Fd kompis polisanmäler mig för något jag inte gjort!

Du kanske skulle ringa polisen om hoten hon kommer med. Kanske hon är inne i en period där hon är verklighetsfrånvänd och behöver tvångsvård.

Det var en gång en liten kille som hotade med att polisanmäla mig om jag inte slutade skriva så taskiga sms till honom! Visst var mina sms elaka och kanske skulle vissa av dem kunna klassas som hot! Men saken var den att han hade själv behandlat mig betydligt värre face to face och genom att KRÄVA att få min tid till att vi skulle prata ut och sedan inte dyka upp på den tiden som han krävt att få då vi bestämt att träffas! Dessutom hade han redan gått och visat alla våra kursare de sms jag hade skickat till honom i vredesmod.. Så i princip hela klassen kastade avsky-blickar på mig och knappt någon frågade ens efter min version av vad som hade hänt!/ varför jag hade skickat de där sms:en. För att toppa av allt så blev han emottagen med öppna armar på studenthälsan för att prata om hur elak jag varit mot honom med att skicka de där hemska sms:en medan jag blev nekad samtalstid, trots att jag nog mådde minst lika dåligt och trots att de hade flera psykologer anställda. Inte ens studenthälsan ville lyssna på min version. Jag orkade inte fortsätta den utbildningen eftersom jag kände mig så orättvist och ohört utdömd av de allra flesta där... Vilka glada minnen som kan komma upp!

Vill förtydliga att den där lilla killen alltså hade behandlat mig väldigt illa själv och visste om det och att han både erkänt det och krävt att vi skulle prata ut om det! När han sedan inte dök upp på den omtalade tiden (eller under hela kvällen) och sedan dessutom bara nonchalant sa att han "glömt" det (fast det var han själv som krävt att få min tid och fått mig att lova honom den) då brast det för mig. Well, alltså, inte i den meningen att jag spöade upp den bokstavligt talat lilla killen som hade en sån attityd, utan genom att jag skickade ytterst elaka och lite väl ärliga sms om vad jag tyckte om honom! Han tålde inte att höra det, utan bröt ihop känslomässigt! Och de flesta tyckte synd om honom och tog hans parti för att han ju var en sån liten söt kille! (Vuxen, men väldigt spinkig och kortväxt.) Jag var däremot inte alls söt eller ens värd att prata med i deras ögon, efter det.

Du hotades med anmälan för nåt du GJORT, för nåt som HÄNT. TS beskriver hur hon hotas med anmälan för nåt hon INTE gjort och som INTE hänt. Stor skillnad.

TS även om du vet med dig att du har rent mjöl i påsen så tar detta ju tid och ork från dig, dessutom resurser från eventuella inblandade myndigheter. Hoppas du orkar ta dig igenom detta utan att falla för hoten.

Jag tycker du ska ignorera henne men ringer hon dig igen så spela in samtalet (så länge du själv medverkar måste du inte säga något till den som du spelar in) och sedan säger du att ni måste träffas öga mot öga för att prata om de anklagelser hon har mot dig (nämn inte vad) eftersom du är oskyldig och hon kommer med falsks anklagelser. Så hoppas du att hon säger ungefär som hon gjort innan att hon tänker sätta dit dig för andra saker också. Där och då kommer hennes trovärdighet försvinna .

Nu var ju detta för över 3 år sedan...
Hon var för feg för att våga göra nåt i realiteten, eller så fick hennes familj henne tvångsinlagd. Igen. Who knows.
Jag har hur som helst inte haft någon som helst kontakt med henne sedan dess och livet rullar på som vanligt

Nu var ju detta för över 3 år sedan...
Hon var för feg för att våga göra nåt i realiteten, eller så fick hennes familj henne tvångsinlagd. Igen. Who knows.
Jag har hur som helst inte haft någon som helst kontakt med henne sedan dess och livet rullar på som vanligt

Det var en gång en liten kille som hotade med att polisanmäla mig om jag inte slutade skriva så taskiga sms till honom! Visst var mina sms elaka och kanske skulle vissa av dem kunna klassas som hot! Men saken var den att han hade själv behandlat mig betydligt värre face to face och genom att KRÄVA att få min tid till att vi skulle prata ut och sedan inte dyka upp på den tiden som han krävt att få då vi bestämt att träffas! Dessutom hade han redan gått och visat alla våra kursare de sms jag hade skickat till honom i vredesmod.. Så i princip hela klassen kastade avsky-blickar på mig och knappt någon frågade ens efter min version av vad som hade hänt!/ varför jag hade skickat de där sms:en. För att toppa av allt så blev han emottagen med öppna armar på studenthälsan för att prata om hur elak jag varit mot honom med att skicka de där hemska sms:en medan jag blev nekad samtalstid, trots att jag nog mådde minst lika dåligt och trots att de hade flera psykologer anställda. Inte ens studenthälsan ville lyssna på min version. Jag orkade inte fortsätta den utbildningen eftersom jag kände mig så orättvist och ohört utdömd av de allra flesta där... Vilka glada minnen som kan komma upp!