• Anonym (Villblibättre)

    Känner motstånd till bonus, varför?

    Jag och min sambo gick snabbt fram och fick ett barn ihop efter 1,5 år. I början kändes allt bra men sen vårt barn kom har jag känt motstånd till bonus (8 år).

    Jag har själv varit ett bonusbarn som hade svårt för mina föräldrars nya partners. Jag har varit nervös inför denna roll och vill liksom inte "vara för mycket" så som jag upplevde mina bonusföräldrar va (lade sig i mm).

    Själv har jag nästan blivit för lite istället! Jag drar mig undan. Till saken hör är att sambons och mitt förhållande också började knaka när vårt barn kom, vi bråkar mycket och det är jobbigt. Jag orkar inte med bonusbarnet och gruvar mig inför dessa veckor.

    Jag förstår att mina känslor mot det här barnet är fel och att det ligger hos mig. Det är för jävligt.

    Men jag undrar om någon fattar varför jag har börjat känna såhär? Någon som varit med om liknande och det där det blivit bättre? Eller inte bättre?

  • Svar på tråden Känner motstånd till bonus, varför?
  • Anonym (Villblibättre)
    Anonym (tudor) skrev 2017-09-26 04:27:29 följande:

    Sambon har alltså krav på dig men vad gör han för att ni ska fungera bra ihop? Hur är bonusens attityd till dig?


    Bonusen är snäll och vänlig. Därav har jag svårt att förstå mina känslor. Dock är vi väldigt olika men inget problem så.

    Hm svår fråga vad min sambo gör.. han vill ha bättre gemenskap och att vi ska umgås allihopa som familj. Faktiskt kan jag känna att det går bättre att umgås med bonusen när sambon inte är med. När han är med känner jag mig liksom... obekväm runt bonus??
  • Anonym (Villblibättre)
    Ess skrev 2017-09-26 16:01:58 följande:

    Det är inte speciellt konstigt att man inte vill ta en konflikt med en person man inte står nära, det kan bli ännu mer fel då. Jag tycker din sambo har brustit i sin föräldraroll, för du ska aldrig bli satt i en sådan sits att du behöver säga till hans barn. Han ska själv finnas där hela tiden för att hjälpa och uppfostra barnet.

    Att bli en "familj" och framför allt få en så hållbar relation till barnet att det håller för tillsägelser, det tar tid. Många kommer aldrig så nära varann.


    Så är det ju. Krävs ju förtroende för att kunna "säga till" och så. Ja, det är svårt att veta vilken roll jag ska ha? har förstått att alla gör väldigt olika. Men det var svårare än jag föreställt mig, det blir obalans i familjen. Man kanske ska sänka kraven, eller jobba hårdare på det..
  • Anonym (Japp)

    Du beskriver ett problem som enligt styvmammor här på FL "inte finns" nämligen att styvmamman vill ta över mammarollen. Vilket du inte vill men du sätter samtidigt fingret på det hela nämligen att PAPPAN vill att styvmamman ska ta mammarollen.

    Tror det ofta är så och det är det som gör att mammor upplever det som att styvmammor vill ta över för det är de signalerna de får från pappan. Å andra sidan är det nog få styvmammor som verkligen vill det och därför tycker de att mammornas reaktioner är främmande.

  • Anonym (Har liknande)

    Hej känner liknande, har jätte svårt för bonusen, hon e extremt svartsjuk och vill gärna ha sin pappa ifred och jag kan förstå henne oxå men jobbigt när man själv inte riktigt vet hur man ska reagera.

    Hon gråter oxå så fort hon inte får som hon vill och skvallrar gärna på de andra barnen (syskon/halvsyskon)

    Har varannan helg , och har även egna barn med mitt ex.

    Jag försöker bara ta det lugnt och acceptera situationen och se om det blir bättre .

  • Anonym (Sol)
    Anonym (Har liknande) skrev 2017-09-27 17:58:33 följande:

    Hej känner liknande, har jätte svårt för bonusen, hon e extremt svartsjuk och vill gärna ha sin pappa ifred och jag kan förstå henne oxå men jobbigt när man själv inte riktigt vet hur man ska reagera.

    Hon gråter oxå så fort hon inte får som hon vill och skvallrar gärna på de andra barnen (syskon/halvsyskon)

    Har varannan helg , och har även egna barn med mitt ex.

    Jag försöker bara ta det lugnt och acceptera situationen och se om det blir bättre .


    Det låter som om hon är otrygg och kanske lite osäker och söker därför bekräftelse från er vuxna.
    Du gör helt rätt som ger henne det utrymme hon behöver.
    Ge henne tid och som Astrid Lindgren brukade säga, "ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig självt."
  • Tow2Mater
    Ess skrev 2017-09-26 16:01:58 följande:
    Att bli en "familj" och framför allt få en så hållbar relation till barnet att det håller för tillsägelser, det tar tid. Många kommer aldrig så nära varann.
    Det beror nog på hur man är som person. Själv säger jag till pojkens kompisar som jag inte alls känner om allt mojligt, som inte alls kommer hit ofta heller. Klart man som vuxen kan säga till barn, alla barn i ens hus!
    TS, forsok ändra ditt synsätt. Man kan ju säga till på ett trevligt sätt.
  • Anonym (tudor)
    Anonym (Villblibättre) skrev 2017-09-26 21:13:50 följande:
    Bonusen är snäll och vänlig. Därav har jag svårt att förstå mina känslor. Dock är vi väldigt olika men inget problem så.

    Hm svår fråga vad min sambo gör.. han vill ha bättre gemenskap och att vi ska umgås allihopa som familj. Faktiskt kan jag känna att det går bättre att umgås med bonusen när sambon inte är med. När han är med känner jag mig liksom... obekväm runt bonus??
    Han vill "ha" bättre gemenskap men ligger det då på dig att "klara av" att känna dig som en familj med hans barn eller förstår han att det är han som är spindeln i nätet som behöver underlätta för dig och barnet, för den rollen måste han faktiskt ta. Tar han för givet att ni löser det själva eller förstår han att han måste hjälpa till?

    Att du känner att det är lättare att umgås när ni är ensamma kan bero på hur bonusen beter sig, hen kanske tyr sig mer till dig när ni är ensamma eftersom då finns inte pappan där. Och när pappan väl dyker upp så är det pappan hen vill vara med? Kan det bero på det? Att du får en trevlig roll när ni är ensamma som du inte får behålla när pappan är med? Du kanske rentav känner dig utanför när han är med?
  • Anonym (tudor)
    Tow2Mater skrev 2017-09-27 21:33:05 följande:
    Det beror nog på hur man är som person. Själv säger jag till pojkens kompisar som jag inte alls känner om allt mojligt, som inte alls kommer hit ofta heller. Klart man som vuxen kan säga till barn, alla barn i ens hus!
    TS, forsok ändra ditt synsätt. Man kan ju säga till på ett trevligt sätt.
    Menar du ditt eget barns kompisar? För jag har betydligt lättare att säga till andra barn än just min sambos barn...
  • Tow2Mater
    Anonym (tudor) skrev 2017-09-28 11:23:58 följande:
    Menar du ditt eget barns kompisar? För jag har betydligt lättare att säga till andra barn än just min sambos barn...
    Både och, ingen skillnad.
  • Anonym (Mor)
    Anonym (Villblibättre) skrev 2017-09-26 21:13:50 följande:

    Bonusen är snäll och vänlig. Därav har jag svårt att förstå mina känslor. Dock är vi väldigt olika men inget problem så.

    Hm svår fråga vad min sambo gör.. han vill ha bättre gemenskap och att vi ska umgås allihopa som familj. Faktiskt kan jag känna att det går bättre att umgås med bonusen när sambon inte är med. När han är med känner jag mig liksom... obekväm runt bonus??


    Tar pappan nåt ansvar för barnet?Eller är det mest du?
Svar på tråden Känner motstånd till bonus, varför?