Beslutsångest över framtiden, hjälp!

Hej!

Jag behöver verkligen få tips och råd från någon som kan se detta utifrån. Innan jag och min man fick barn köpte vi en villa på landet i en by med ca 1000 invånare. Vi har ca 500n grusväg till förskola och skola upp till åk 3. Jag tänkte att det var tryggt för barnen att växa upp här... mysigt med liten förskola med få barn och nära till skogen.

Idag har jag två barn på 2 och 4 år, som går på förskolan här i byn. Jag och min man pendlar 1,5 - 4 mil till en annan stad och jobbar. Helt plötsligt har jag börjat tvivla på livet på landet. Det är lugnt, tyst och härligt... men det är också mörkt (okt-mars april) ensamt och massa djur typ vargar och älgar alldeles utanför. Detta gör ju att man inte är ute mycket så här års på em/kväll. Förskolan är väl okej, men inget wow, dom går nog till skogen ca 1 gång i veckan trots att den ligger precis intill... när barnen börjar fyran ska de åka skolskjuts 1 mil åt motsatt håll mot hur vi jobbar.

Vi jobbar deltid för att kunna spendera massa tid med våra barn. Och det är ju billigt att bo på landet. Ca 5000 i månaden för huskostnader.

Men nu lockar stadslivet... jag tänker barnen i framtiden cykla hem till sina vänner eller till närmsta lekplats. Enkelheterna för dom att ta sig till skolan och att kunna promenera upp till stan för att se folk när vi är lediga... att kunna ta en löptur i ett spår med lysen... ja nu hör ju. Jag ser ju bara det mysiga nu. Så snälla... hit me med för/nackdelar med att bo i stan (liten stad ca 15.0000 inånare kontra landet) är det bara denna bistra novembermånad som gör att jag börjar tveka på lantlivet? Eller är det att barnen börjar bli större och saker i stan såsom skridskoåkning/badhus/lekplatser lockar?

Tack för era tips och tankar!

Mortiscia80

Äldre 27 Nov 12:17

#1

Jordgubb90 skrev 2019-11-27 12:02:32 följande:

Hej!

Jag behöver verkligen få tips och råd från någon som kan se detta utifrån. Innan jag och min man fick barn köpte vi en villa på landet i en by med ca 1000 invånare. Vi har ca 500n grusväg till förskola och skola upp till åk 3. Jag tänkte att det var tryggt för barnen att växa upp här... mysigt med liten förskola med få barn och nära till skogen.

Idag har jag två barn på 2 och 4 år, som går på förskolan här i byn. Jag och min man pendlar 1,5 - 4 mil till en annan stad och jobbar. Helt plötsligt har jag börjat tvivla på livet på landet. Det är lugnt, tyst och härligt... men det är också mörkt (okt-mars april) ensamt och massa djur typ vargar och älgar alldeles utanför. Detta gör ju att man inte är ute mycket så här års på em/kväll. Förskolan är väl okej, men inget wow, dom går nog till skogen ca 1 gång i veckan trots att den ligger precis intill... när barnen börjar fyran ska de åka skolskjuts 1 mil åt motsatt håll mot hur vi jobbar.

Vi jobbar deltid för att kunna spendera massa tid med våra barn. Och det är ju billigt att bo på landet. Ca 5000 i månaden för huskostnader.

Men nu lockar stadslivet... jag tänker barnen i framtiden cykla hem till sina vänner eller till närmsta lekplats. Enkelheterna för dom att ta sig till skolan och att kunna promenera upp till stan för att se folk när vi är lediga... att kunna ta en löptur i ett spår med lysen... ja nu hör ju. Jag ser ju bara det mysiga nu. Så snälla... hit me med för/nackdelar med att bo i stan (liten stad ca 15.0000 inånare kontra landet) är det bara denna bistra novembermånad som gör att jag börjar tveka på lantlivet? Eller är det att barnen börjar bli större och saker i stan såsom skridskoåkning/badhus/lekplatser lockar?

Tack för era tips och tankar!

Det där med att barnen måste pendla visste ni ju redan innan så det kommer inte som någon överraskning direkt. Jag ska ge några punkter som du kan fundera på.

Ni kommer aldrig att kunna leva lika billigt i stan.
Oavsett liten stad så kommer även kriminalitet på köpet.
Det är ingen vits att ni bor i en liten stad om det kan undvikas eftersom det ändå inte finns särskilt mycket att göra där, dock kan en stad alltid erbjuda mer än att bara bo på landet.
Bättre kommunikationer i stadsbebyggelse så klart.
Fler grannar, närmare också, det är bra om något händer.
Ni kan säkert hitta en förskola som engagerar sig mer.

Jag tror ärligt talat att ni skulle behöva flytta från landet. Fundera på om ni kan bo närmare jobbet för den som pendlar längst, kanske flytta till en helt ny stad där den ena åtminstone har ett heltidsjobb först tills ekonomin blir stabil.

Jordgubb90

Äldre 27 Nov 12:44

#2

Tack för svar! Självklart kommer det inte som en överraskning, men däremot hade vi inga barn då så vi förstod nog inte riktigt innebörden i det... och hade ju inte något känslomässigt band till någon vars beslutet nu kommer att påverka i högsta grad. Jag tänkte nog att lite pendling är väl ingen fara... och nu har man mer erfarenhet och barn så man tänker ju helt annorlunda nu.

Hur menar du när du skriver att du tror att vi behöver flytta från landet? Hur drog du den slutsatsen? :)

Mortiscia80

Äldre 27 Nov 13:05

#3

Jordgubb90 skrev 2019-11-27 12:44:07 följande:

Tack för svar! Självklart kommer det inte som en överraskning, men däremot hade vi inga barn då så vi förstod nog inte riktigt innebörden i det... och hade ju inte något känslomässigt band till någon vars beslutet nu kommer att påverka i högsta grad. Jag tänkte nog att lite pendling är väl ingen fara... och nu har man mer erfarenhet och barn så man tänker ju helt annorlunda nu.

Hur menar du när du skriver att du tror att vi behöver flytta från landet? Hur drog du den slutsatsen? :)

Därför att det inte kommer att bli lättare med tiden. Tänk fem år framåt, tänk tio år framåt. Ungarna måste pendla, ni vuxna måste pendla, det finns ingenting i närheten, kanske (antagligen) inte ens barnens vänner. I staden är allt närmare, det finns bättre möjligheter osv. Visst är det fint att bo på landet men ni vågar ju knappt gå ut pga rovdjur! Det är inte hållbart heller. Om du väger för- och nackdelar på kort och lång sikt ser du nog samma sak.

MammaTillDansband

Äldre 29 Nov 08:12

#4

Jordgubb90 skrev 2019-11-27 12:02:32 följande:

Hej!

Jag behöver verkligen få tips och råd från någon som kan se detta utifrån. Innan jag och min man fick barn köpte vi en villa på landet i en by med ca 1000 invånare. Vi har ca 500n grusväg till förskola och skola upp till åk 3. Jag tänkte att det var tryggt för barnen att växa upp här... mysigt med liten förskola med få barn och nära till skogen.

......

Men nu lockar stadslivet... jag tänker barnen i framtiden cykla hem till sina vänner eller till närmsta lekplats. Enkelheterna för dom att ta sig till skolan och att kunna promenera upp till stan för att se folk när vi är lediga... att kunna ta en löptur i ett spår med lysen... ja nu hör ju. Jag ser ju bara det mysiga nu. Så snälla... hit me med för/nackdelar med att bo i stan (liten stad ca 15.0000 inånare kontra landet) är det bara denna bistra novembermånad som gör att jag börjar tveka på lantlivet? Eller är det att barnen börjar bli större och saker i stan såsom skridskoåkning/badhus/lekplatser lockar?

Tack för era tips och tankar!

Hej!
Min infallsvinkel:
Jag och min familj bor på landet (enligt SCB:s definition "utanför tätort med minst 200 invånare"). Barnen går i skola, förskola och bebisen är hemma. Både jag och mannen lönearbetar i grunden (bilpendlar till jobb), och så driver vi en liten gård på fritiden.
Min uppfattning är partisk till landsbygdernas fördel, bara så du vet

. Jag har aldrig ens tänkt tanken på att lämna landet, jag får rysningar av radhusområden och betonglängor. Det är för andra, inte för mig.
Barnen trivs här, de har massor att göra på fritiden, andra barnfamiljer på cykelavstånd (och de kan cykla tryggt eftersom det är sparsamt med trafik).

Några tankar:
Det är mörkt och november även i Småstad. Är själv uppvuxen i en Småstad, och jag var ytterst sällan ute och lekte i mörkret och novemberregnrusket, fast där fanns gatlyktor. Har inget minne av att mina föräldrar var ute något nämnvärt heller under den tiden.
Och det här med älgarna och vargarna? Ingen av dem attackerar människor, även om de kan vara ett hot mot hundar. Och robotgräsklippare (har du sett filmen med älgen och gräsklipparen?).
Vad gäller era barn borde det i ett samhälle med 1000 invånare, förskola och skola finnas ett antal vänner till era barn som de kan cykla hem till när de blir så stora? Även om ni bott i Småstad hade barnen ibland behövt skjuts eller sällskap av vuxen om de skulle över en större väg när de skulle till en kompis, t ex. Väldigt många stadsbor skjutsar sina barn till skolan dagligen, så det är ingen praktisk skillnad för era barn som får åka buss istället.
Du tycker inte förskolan i Byn är "wow", men trivs barnen? Det är faktiskt det som räknas. De har inget annat att jämföra med, vet ingenting om spännande pedagogiska inriktningar eller Ur och Skur. Mina barns förskola, som ligger i kyrkbyn i en grannsocken, är en alldeles vanlig ospännande kommunal förskola - men den finns där, och alla bygdens barn och familjer älskar den!
Samma med skolan, ni har en skola i Byn. Var glada för det! För oss som bor i Sveriges landsbygder är ju sån kommunal service inte självklar, tråkigt nog.
Ni bilpendlar till jobbet, du och din partner. Det är inte säkert att ni skulle slippa det bara för att ni flyttade till Småstad. Oerhört många stadsbor bor i stad A och åker en halvtimme i bil till stad B för att jobba (alltför få av dem tar bussen).
Absolut, det finns elljusspår, ishall, simhall och lekplatser i Småstad, men hur ofta använder man dessa egentligen? Är det motiverat att bo nära simhallen om man åker och badar typ 2 gånger i månaden under vintern? Det vet ni bara själva. Och lekplats kan man väl bygga en egen på tomten, då blir den inte så fantasilös och EU-anpassad heller...

fjanten

Äldre 29 Nov 08:25

#5

Såhär känner jag: Landet är toppenbra medan barnen är små, men sedan behöver nästan föräldrarna vara ganska jäkla pigga på att skjutsa till vänner, aktiviteter och liknande för att barnen ska kunna ha ett socialt liv. Jag växte själv upp på landet i norraste norr, och det var väl ganska OK tills jag var tvungen att byta från byskolan och pendla in till "stan". Därefter avskydde jag att bo i byn! Både jag och min bror tjaaaatade om att flytta in till den lilla staden vi gick skolan i, och jag ansåg på den tiden att det var barnplågeri att skaffa barn om man bodde som vi gjorde

Men detta var ju bara min åsikt där och då. Nu, som vuxen och mamma, kan jag se alla fördelarna med att bo som vi gjorde. Men mina föräldrar kanske var lite bittra över sitt beslut när både jag och brorsan flyttade till andra städer dagen efter studenten (bokstavligt talat). Nu har våra föräldrar flyttat efter oss och funderar på varför de inte flyttade oss alla flera år tidigare.

Eftersom jag är så färgad av min uppväxt, och min man älskade sin uppväxt (Sydney), så bor vi i Västerås idag. Det är ju långt ifrån en stor stad, men här finns ändå skolor fram till gymnasim, en högskola HÄR - men det finns även många städer i närheten med högskolor och universitet. För OSS klår det ändå tryggheten med att bo på landet, även om jag blir lite fundersam när jag vaknar på morgonen och läser om bilbränder och gängvåld... Men vi bor i alla fall i en lugn del av staden.

Mortiscia80

Äldre 29 Nov 17:32

#6

Det där med vad som händer när barnen är stora var ju en intressant vinkel "fjanten"! Det var lite så jag och min man också resonerade när vi flyttade från en pyttestad i Småland, jag insåg att om våra barn vill plugga vidare lär de aldrig komma tillbaka och även vanliga jobb är så klart svåra att få på liten ort, så flytt lär det bli förr eller senare, särskilt om barnen är lite äventyrliga och vill se världen medan de är unga, och då måste ju vi vuxna likt förbaskat flytta senare, vilket kanske inte heller är så praktiskt. Världens längsta mening där men jaja x)

Beslutsångest över framtiden, hjälp!

INNEHÅLL