Ska man låta barnen säga Hejdå ordentligt?

Lite beroende på deras relation, men spontant är det så pass kort tid, så jag hade nog bara låtit det vara och låtit det vara. 

Beroende av ålder och personlighet hos barnen och om man skiljs som vänner/ovänner är väl alternativen olika. Går det ge barnen en enkel förklaring till varför man inte passade ihop KAN det ju vara bra för barnen att veta, men framför allt att man poängterar att de inte är skyldiga eller att pojkvännen är arg på dem. Sedan får man ju ta diskussionen om den man varit ihop med vill säga hej då till barnen eller om det är okej för pojkvännen att säga hej då OM barnen önskar det.

För ett litet barn kan ju tre månader vara ganska mycket då det ändå är 6 veckor, men ett barn under 3 år kan ju ha svårt att förstå vad ett avslut är. Det viktiga är väl att det inte blir fler människor som vandrar in och ut ur barnens liv om de är yngre så de till slut inte vågar lita på andra människor.

Du känner dina barn bäst och din magkänsla säger nog vad dina barn mår bäst av. 

Faktiskt har jag ingen magkänsla om detta. Han bodde i princip här men kom ofta hem när barnen lagt sig på vardagarna. Han hade en hund som var här jämt dock. Min dotter som är fem år är helt galen i hunden, idag kom dom efter pappavecka och hunden är inte kvar....

Min son är 8 år och gillade killen rätt bra, han brukar försöka "sno" mina pojkvänner och göra dem till hans kompisar. sista killen jag dumpade då sa han att jag alltid gör slut med dem. Så han undrar hur länge de stannar såklart..

Låter som om du bör vara lite försiktigare med att låta män vandra in i barnens liv framöver.

Eftersom att han redan försvunnit från hemmet så är det nog lika bra att låta det vara istället för att dra in honom igen, men du måste sluta blanda in barnen i dina relationer.

Klart att de ska få säga hejdå! Man får ju ont i hjärtat när man tänker på hur snopet det måste kännas för dem annars.

Låter som att iaf pojken hade behövt avsluta. Med tanke på hans kommentar borde du kanske fundera över hur de mår av dina val. Att låta en ny kille i princip flytta in direkt och sedan kastas ut efter ett par månader är rätt onödigt för dina barns skull. Hur många separationer ska de behöva genomlida, helt i onödan?

Med tanke på att det redan har hunnit gå en vecka sedan de möttes av ett tomt hus utan hund, antar jag att du har löst situationen. Förhoppningsvis har du hunnit prata med dem om vad som hänt och det har hunnit lägga sig och återgått till vardagen. Alternativt är barnen fortfarande ledsna och saknar ditt ex och hund och behöver få ett avslut och få säga hej då till åtminstone hunden. Kanske behöver de ha ett kort som minne. Du får helt enkelt prata med dem och fråga om behovet verkar finnas kvar.

Sedan får du lära dig inför framtiden. Har du barnen varannan vecka så har du den barnfria veckan på dig att lära känna mannen i några månaders tid och han hinner kanske träffa barnen enstaka gånger i naturliga sammanhang innan ni lever samboliv och slipper sedan att ni plötsligt bestämmer er för att göra slut då ni lärt känna varandra och inte passar ihop. Visst alla relationer varar inte för evigt, men fortsätter du göra så relation efter relation med olika män som barnen lär känna för att sedan försvinna ur deras liv, så är risken stor att de drar slutsatsen att män är opålitliga eller helt enkelt stänger nya personer ute för det är ingen idé att lägga energi på dem ändå..

Jag tänker inte döma dig för jag har varit snabbt in i relationen och fort börjat leva samboliv, men då var tösen 1,5 år och vi bor fortfarande ihop med gemensamt barn nu när hon är 4 år.

Jag önskar att jag hade ett normalt varannan vecka liv men på grund av att mitt arbete endast erbjuder arbetstid kvällar och helger så ligger ca 90 % av min heltid på den barnfria veckan. Jag har alltså ingen tid över mellan barn och jobb, det existerar ingen sådan tid. Hade det funnits hade jag lagt mina vuxenrelationer utanför barnens tid. Det finns inget jag önskar mer än ett normalt jobb.

I alla fall så bestämde vi oss för att försöka fortsätta tillsammans och barnen behövde inte märka av förändringen. Än så länge har vi det bra. Om den här relationen spricker kommer jag dock dra slutsatsen att det inte finns utrymme för mer än barnen och jobbet i mitt liv, och att egna relationer kommer få vänta tills de blivit vuxna.

Beroende på relationen skulle jag säga, kanske också ålder. Jag hade en minst sagt skitig relation till pappas psykopatiska ex. Pappa meddelade mig på telefon att han äntligen lyckats göra sig fri och inte vill jag någonsin se henne igen.
Min styvmamma som jag har nu hade jag däremot velat säga hej då till som yngre och nu som äldre hade det mer varit ett "vi ses".