv att: det där behöver jag inte tänka på än. Lycka till och hoppas att du lyckas få lite kontroll på din ångest!

Vilken tur! <3

Jag fick faktiskt lite ångest av mitt torra och kliniska svar. Antagligen lider jag också av GAD. Men förstår dig angående att prata med en psykolog. Det kan faktiskt stjälpa, istället för att hjälpa. Det gäller att få en bra psykolog i så fall.

Angående att få ångest för vardagliga saker, så håller mitt kylskåp på att gå sönder. Eller rättare sagt; det har gått sönder. För det är 16 (!) grader varmt på de två översta hyllorna, men jag låtsas som att det regnar. Varför då? Jo, för att jag avskyr när människor behöver komma in i mitt hem. Det låter som att jag har någonting att dölja, men så är inte fallet. Utan jag tycker bara det är grymt jobbigt när de kan komma och plinga på helt plötsligt, även om de har med sig ett nytt kylskåp. Det är ovissheten som gör det. Att inte veta när man ska vara beredd på besök. Ofta är hantverkare så morgonpigga också 🙃 Men nu måste jag faktiskt skärpa mig snart och fixa kylskåpet!

Det låter bra att du tänker holistiskt för att minska ångesten! Träning är alltid bra och om du dricker kaffe kan det vara en bra idé att dra ner på det, eftersom det finns vissa studier som visar på ett samband mellan ångest och kaffe. Vad bra att du skrev här som ett sätt att lätta på ångesten! 😊

Det låter bra det! Kan tipsa om att vissa koffeinfria kaffesorter faktiskt är goda och att Espresso House kaffe går att få koffeinfritt. Lycka till! 🤩

Jag förstår hur du menar! Tror det behovet kan komma av att du kanske har svårt att leva ut och vara dig själv (tillsammans med andra) eftersom du inte känner dig trygg. Att fantasin överträffar verkligheten är då inte så konstigt. I fantasin bestämmer du allt själv, där kan ingenting gå fel. Alltså total frihet och trygghet på samma gång. Det är svårt att överträffa. Jag har lite liknande drag, fast tvärtom. Tror jag har svårt att hålla mig på en lagom nivå och inte spåra ur. Det positiva är att jag har lärt mig hantera det. Om jag till exempel minglar på fester blir jag alltid väldigt omtyckt. Då blir jag sugen på att gå längre och längre, tills jag säger något direkt olämpligt. Men nu har jag lärt mig var gränsen går och minglar vidare innan det händer. Det kan vara så att jag spelar sofistikerad och intellektuell, för att sakta glida över i att bli vulgär och opassande. Tror jag blir uttråkad och tycker det är spännande att gå lite för långt. Så det kan vara svårt att hålla sig på en lagom nivå i sociala situationer, oavsett vilket problem man har. Det låter som att du behöver försöka våga lite mer, om du upplever att fantasin överträffar verkligheten. Även om du tror att andra ogillar dig, så behöver det inte alls vara sant.

Vad bra att jag lyckades sätta ord på dina känslor! Det låter som en svår kombination att vara hämmad samtidigt som man lätt blir uttråkad, eftersom det kan leda till att man gör säkrare val som kanske inte är lika spännande. Pinsamma händelser är en sak för sig. När man har levt ett par år har man ofta samlat på sig en del. Du skulle skämmas ihjäl om jag avslöjade allt vad jag har gjort (eller råkat ut för). Men för mig är de pinsamma minnena inte förknippade med skam, utan med glädje. Jag tänker tillbaka på dem och skrattar åt dem. En gång hängde jag som en apa i en arm och svävade mellan himnel och jord, samtidigt som jag visade rumpan för alla mina killkompisar. Fråga mig inte hur jag hamnade där 🐒 Nu har det gått några år och jag befinner mig på säkert avstånd från händelsen, både i tid och rum, och därför kan jag skratta åt den 😂 Jag lärde mig också hur jag inte ska hamna i samma situation igen, så jag blev klokare på köpet. Att du skäms kan säkert ha med din självcensur att göra. Du har hög självcensur och mycket skamkänslor. Jag har låg självcensur och lite skamkänslor. Det låter logiskt på något vis. Min bästa kompis är autistisk och väldigt introvert. Hon har liknande känslor som du beskriver. Att hon känner sig mer som en åskådare än en aktör i livet, så att säga.

Nej, nu måste jag försöka sova. Det här håller inte om jag ska orka gå upp imorgon (idag) också 🐔

Puh! Nu är jag tillbaka efter en tuff natt. Jag hade lite för mycket energi, så jag stannade uppe och läste till halv åtta på morgonen. Kanske tur det, eftersom jag ska prata om boken på en läsecirkel imorgon 😅 Men nog om mig. Förstår känslan inför uppgiften. Alla tycker nog det är i alla fall lite jobbigt att få kritik, men du har nog extra svårt för det och tar det personligt. Kanske för att du kämpar för att inte sticka ut på ett negativt sätt, då är det tufft att bli bedömd. Jag tänker att du på något vis försöker vara perfekt och därför har väldigt höga krav på dig själv. Du kan tänka att andra oftast inte är lika kritiska, som du är när du kritiserar dig själv. Ta ett djupt andetag och tänk att om de inte är nöjda, så är det säkert någonting som du enkelt kan fixa till. Ja, jag tycker inte heller om att någon ska döma min arbetsinsats och då är det skönt att driva eget företag. Jag tackar bara ja till sådant jag känner mig bekväm med, eller som är värt ångesten och lidandet i slutändan 😝

Precis som vanligt är det både en dröm och en mardröm. Jag älskar mitt jobb, men det har stora nackdelar också. Inte själva jobbet i sig, egentligen, förutom att jag i princip inte har några kollegor. Men mina kunder är helt underbara 🤩 Jag har alltid velat driva eget företag, för jag har svårt att anpassa mig efter andras viljor och tider. Precis så är det! Om man presterar bra, går det bra. Om man presterar dåligt, går det dåligt. Men det drabbar ingen annan.

Ja, jag har varit med i läsecirkeln i sex år nu och det är en salig blandning omaka själar, som kommer förvånansvärt bra överens. Ibland önskar jag att alla fick ha en läsecirkel som vår 😊

Det låter härligt med promenad! Kurslitteratur kan vara väldigt intressant den med, om man läser rätt kurs. Jag har läst över fem år på högskola och alla kurserna har varit rätt kurser. Skönt att promenaden hjälpte ditt mående! Och du har tur, för snart är det vår och din önskan kommer att slå in 🌸

Just det, nästa gång du skäms över någonting, så får du tänka på hur jag hänger som en apa i trädet och visar rumpan. Då känns det säkert mycket mindre pinsamt 😝

Så bra att du känner dig upplyft! 💚 Det gör jag också, av att skriva dem alltså. Träning är säkert bra både fysiskt och psykiskt. Nu kom jag nyss hem från läsecirkeln. Det blev en spännande diskussion om boken som vanligt! 😊

Säkert jättebra! Det var duktigt gjort 😊 Jag går och cyklar mycket, så det kan jag verkligen rekommendera. Det jag däremot inte kan rekommendera är att supa ner sig med kaffe. Jag har egentligen slutat, men får återfall då och då. Idag blev det en riktig karatefylla vid lunch, så nu tänker jag stanna uppe och jobba hela natten 😅☕️ Hur gick det med inlämningsuppgiften?

Så bra! Då kan du pusta nu, om inte ångesten flyttade över till något annat 😝 Det låter som ett välfungerande grupparbete. Jag tror det kommer gå jättebra, men håller med om att det kan vara en svår balansgång. När jag pluggade behövde jag alltid lite stress för att komma igång, så jag väntade ofta in i det sista, men det gick bra ändå. Angående att vara rädd för att underprestera, så gjorde jag en läskig grej på jobbet en gång och då gick ångesten i taket. Jag skulle göra en slags presentation och behövde lära mig 2 A4 sidor utantill. Inga problem i vanliga fall, men av någon anledning blev jag så nervös att jag knappt gjorde annat än att öva under en hel veckas tid. När jag skulle laga mat slutade det ofta med att jag låg på golvet i köket och läste högt i mina papper istället. Tur att det bara handlade om en vecka, annars hade jag väl svultit ihjäl! 😅 Jag skulle ta en bild på mig själv också. Det krävdes bara 1700 stycken, innan en blev bra 🙃

Bra att du startade en tråd om ångest! Det är viktigt att prata om psykisk ohälsa, oavsett hur den yttrar sig. Många gånger kan det hjälpa att bara hitta likasinnade och bolla tankar. Det är lätt att tro att man är ensam om sina känslor annars. Du får väl kika in här titt som tätt och skriva av dig, om du nu skulle råka få ångest igen 😅

När vi nu pratar om ångest och ångestframkallande saker, så är den där skrattande gubben (jag gjorde på slutet) ingen ond skratta åt din ångest gubbe, utan en skratta med dig åt din ångest gubbe. Så, nu har vi rett ut det! 😊

Hur går det med ångesten? Något nytt under stolen? 🌞???? Själv har jag funderat över ångestens ursprung. Alltså vad som gör att man utvecklar GAD från början och inte vad som triggar det. Jag kom fram till att det generella ångestsyndromet kommer från det generella otrygghetssyndromet. Att inte känna sig trygg gör en ångestfylld och misstänksam. Min otrygghet har lett till att jag tror att saker ska gå åt helvete, lite som du, och har svårt att slappna av. Det är som en slags postpessimism, som är svår att bli av med. Tack och lov har jag lärt mig att bara tuta och köra och göra saker ändå, även om jag (vet) att jag kommer sladda av vägen. Som när jag pluggade till exempel. Jag visste alltid att jag hade misslyckats med tentan och fått underkänt, fast det egentligen aldrig hände. Ändå var jag säker på att nu, just den här gången, skulle det gå åt helvete 😅