• Anonym (Villblibättre)

    Känner motstånd till bonus, varför?

    Jag och min sambo gick snabbt fram och fick ett barn ihop efter 1,5 år. I början kändes allt bra men sen vårt barn kom har jag känt motstånd till bonus (8 år).

    Jag har själv varit ett bonusbarn som hade svårt för mina föräldrars nya partners. Jag har varit nervös inför denna roll och vill liksom inte "vara för mycket" så som jag upplevde mina bonusföräldrar va (lade sig i mm).

    Själv har jag nästan blivit för lite istället! Jag drar mig undan. Till saken hör är att sambons och mitt förhållande också började knaka när vårt barn kom, vi bråkar mycket och det är jobbigt. Jag orkar inte med bonusbarnet och gruvar mig inför dessa veckor.

    Jag förstår att mina känslor mot det här barnet är fel och att det ligger hos mig. Det är för jävligt.

    Men jag undrar om någon fattar varför jag har börjat känna såhär? Någon som varit med om liknande och det där det blivit bättre? Eller inte bättre?

  • Svar på tråden Känner motstånd till bonus, varför?
  • Anonym (Villblibättre)
    Anonym (Mor) skrev 2017-09-28 17:25:42 följande:

    Tar pappan nåt ansvar för barnet?Eller är det mest du?


    Han tar det mesta ansvaret. Han har dels ett (har haft iaf) ett stort kontrollbehov runt barnet och är mycket strängare än vad jag är. Dels så vill jag inte ta över vissa delar då jag inte vill ta större ansvar för hus och hem än vad jag redan gör.
  • Anonym (Villblibättre)
    Anonym (tudor) skrev 2017-09-28 11:15:25 följande:

    Han vill "ha" bättre gemenskap men ligger det då på dig att "klara av" att känna dig som en familj med hans barn eller förstår han att det är han som är spindeln i nätet som behöver underlätta för dig och barnet, för den rollen måste han faktiskt ta. Tar han för givet att ni löser det själva eller förstår han att han måste hjälpa till?

    Att du känner att det är lättare att umgås när ni är ensamma kan bero på hur bonusen beter sig, hen kanske tyr sig mer till dig när ni är ensamma eftersom då finns inte pappan där. Och när pappan väl dyker upp så är det pappan hen vill vara med? Kan det bero på det? Att du får en trevlig roll när ni är ensamma som du inte får behålla när pappan är med? Du kanske rentav känner dig utanför när han är med?


    Ja jag kanske känner mig utanför. Men faktum är att jag inte ÄR utanför. Kanske mer en osäker sida hos mig. Tyckte att mina föräldrars nya partners var i princip inkräktare och nu är det jag som är en inkräktare?

    Så just i den här frågan vet jag faktiskt inte om min sambo gör så mkt fel. Som jag skrev i tidigare tråd är min sambo rätt hård mot barnet och jag hade svårt att förhålla mig till det.
  • Anonym (Villblibättre)

    Börjat fundera om mina känslor är biologiska? Eller nåt? Att jag vill att det bara ska vara min sambo, jag och vårt barn. Att bonus är nåt slags hot? Ha ha, missförstå mig rätt nu. Mina känslor mot bonus är totalt emot mina värderingar och jag är alltid på barns sida i alla situationer. Min hjärna och mina känslor är i konflikt.

  • Anonym (fgh)
    Anonym (Villblibättre) skrev 2017-09-28 20:39:01 följande:
    Så just i den här frågan vet jag faktiskt inte om min sambo gör så mkt fel. Som jag skrev i tidigare tråd är min sambo rätt hård mot barnet och jag hade svårt att förhålla mig till det.
    men då gör han ju fel, mot barnet, och du reagerar ju på det
  • Anonym (Mor)
    Anonym (Villblibättre) skrev 2017-09-28 20:35:17 följande:

    Han tar det mesta ansvaret. Han har dels ett (har haft iaf) ett stort kontrollbehov runt barnet och är mycket strängare än vad jag är. Dels så vill jag inte ta över vissa delar då jag inte vill ta större ansvar för hus och hem än vad jag redan gör.


    Ok,men det låter bra.Känner du dig bara allmänt trött,och tror att det beror på bonus?
  • Anonym (Villblibättre)
    Anonym (fgh) skrev 2017-09-28 20:47:11 följande:

    men då gör han ju fel, mot barnet, och du reagerar ju på det


    Ja sant!!
  • Anonym (Villblibättre)
    Anonym (Mor) skrev 2017-09-28 21:19:43 följande:

    Ok,men det låter bra.Känner du dig bara allmänt trött,och tror att det beror på bonus?


    Hmm kan nog ligga något i det. Det är mkt som tar på min energi (bråk barn hus jobb..), och när bonus kommer så blir det nog bara ytterligare en grej.

    Tack för att ni hjälper mig reda ut allt som snurrar.
  • Anonym (fgh)
    Anonym (Villblibättre) skrev 2017-09-28 21:21:19 följande:
    Ja sant!!
    Är du orolig över att han ska vara lika hård mot ert barn?

    Prata med honom, för bonus skull, för ert gemensamma barns skull, för din skull men även för hans skull, han kanske inte inser själv att han är för hård (för han är ju tydligen det annars hade du ju inte reagerat)

    Om du inte pratar med honom kanske han blir likadan mot ert gemensamma, men även om han inte skulel bli det är det ju inte ok att han är det mot bonus, ni ä rju en familj och barn ska vare sig behandlas för hårt eller orättvisst vare sig det är bonusar eller bio, ni är ju en familj.
  • Anonym (Mor)

    Eftersom det inte verkar vara stora problem med bonus,så försök dämpa lite.Gör saker som du gillar och mår bra.Bråka inte för mycket.Koncentrera dig på ditt barn och va som du varit bra vuxen till bonus.Inget är perfekt i livet.

  • Anonym (fgh)
    Anonym (Mor) skrev 2017-09-28 22:10:57 följande:

    Eftersom det inte verkar vara stora problem med bonus,så försök dämpa lite.Gör saker som du gillar och mår bra.Bråka inte för mycket.Koncentrera dig på ditt barn och va som du varit bra vuxen till bonus.Inget är perfekt i livet.


    Ska man vara en bra vuxen så måste man även agera om man tycker den andre föräldern är för hård, speciellt om man nu har ett gemensamt barn också.

    Man måste väl kunna kommunicera i ett förhållande?

  • Ess
    Tow2Mater skrev 2017-09-27 21:33:05 följande:
    Det beror nog på hur man är som person. Själv säger jag till pojkens kompisar som jag inte alls känner om allt mojligt, som inte alls kommer hit ofta heller. Klart man som vuxen kan säga till barn, alla barn i ens hus!
    TS, forsok ändra ditt synsätt. Man kan ju säga till på ett trevligt sätt.
    Det är en helt annan sak att säga till kompisar. Säger man till partnerns barn och det råkar bli fel eller uppfattas fel, så har man genast en riktigt infekterad situation på halsen. Skulle sen barnet börja dra in den andra föräldern med, sen är det kört, och hur kul är det att ha sabbat umgänget för sin partner...............
  • Anonym (tudor)
    Anonym (Villblibättre) skrev 2017-09-28 21:24:12 följande:
    Hmm kan nog ligga något i det. Det är mkt som tar på min energi (bråk barn hus jobb..), och när bonus kommer så blir det nog bara ytterligare en grej.

    Tack för att ni hjälper mig reda ut allt som snurrar.

    Så kan det absolut vara, de andra problemen har ni ändå på heltid men så kommer bonusen dit och det blir ett extra "problem".


     


    Anonym (Villblibättre) skrev 2017-09-28 20:39:01 följande:
    Ja jag kanske känner mig utanför. Men faktum är att jag inte ÄR utanför. Kanske mer en osäker sida hos mig. Tyckte att mina föräldrars nya partners var i princip inkräktare och nu är det jag som är en inkräktare?

    Så just i den här frågan vet jag faktiskt inte om min sambo gör så mkt fel. Som jag skrev i tidigare tråd är min sambo rätt hård mot barnet och jag hade svårt att förhålla mig till det.

    Det här är så intressant, att du själv har varit i den situationen att du upplevt dina föräldrars partners som inkräktare. Kan du förstå dom bättre nu? Varför tyckte du att dom var inkräktare och på vilket sätt skulle du vara inkräktare nu? Det är ju inte säkert att du är det minsta lik dom. 


    Eftersom du reagerar på att han är hård mot barnet så borde ni prata om det. Det handlar ju om ditt barn också, vilken uppväxt hen ska ha med er två föräldrar. 

Svar på tråden Känner motstånd till bonus, varför?