ajax skrev 2015-05-02 13:57:53 följande:
Men spänn av!

Jag är djurvän i själ och hjärta och skulle aldrig avla kattungar om jag inte visste att jag kunde ge dem ett bra liv. har 3 djurkära vänner som vill stå i kö och själv vill jag behålla minst 2 ungar om det blir några.
Personligen tycker jag det är mer ansvarslöst att väjla att köpa raskatt o även avla med dessa framför huskatt om det finns så stort överskott på huskatter.
Som att adoptera ett barn och välja bort de fulaste barnen med låga betyg och istället ta de vackraste med högst status betyg. Stamtavla på stackars katter, nä fy!
Tycker du att huskatter är fula och allmänt dåliga och att man ska tycka synd om dem för att ingen vill ha dem och därför se till att de blir ännu fler? Jag förstår inte riktigt resonemanget där...
Både raskatter och huskatter finns med alla upptänkliga olika sorters utseenden och temperament. Det som skiljer dem åt är främst hur själva aveln och uppfödningen går till när det gäller
uppfödarens engagemang, tid, omsorger, ansvarstagande, kunskaper, utgifter och kostnader.
Jag har valt raskatter för att jag vill uppmuntra ansvarsfull, engagerad och registrerad avel på katter. Det är
den enda (ja, faktiskt!) sortens kattavel som ger de bästa förutsättningarna i livet och där tillgången styrs av
efterfrågan. Ingen raskattuppfödare fortsätter att ta kullar utan att det finns folk som är beredda att betala vad dessa seriöst uppfödda kattungar kostar (vanligtvis 7000-8000).
Huskatter kan man få gratis eftersom överskottet är så stort, men inte ens det gör det lättare att hitta hem åt alla (och vad blir det för hem?).
Hur mycket värderar man något som man fått gratis? Hur mycket får det kosta när t.ex. katten blir sjuk eller dräktig? Vad gör det om katten springer bort och försvinner? Svaret finns på överfulla katthem, i annonser om upphittade katter och i desperata säljesannonser med avlivningshot.