När ska mannen ta första steget?

Inte jag! Jag som tjej tycker att tjejer mycket väl kan ta iniativ

Ja, man läser om tjejer som säger samma. Men alla jag pratat med tyckte att mannen ska ta första steget. Det är manligt. En erkände att hon känner sig brudig då, och det är nog så de flesta kvinnor känner om mannen visar intresse. Det var stort åldersspann på kvinnorna som sa det, så det var inga småtjejer. 30-65 år.

Sen så har ofta kvinnor en annan syn på vad som är första steget. Sett kvinnor här som tycker att dom tar första steget när dom reggar sig på en dejtsida.

Du kommer inte att ta något första steg med någon någonsin, Draken, om du inte slutar sitta och gagga och älta samma saker för hundra miljonte gången här på FL. Återigen, du har ju redan din uppfattning klar i den här frågan med, varför frågar du ens efter andras åsikter? Du är ändå helt oemottaglig för andras synpunkter eller erfarenheter. Fattar inte varför du håller till på ett diskussionsforum, prata med en vägg istället. 

Jag har tagit första steget många gånger. Jag har varit på dejt med flera kvinnor. Jag vågade det. Men att jag var nervös, osäker och ibland blyg är inte bra, enligt många kvinnor. De kvinnorna som sa till mig att mannen ska ta första steget, tyckte också att det är omanligt när en man är nervös, blyg, osäker. Ändå var jag på dejt med fler än de har varit.

Och när de själva träffade män så var det gulligt att han var blyg och nervös.

Ja, omvänt anser jag det är kul med manliga vänner. Sen är det precis som du säger. En god vänskap kan hålla i evigheter. Gillar perspektivet mycket. Har själv dock gjort en tabbe inom området. 

Det viktigaste är inte vem som tar första steget till fysisk beröring. Huvudsaken är att det signaleras intresse från mannen. Att kvinnan känner sig åtrådd och säker på att han vill ha henne, så att hon vågar bli fysisk. Är det död stämning från mannen är det lika med avvisning. Så det enda mannen egentligen behöver göra är att vara inkännande, lite förförisk, kommunikativ, genuint intresserad, varm och öppen. Ofta sker det ju fysiskt kontakt långt innan den sexuella. Man kanske tar på den andres arm i samtal, berör varandra när man passerar, tar på varandra ben när man är spontan och skrattar. Vid attraktion lever liksom lemmarna sitt eget liv och beröring blir oundviklig eftersom kropparna arbetar för att närma sig sig varandra på ett sensuellt plan. Jag har aldrig varit med om att man behöver tänka på sådant eller planera attacken. Det bara händer naturligt.

Skippa tankeverksamheten och vara närvarande istället. så ska du se att det kommer naturligt!

Mellan 10:e och 15:e dejten säger vett och ettikett koden.

Varför kan inte kvinnan lika gärna göra det?

Var har jag skrivit att hon INTE ska visa intresse. När två personer bestämmer sig för att gå på dejt eller blir intresserad av någon förutsätts att intresse syns för att utveckling ska ske. Sen att man visar att man ser och åtrår varandra är viktigt för båda. Men en kvinna som tvivlar på detta och får konstiga signaler från mannen kommer inte att bjuda in till något eller behålla intresset.

Kvinnor har ju också ett fysiskt underläge och kulturellt varit den svaga ur ett historiskt perspektiv och inte heller haft samma valmöjligheter eller fått visa sin sexualitet öppet varför det heller inte varit lika accepterat att kvinnor tar initiativ. Sånt lever kvar och de flesta kvinnor behöver denna trygghet och övertygelse av mannen för att våga öppna upp. Det finns ju också enorma risker för kvinnor att dejta män och ha sex men en man pga dödsrisk, att bli våldtagen, misshandlad osv. Sånt behöver ju knappast män oroa sig för. En man som inte vågar visa intresse eller beröra en kvinna kan upplevas om svag och ointresserad så inte särskilt lyckat.

Huvudsaken är att det signaleras intresse från mannen. Att kvinnan känner sig åtrådd och säker på att han vill ha henne, så att hon vågar bli fysisk. 

Aha, du är en av dom, som ska dra saker till sin spets. Ja, men dåså. Då förstår jag.
Alla tycker inte att vi ska vara jämställda. Många vill ha var traditionella könsroller.
Det ser man på nätet också.
www.aftonbladet.se/debatt/a/J1lGAm/natdejting-befaster-vara-konsroller

Killarna är aktiva, tjejerna är passiva.

Mönstret går igen i kommunikationen på dejtingsidorna. Som tjej har du inga problem med att bli kontaktad ? det enda som krävs är att du har en sida och gett indikationen att du är tjej. Mer än så behövs faktiskt inte. Inte ens en presentation, det räcker med en profilbild om ens det.

Killarna mejlar dig i vilket fall, och uppvaktar på alla tänkbara sätt. Klart att tjejerna blir ­förtjusta, vem vill inte bli bekräftad på det sättet?

Är du kille, å andra sidan, får du ta saken i egna händer. Du kan nämligen inte förvänta dig att tjejerna hör av sig, hur många foton du än har, eller hur välskriven din presentation än må vara.

Men som kille vill man ju så klart vara den som bestämmer. Eller? Vill man verkligen det?

Tyvärr bidrar även dejtingcoacher och relationsexperter till att befästa bilden av att män och kvinnor förväntas vara och bete sig. De ger tips till singelkillar om hur de bäst bör uppvakta en kvinna ? genom att vara aktiva. Som man ska du gå fram, du ska ställa frågor, du ska hela tiden föra konversationen framåt. Vill du ge en man en komplimang, säg något om vad han är bra på.

Tipsen till tjejer är i stället att vara passiva och möta blickar, röra vid sitt eget hår på olika vis och att spela svåra. Ska du ge en kvinna en komplimang så säg något om hur hon ser ut.

Nä, skärpning! Det är mycket snack om jämställdhet i samhället, så varför skulle det vara annorlunda på dejtingsidorna? Tjejer, sluta vara så bortskämda och initiativlösa, det är inte särskilt attraktivt.

Måste kväva en GÄSPNING! Du har missförstått det mesta känner jag. Du har för lite praktiskt erfarenhet och kommer inte komma närmre kvinnor av dina inlägg och trådar på nätet. Du måste ut och samla på dig livserfarenhet så förstår du mekanismerna bakom. Orkar inte ta jämställdhetsdebatten. Berättade bara hur det evolutionärt och historiskt har sett ut vilket ju kan påverka inlärda beteenden.

Självklart finns det undantag och andra sätt att fungera. Men vad som funkar bäst är att vara lyhörd inför situationer och känna in den andre och våga visa vad man känner till den grad att relation kan uppstå.

över en klippa

Lol :D

jag nätdejtade i några år och männen jag minns är de jag kontaktade. Jag var också den som i 9 fall av 10 tog "första steget" till att kyssas. Jag är rätt tydlig i mina signaler när jag är intresserad, men om mannen inte är tydlig alls tillbaka (vilket är rätt vanligt faktiskt) så tar jag inte heller några steg.

varför ständigt skylla på att kvinnor är dåliga på att ta initiativ istället för att fundera på vad ni själva skickar för signaler? Dejting är en dans där den ena partnern inte kan stå still för då blir det ingen dans, sen vem som för dansen vidare är en annan femma men båda måste ta steg för att det ska bli en dans.

ja som kvinna får man en massa mail från män men det betyder inte att vi inte själva kontaktar de vi vill lära känna eller nöjer oss med massmails männen (cooy and paste på unikt meddelande).

Ett youtube klipp övertygade mig om att kvinnliga respektive manliga könsroller ännu cementerade i en del samhällsskikt. Något jag länge misstänkt. Jag förstår samtidigt om resonemanget är kontroversiellt på ett liberalt forum som FL. 

En High Value Man (konservativ högstatusman med alla möjliga förtjänster och ekonomiska tillgångar) vill exempelvis vara den som tar initiativet med kvinnan. Om kvinnan tar steget i vilken fas kontakten än är i betraktas hon besitta ett mindre värde som partner. Värdet på tjejens aktier minskas. I sakens natur ingår moraliska aspekter som att kvinnan inte får ha legat runt med många män eller skaffat sig erfarenheter om hon ska lyckas fånga en High Value Man?s seriösa intresse. Underförstått betraktas hon som ett par- eller giftemål ämne om hon hållit på sig och är konservativt lagd i sin könsroll. Kvinnor som varit lätta på foten bedöms av en högstatusman på sin höjd som glädjeflickor en kort play period om ens det. Alltihopa stämmer rätt bra in på verkligheten anser jag. Kan dessa stereotypa könsroller spela in i många tjejers ovilja att ta initiativ? Tjejer med sådan uppfostran kan rädas att bli betraktade som trash om de tar första steget?