• Hanjon97

    22 år o en enorm barnlängtan

    Jag är 22 år och har en enorm barnlägtan!

    Jag har ett fast jobb, stabil partner o båda vill ha barn. Vi planerar inte ett barn utan sagt händer det så händer det!

    Jag tänker på detta konstant o hoppas varje månad på ett plus på stickan. Men nu på sistone har jag blivit rädd vad våra kompisar o familjer ska tycka om vi blir gravida, då jag har pratat rent generellt om skaffa barn tidigt har alla sagt att de är för tidigt!

    Jag orkar inte vänta 3 år på att vi ska bli gravida bara för ålderns skull!

    Jag har gjort allt jag vill göra.

    Detta tar liksom över hela mitt liv just nu????

  • Svar på tråden 22 år o en enorm barnlängtan
  • Anonym (anonym123)
    Snäll men inte tråkig skrev 2019-10-15 21:48:32 följande:

    Vet inte om det finns någon statistik på det, men jag tycker mig ha märkt  att många som gör ett aktivt val att få barn i din ålder har väldigt stor praktisk erfarenhet av barn och ofta har varit med och tagit  tagit ansvar för sladdbarn i familjen, varit frekvent barnvakt åt syskonbarn eller något liknande.

    Man är liksom oftast   inte helt ovetande om vad man ger sig in på utan har ofta en hyfsat realistisk bild av vad det innebär att ha ansvar för ett barn. Även om det som med allt annat säkert finns en hel del undantag.


    Precis så är det. Jag har fått passa barn mååånga gånger då jag har 5 syskon hehe.. Jag tror även det speglar sig på hur man är uppväxt, i min släkt är detta ju normala åldern för att skaffa barn. Sen har jag också alltid varit den där "mamma" personen i umgängeskretsarna. Men jag känner mig väldigt mogen för min ålder, umgås helst me de lite äldre för jag trivs bättre o har mer gemensamt med dem. Och att ha haft hundar är också positivt, jag är redan "låst" vet hur det är o jag trivs med de. Men hur gammal man än är tror jag aldrig man är 100% redo förens man får träffa den lille :)
  • Djurvän03

    Om du/ni känner er redo för barn tycker jag ni ska skaffa det. Det är erat beslut och ingen annans. Folk kommer alltid ha synpunkter, oavsett ni skaffar barn nu eller 5, 10, 15 år framåt.

  • orolig92
    Anonym skrev 2019-10-14 05:10:59 följande:
    Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän vid ca 25 och det må jag ju säga att det märks tydligt i ditt fall.

    Du ser det inte som att du kommer bli låst? Visst, barnet har en pappa men vem säger att ert frhållande kommer att bestå? Ni är ju knappt mer än barn själva! Hur kan du ta mor- och farföräldrar som givna att ställa upp?

    Jag har barnbarn och det kan jag säga, jag har annat att lägga min tid på än som barnvakt. Barnbarn eller ej, min tid att valla småbarn är över. 
    Visst, jag ställer upp om det verkligen är nödvändigt. Men att träna? Nix pix, har du skaffat barn så är de ditt och pappans ansvar. Och det finns ingen lag som säger att någon måste ställa upp.

    Nej, vänta några år du. Det tjänar nog både du och barnet på.
    Hanjon97 skrev 2019-10-13 23:07:56 följande:
    Men jag tränar inte ens seriöst? Jag kanske är på gymmet 2-3 gånger i månaden. De va bara ett exempel, Jag tränar mer hemma.
    Håhåjaja, NU ja!

    Nej, jag orkar inte...
    Men GUD så tråkig ton du har! Jag är 27 år gammal och jag räknar med att min mamma och mina svärföräldrar vill passa våra barn om vi vill göra något oss själva, jag vet även att min mamma gärna passar mina barn både när jag behöver och inte behöver. Vem har pratat om att det finns en lag på det eller ej? Förlåt men du låter inte som en jättemysig mormor/farmor om du enbart vill ha dina barnbarn om det verkligen är nödvändigt. Har du aldrig dina barnbarn för att du vill umgås med dom? Min mamma hade gladeligen passat mina framtida barn för att ge mig en timmes egentid på gymmet.
  • orolig92

    Om ni båda känner er redo så tycker jag att ni ska köra! Jag har haft en enorm barnlängtan sedan jag var 16 år gammal och jag är nu 27, varit tillsammans med min sambo i 2,5 år men är inte ens i närheten av så redo som du verkar vara. Jag har inget fast jobb, mitt förhållande är inte i ett stabilt läge och min psykiska hälsa krånglar till det för mig. Jag har alltså inte mycket mer än kärlek att ge mitt barn vilket smärtar mig VARJE dag och jag gråter över detta ett par gånger i veckan!

    Du har ett jobb, en säker bostad och ett bra förhållande - så kör och strunta i vad er omgivning tycker. Det är ert beslut och ert liv <3

  • Anonym (Jag väntade)
    Anonym skrev 2019-10-14 05:10:59 följande:

    Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän vid ca 25 och det må jag ju säga att det märks tydligt i ditt fall.

    Du ser det inte som att du kommer bli låst? Visst, barnet har en pappa men vem säger att ert frhållande kommer att bestå? Ni är ju knappt mer än barn själva! Hur kan du ta mor- och farföräldrar som givna att ställa upp?

    Jag har barnbarn och det kan jag säga, jag har annat att lägga min tid på än som barnvakt. Barnbarn eller ej, min tid att valla småbarn är över. 

    Visst, jag ställer upp om det verkligen är nödvändigt. Men att träna? Nix pix, har du skaffat barn så är de ditt och pappans ansvar. Och det finns ingen lag som säger att någon måste ställa upp.

    Nej, vänta några år du. Det tjänar nog både du och barnet på.

    Håhåjaja, NU ja!

    Nej, jag orkar inte...


    Fast nu är ju inte du, tack och lov, TS:s mamma. Det finns ju faktiskt mormödrar som inget hellre vill än att lägga all sin vakna tid på sina barnbarn, som ringer och ber att få ha barnbarnen hos sig bara en kväll till den här veckan. Mormödrar som ser barnbarn som livets efterrätt och inte som restskatt.

    Alla förhållanden kan ju gå i stöpet. Med ditt resonemang så ska ingen skaffa barn med någon annan.
  • orolig92
    Anonym (Jag väntade) skrev 2019-10-15 22:39:37 följande:
    Fast nu är ju inte du, tack och lov, TS:s mamma. Det finns ju faktiskt mormödrar som inget hellre vill än att lägga all sin vakna tid på sina barnbarn, som ringer och ber att få ha barnbarnen hos sig bara en kväll till den här veckan. Mormödrar som ser barnbarn som livets efterrätt och inte som restskatt.

    Alla förhållanden kan ju gå i stöpet. Med ditt resonemang så ska ingen skaffa barn med någon annan.
    Åh vilket roligt och bra uttryck "mormödrar som ser barnbarn som livets efterrätt och inte som restskatt"!! haha :D
  • Anonym (Livia)
    Anonym (Jag väntade) skrev 2019-10-15 22:39:37 följande:

    Fast nu är ju inte du, tack och lov, TS:s mamma. Det finns ju faktiskt mormödrar som inget hellre vill än att lägga all sin vakna tid på sina barnbarn, som ringer och ber att få ha barnbarnen hos sig bara en kväll till den här veckan. Mormödrar som ser barnbarn som livets efterrätt och inte som restskatt.

    Alla förhållanden kan ju gå i stöpet. Med ditt resonemang så ska ingen skaffa barn med någon annan.


    Visst kan man ju hoppas på att mor- och farföräldrarna VILL och KAN ta hand om barnbarnen, men det är ju också lite skevt att kallt förutsätta att ens mamma och pappa ska ställa upp och ta barnen stup i kvarten om man tex vill till gymmet. Man bör väl ändå utgå från att man ska ta hand om ens barn majoriteten av tiden själv om man aktivt planerar och väljer att skaffa barn?
  • fjanten
    Anonym (Livia) skrev 2019-10-15 23:09:29 följande:

    Visst kan man ju hoppas på att mor- och farföräldrarna VILL och KAN ta hand om barnbarnen, men det är ju också lite skevt att kallt förutsätta att ens mamma och pappa ska ställa upp och ta barnen stup i kvarten om man tex vill till gymmet. Man bör väl ändå utgå från att man ska ta hand om ens barn majoriteten av tiden själv om man aktivt planerar och väljer att skaffa barn?


    Men det utgår nog både TS och de andra i tråden ifrån. Att själva vara föräldrar till sina barn. Däremot kan man ju känna sina föräldrar och svärföräldrar, kanske t.o.m. sett hur dessa är med ens syskons barn, och därför ändå 'veta' att de kommer vilja vara med sina barnbarn så ofta som föräldrarna tillåter... Vi räknade absolut med att ha 100 % ansvar för våra barn 365 dagar om året, så engagemanget (som jag ändå anade skulle finnas där) från mor- och farföräldrar är enbart en bonus (för oss och framförallt för barnen).
  • Hanjon97
    Anonym (Livia) skrev 2019-10-15 23:09:29 följande:

    Visst kan man ju hoppas på att mor- och farföräldrarna VILL och KAN ta hand om barnbarnen, men det är ju också lite skevt att kallt förutsätta att ens mamma och pappa ska ställa upp och ta barnen stup i kvarten om man tex vill till gymmet. Man bör väl ändå utgå från att man ska ta hand om ens barn majoriteten av tiden själv om man aktivt planerar och väljer att skaffa barn?


    Stup i kvarten? Jag skrev nångång ibland? Jag går knappt på gymmet! Jag skrev också att jag räknar inte med de o jag förstår om dem inte hinner/kan ibland också! barnet kommer ha en pappa med!
  • Snäll men inte tråkig
    Anonym (Livia) skrev 2019-10-15 23:09:29 följande:
    Visst kan man ju hoppas på att mor- och farföräldrarna VILL och KAN ta hand om barnbarnen, men det är ju också lite skevt att kallt förutsätta att ens mamma och pappa ska ställa upp och ta barnen stup i kvarten om man tex vill till gymmet. Man bör väl ändå utgå från att man ska ta hand om ens barn majoriteten av tiden själv om man aktivt planerar och väljer att skaffa barn?
    Självklart ska föräldrar ta huvudansvaret för sina barn. Men att se över vilket nätverk man har innan man får barn är jättebra, och personligen tycker jag det är betydligt viktigare än att ha minst 100 000 i besparingar, vilket somliga på familjeliv på allvar tycker är ett måste för att försöka få barn.

    Sedan behöver ens nätverk förstås inte prompt bestå av just mor- och farföräldrar, även om de nog ligger ganska nära till hands för många och det är bra för barn att ha nära relationer till människor i olika generationer. Men ens nätverk kan lika gärna bestå av tex  ens syskon, faster, morbror, barndomsvänner eller grannar man har en nära relation till.

    Att ha ett nätverk är så pass viktigt att sociala myndigheter lägger ganska stor vikt vid det när de behandlar ansökningar om adoption.

    Man kan förstås inte automatiskt utgå från att just ens föräldrar kommer att vilja vara barnvakt när man får barn enbart för att det är ens föräldrar. Men förhoppningsvis känner man sina föräldrar så pass bra att man vet på ett ungefär vilken inställning de har till att få barnbarn och hur deras livssituation ser ut.

    Om ens föräldrar av någon anledning inte vill, kan eller har möjlighet att vara en aktiv del av sina (kommande) barnbarns liv är det utmärkt att se över vilka andra personer man har i sitt nätverk redan när man börjar försöka få barn.


  • Lovart

    Att bli gravid när man är 22 år tycker inte jag är för ungt. Tror synen på detta beror en del på var i landet man bor. Själv fick jag barn när jag var 19, och det var ju såklart väldigt ungt.

    Jag är 28 idag och är högskoleutbildad med välbetalt arbete, fint hus, ny bil om vi nu ska räkna materiella ting. Jag har en underbar sambo och en hund. Min son är en jätte fin omtänksam person. Han är skötsam, har lätt för sig i skolan, har många vänner, kärleksfull och trygg.

    Och resa kan man visst göra om ekonomin tillåter! Jag själv har aldrig varit intresserad av att ?backpacka? eller liknande. Vanlig charter är super mysigt att ta med familjen på för att njuta tillsammans.

    Det är inte meningen som ett skryt-inlägg, ingen vet vem jag är ändå. Jag vill bara poängtera att det inte allt behöver gå åt helvete bara för att man är ung. Bara man har den mognad som krävs för att behärska föräldraskapet. Låt inte andra bestämma hur utgången ska bli bara för att du anses vara ung ????

Svar på tråden 22 år o en enorm barnlängtan