Varför finns inga svenska yrkestitlar kvar?

Vad är det som gör folk så ängsliga att de måste ta till det engelska språket hela tiden? Också i arbetssammanhang. Senast igår träffade jag en väninna som numera jobbar som content manager. På ett helsvenskt företag. Hon berättade vad hon gjorde varpå jag frågade om hon alltså var webredaktör. Men se nej. Hon är content manager. 

På mitt jobb har vi inte längre några registratorer. Vi har document controllers (men det uttalas dokument). En gammal bekant har i många år drivit en framgångsrik blogg. Men hon är inte längre bloggare. Hon är influencer. För ett år sen besökte jag ett svenskt företag, beläget i Sverige med svenska anställda. Där berättade man att det på varje våningsplan fanns en floor host. 

Vad är det med dessa engelska yrkestitlar? Varför känner folk sig viktigare? Jag kan förstå det när det gäller utländska företag, men varför är det så häftigt att vara manager på Nisses svets eller Blommans hemtjänst? Varifrån kommer ängsligheten och oviljan att behålla det svenska språket?

Jag tänker mig att det har med internationalisering och globalisering att göra. Även om företaget inte arbetar internationellt så konkurrerar det om arbetskraft med andra företag som jobbar internationellt.

Det finns väldigt få svenska titlar de flesta kommer från andra språk, som t.ex webredaktör en hopsättning av det engelska web och det franska rédacteur.

Registrator kommer från engelskans registrator och franskans régistrateur.

Bloggare är väl knappast en helsvensk titel, att skriva i en blogg är väl snarare att vara journalist (från franskan) eller skribent (från latin scribens )

Manager kommer från engelskan men den svenska titeln chef kommer från franskan.

Och städkärringarna blir snart Indoor Envirement Restorer