Är hon dräkig?

Du blandar ihop saker märker jag.

Du har bl.a. valt att låta din honkatt:

- Para sig med X antal okända fertila lösspringande hankatter med för dig okänt temperament, med okänd hälsostatus när det gäller smittor, med okänd blodgrupp (vilket gör att du inte vet om kattungarna kommer att dö p.g..a. blodgruppskrock när de diar sin mamma) och du vet inte heller vilka ärftliga genetiska sjukdomar och defekter kattungarna riskerar att ärva.

Du har även valt att låta din honkatt ge upphov till fler huskatter, vilket är fullkomligt förkastligt och ansvarslöst med tanke på hur mycket lidande det enorma huskattöverskottet innebär för enskilda katter.

De enda som bär ansvar för huskattöverskottet och huskatters medföljande låga status är huskattägare som du själv som "vill ta en kull". Denna kull säljs kanske till folk du litar på, men deras ungar då? Och ungarnas ungars ungar? För de du säljer till vill väl också "ta en kull"?

Du valde att blanda in raskatter i diskussionen (p.g.a. att jag har en Birma på min bild kanske), och jag har faktiskt inte bara en utan fyra raskatter med stamtavla(Ragdoll, Birma och 2 Norska skogkatter). Precis som de allra flesta raskatter är samtliga kastrerade och har aldrig vare sig använts i avel eller varit på utställning.

Tycker du att huskatter är fula och allmänt dåliga och att man ska tycka synd om dem för att ingen vill ha dem och därför se till att de blir ännu fler? Jag förstår inte riktigt resonemanget där...

Både raskatter och huskatter finns med alla upptänkliga olika sorters utseenden och temperament. Det som skiljer dem åt är främst hur själva aveln och uppfödningen går till när det gäller uppfödarens engagemang, tid, omsorger, ansvarstagande, kunskaper, utgifter och kostnader.

Jag har valt raskatter för att jag vill uppmuntra ansvarsfull, engagerad och registrerad avel på katter. Det är den enda (ja, faktiskt!) sortens kattavel som ger de bästa förutsättningarna i livet och där tillgången styrs av efterfrågan. Ingen raskattuppfödare fortsätter att ta kullar utan att det finns folk som är beredda att betala vad dessa seriöst uppfödda kattungar kostar (vanligtvis 7000-8000).

Huskatter kan man få gratis eftersom överskottet är så stort, men inte ens det gör det lättare att hitta hem åt alla (och vad blir det för hem?).

Hur mycket värderar man något som man fått gratis? Hur mycket får det kosta när t.ex. katten blir sjuk eller dräktig? Vad gör det om katten springer bort och försvinner? Svaret finns på överfulla katthem, i annonser om upphittade katter och i desperata säljesannonser med avlivningshot.