22 år o en enorm barnlängtan

25 är ju inte alls alldeles för ung ålder. 

Vem säger? Ingen såvitt jag vet, men oddsen är inte på er sida. Du är 22 och ni har varit ihop i 8 år, vad säger det om något?

Blir man ihop som barn så är faktiskt chansen ännu mindre att det ska hålla.

Du skrev ju faktiskt själv om mor- och farföräldrar. Och sedan avslutade du det med "så ser jag på det". Vad är det du ser då? Om det inte är barnvaktande?

Nej, jag känner inte dig men jag känner till hur det brukar bli när man tar sig vatten över huvudet, vilket är det jag tror att du kommer att göra om du inte lugnar ner dig en aning.

Ja, såklart att pappan också kan ta hand om barnet. Men det finns ingen garanti att han kommer att göra det.

Hur gammal är din pojkvän?

Det är stor skillnad på att vara ihop som barn och att ha ett vuxet förhållande. Ni har inte varit tillsammans speciellt länge som vuxna.

Statistiks sett så har ni extremt liten chans att hålla ihop. Ett eventuellt barn skulle också få sämre förutsättningar hela livet på grund av er ålder och utbildningsnivå.

Svaren i den här tråden är bland det sjukaste jag läst.

TS, om du ärligt känner att du är klar med festlivet och andra saker som hör till, och du och din sambo har ett stabilt förhållande som bygger på kärlek, om du är nöjd med ditt yrkesval och ni har ekonomin till att ta hand om en till så KÖR.

Jag tycker inte du är för ung. Däremot ska man tänka på att det kan vara svårt att börja studera med barn. Så om du inte vill jobba med det du gör nu resten av livet hade jag börjat studera först, då kommer det kännas bättre sen.

Jag och min sambo/fästman har också varit tillsammans i 8 år, vi är snart 24 år gamla och tar båda examen i juni. Min sambo har redan fått jobb, så vi ska försöka bli med barn till sommaren. Då äger vi också en bil och vår bostad. Jag har längtat i ca 2 år men det har inte varit läge. Men åldersmässigt har jag känt mig redo sedan jag var 22 år och vi har ett väldigt tryggt förhållande.

Min sambo är också rädd för åsikter, men varför ska man avstå att leva sin dröm för att nån trött tant eller omogen vän tycker något annat. Det är ju inte de som ska ta hand om barnet!

Önskar er lycka till och kör hårt.

Kram

Vilket beror på att familjevärderingarna är ganska utplånade och bägge parter inte riktigt vet hur man ska ta ansvar, det beror på att vi förväntas leka ungdomar upp i 30-årsåldern och behandlas därefter, det beror på att samhället gjort det svårt att gå utanför normen för hur saker och ting ska göras.

Svaren i den här tråden är bland det sjukaste jag läst.

TS, om du ärligt känner att du är klar med festlivet och andra saker som hör till, och du och din sambo har ett stabilt förhållande som bygger på kärlek, om du är nöjd med ditt yrkesval och ni har ekonomin till att ta hand om en till så KÖR.

Jag tycker inte du är för ung. Däremot ska man tänka på att det kan vara svårt att börja studera med barn. Så om du inte vill jobba med det du gör nu resten av livet hade jag börjat studera först, då kommer det kännas bättre sen.

Jag och min sambo/fästman har också varit tillsammans i 8 år, vi är snart 24 år gamla och tar båda examen i juni. Min sambo har redan fått jobb, så vi ska försöka bli med barn till sommaren. Då äger vi också en bil och vår bostad. Jag har längtat i ca 2 år men det har inte varit läge. Men åldersmässigt har jag känt mig redo sedan jag var 22 år och vi har ett väldigt tryggt förhållande.

Min sambo är också rädd för åsikter, men varför ska man avstå att leva sin dröm för att nån trött tant eller omogen vän tycker något annat. Det är ju inte de som ska ta hand om barnet!

Önskar er lycka till och kör hårt.

Kram