Om två dagar får vi våran bebis och jag undrar hur era katter reagerade på den nya familjemedlemmen?
Min katt är ganska så känslig, ingen tuffing om man säger så och väldigt "mammig" han vill alltid gosa och vara med men gömmer sig för främlingar och sånt.
När han träffade min systerdotter när hon var nyfödd så fräste han och morrade och reste ragg och kom emot bebisen, jätteobehagligt.
Hur kan man göra för att det ska gå smidigt?
Haha, kommer tyvärr inte att komma med några bra råd, bara egna erfarenheter av mina katter som var väldigt rädd för min brorson när han var baby.. fortfarande vill kattjejen som är vid liv inte gå i närheten av honom (han är 1,5 år). Jag är också gravid och hoppas att hon accepterar min baby mer. Däremot så är jag inte speciellt orolig över att hon ska skada bebis eftersom hon lär hålla sig på mils avstånd ifall hon inte gillar honom/henne. Jag kommer däremot aldrig att lämna dom ensamma, för säkerhetsskull. ;o Har själv ett stort ärr på kinden efter en katt, som jag fick när jag var 2 år. Den klöv min läpp så en bit av läppen är fortfarande borta.
Haha, kommer tyvärr inte att komma med några bra råd, bara egna erfarenheter av mina katter som var väldigt rädd för min brorson när han var baby.. fortfarande vill kattjejen som är vid liv inte gå i närheten av honom (han är 1,5 år). Jag är också gravid och hoppas att hon accepterar min baby mer. Däremot så är jag inte speciellt orolig över att hon ska skada bebis eftersom hon lär hålla sig på mils avstånd ifall hon inte gillar honom/henne. Jag kommer däremot aldrig att lämna dom ensamma, för säkerhetsskull. ;o Har själv ett stort ärr på kinden efter en katt, som jag fick när jag var 2 år. Den klöv min läpp så en bit av läppen är fortfarande borta.
I de allra flesta fall så går det bra. Det är sällsynt att djur blir aggressiva mot barn.
I vår släkt (jäkligt stor) så har vi alla husdjur och det har bara varit en enda incident. I det fallet en hund som hade psykiska besvär, liksom alla kull syskon. hunden skadade inte bebisen, mig, utan vaktade en hel dag och lät inte mamma komma nära mig. När pappa kom hem tog han hunden till en jägare med en gång. Jägaren hade tänkt skaffa en ny hund, så det passade utmärkt. Hunden levde många år till. Hade han däremot skadat mig så hade han avlivats med en gång.
Det gäller bara att använda sunt förnuft. Tvinga inte katten att komma nära bebisen och lämna dem inte själva så ska du se att katten vänjer sig med tiden.
När barnet börjar krypa/ gå så se till att katten har en tillflyktsplats högt upp där den kan vara i fred. Lär barnet tidigt att katten inte är en leksak utan att katten kan få ont.
Skulle det bli problem: Var inte sentimental, du är mamma nu, då går barnet före katten. Det finns katthem som omplacerar djur i varje större stad. Säg i så fall att katten skall komma till ett hem utan barn.
Lycka till.
Ledsen att du blev skadad som liten Sparriss, glad att höra att det inte gjort dig rädd för katter.
Tack! :) Tror att det var mina föräldrar som såg till att jag inte blev rädd, dom sa ju att det inte var kattens fel och att han råkade göra det för att han ramlade (det är mer på äldre dagar som jag har börjat ifrågasätta den historien eftersom att den låter så osannolik). Jag älskar katter! Har blivit ordentligt klöst som vuxen också, men det var när vi skulle flytta och jag höll min ena flicka i famnen och hon fick panik av alla höga ljud och bök. Lägger inte det på henne, utan på mig själv. ;)
Vi har två honor, det har inte varit några som helst problem. :)
Vi har dock aldrig haft katterna sovandes hos oss, på dagarna kan dom ligga i sängen, på nätterna ligger dom oftast i vardagsrumssoffan och sover.
Den äldsta undviker våran bebis. Den yngre är så snäll så där finns det ingen risk för något, den äldre kommer garanterat vänja sig vid våran unge med tiden så jag ser inte några större orosmoment, hon har redan anpassat sig till att vi har en bebis i hemmet nu och våran dotter är bara 4,5 mån gammal. Hon är precis som er katt folkskygg, lite utav en enstöring, tycker inte om främlingar direkt. Den yngre är raka motsatsen, hon älskar människor, även främlingar och även barn. Min flickvän plockade upp hon när hon var ca 10 veckor på katthem.
Den yngre har varit framme vid våran flicka många gånger och nosat, till och med sovit nere vid ena änden av sängen, bebissängen alltså. :)
Så är dom nyfikna så låt dom sniffa på bebisen om dom vill, tvinga inte fram "sociala möten"(i brist på bättre ord), är eran katt nyfiken så kommer han att lösa det själv, men var med och håll ett öga!(better safe then sorry). Se till att det finns någon sorts fristad för dom där det är lugnare, hos oss hänger dom mest i vardagsrummet. :)
Är väl mer en risk att katterna blir irriterade när barnet blir lite större, våran flicka är bara 4,5 mån. :)
Vår katts enda fasa är när småbarn gallskriker, då gömmer hon sig.
När jag ammade på nätterna låg katten utanför babyn på kudden och höll oss sällskap. Hon vaktade första barnet noga, sov barnet i vagnen satt katten bredvid och försökte skrämma bort hundar och främmande folk.