Känner mig dåligt behandlad av min chef

Enligt de flesta kollektivavtal har man rätt till permission 1 dag vid nära anhörigs död eller vid hemmaboende nära anhörigs plötsliga sjukdom. Nu tycker väl de flesta att det är rimligt att vara hemma några dagar till om ens nära anhöriga dör men sjukskriven i 2 veckor? Aldrig hört talas om, sorgen får man hantera även om man jobbar. Skulle ha förståelse för det om det är ens partner eller barn som dog, inte annars. Du har valt att vara hemma två veckor för att sörja och får ta konsekvenserna av det. Är du väldigt ung? Annars bör man ha lärt sig att man inte kan vara hemma från jobbet så fort man (eller ens syster, bror, katt etc) tycker det är lite motigt. I alla fall om man vill ha ett jobb.

Okej, jag trodde att det var systern som hade dött. Förlåt. 

Men annars kan ju jag bara se det som att TS hade en förskräcklig otur. Visst förstår jag också hur chefen måste ha tänkt. Men jag tycker också att hon kunde förstå att det livet kan skita sig ibland för en anställd. 

Okej, jag trodde att det var systern som hade dött. Förlåt. 

Men annars kan ju jag bara se det som att TS hade en förskräcklig otur. Visst förstår jag också hur chefen måste ha tänkt. Men jag tycker också att hon kunde förstå att det livet kan skita sig ibland för en anställd. 

Tur att jag har förtidspension då, så att jag kan få vara magsjuk och hjälpa min syster inom samma månad om det kniper. 

TS hade nog inte blivit av med det i förtid om det "bara" varit magsjukan (som nog var någon eller några dagar längre borta än absolut nödvändigt) och 1 pass med systern (chefen gick ju med på att låta det bli bara bli obetalt och inte trots grund avskeda på det som många nog gjort) - utan att dessutom sedan ta 2 veckor bort dessutom för något definitivt inte smittar någon annan. Allt inom samma månad som var den första, eller ja inte ens en hel månad. 

Samhället kan inte fungera om alla har så låga trösklar för att stanna hemma. Är det dessutom så att magsjukan är indirekt orsakad av att inte tagit säkerhetsmarginaler med utlandsresa och start av nytt jobb och oförmåga att förstå att man inte bara kan utebli för att man hellre sitter med en vuxen på akuten och 2 veckor för sorg av något som inte verkar vara något så nära som förälder barn eller partner och troligen inte ens plötsligt påkommet (vore det något av ovanstående så är jag säker på att det hade nämnts) så är det långt för låga trösklar för att fungera i ett arbetsliv och arbetsgivaren kan lätt hitta någon annan som kommer vara mer pålitlig i sin närvaro. 

Som i alla fall en arbetsgivare påpekat hitintills är det under mindre än en månads tid gränsfall på mer än vad som är accepterat under ett år. Är man dessutom vikarie är det en mindre fungerande. 

Man kan tycka hur man vill att oavsett känslighet skulle accepteras, men då skulle det behövas ett samhälle där de svaga (inklusive de med förtidspension och pensionärer i allmänhet och de som TS) försörjs av anhöriga (om de har tur att ha några) och de som jobbar måste vara än mer närvarande och definitiv inga chanser för generös föräldraförsäkring eller sjukförsäkring gemensamt. En del vill hellre ha ett sådant slags samhälle (exempelvis USA ligger nära), men du och TS skulle förlora stort på det om ni inte har rika och generösa familjemedlemmar. Sverige har ovanligt mycket skyddsnät (och det tycker jag är bra), men för att det ska kunna bestå måste arbetsmoralen vara mycket högre än TS uppvisat. Tyvärr.