Ska man låta barnen säga Hejdå ordentligt?

Beroende av ålder och personlighet hos barnen och om man skiljs som vänner/ovänner är väl alternativen olika. Går det ge barnen en enkel förklaring till varför man inte passade ihop KAN det ju vara bra för barnen att veta, men framför allt att man poängterar att de inte är skyldiga eller att pojkvännen är arg på dem. Sedan får man ju ta diskussionen om den man varit ihop med vill säga hej då till barnen eller om det är okej för pojkvännen att säga hej då OM barnen önskar det.

För ett litet barn kan ju tre månader vara ganska mycket då det ändå är 6 veckor, men ett barn under 3 år kan ju ha svårt att förstå vad ett avslut är. Det viktiga är väl att det inte blir fler människor som vandrar in och ut ur barnens liv om de är yngre så de till slut inte vågar lita på andra människor.

Du känner dina barn bäst och din magkänsla säger nog vad dina barn mår bäst av. 

Med tanke på att det redan har hunnit gå en vecka sedan de möttes av ett tomt hus utan hund, antar jag att du har löst situationen. Förhoppningsvis har du hunnit prata med dem om vad som hänt och det har hunnit lägga sig och återgått till vardagen. Alternativt är barnen fortfarande ledsna och saknar ditt ex och hund och behöver få ett avslut och få säga hej då till åtminstone hunden. Kanske behöver de ha ett kort som minne. Du får helt enkelt prata med dem och fråga om behovet verkar finnas kvar.

Sedan får du lära dig inför framtiden. Har du barnen varannan vecka så har du den barnfria veckan på dig att lära känna mannen i några månaders tid och han hinner kanske träffa barnen enstaka gånger i naturliga sammanhang innan ni lever samboliv och slipper sedan att ni plötsligt bestämmer er för att göra slut då ni lärt känna varandra och inte passar ihop. Visst alla relationer varar inte för evigt, men fortsätter du göra så relation efter relation med olika män som barnen lär känna för att sedan försvinna ur deras liv, så är risken stor att de drar slutsatsen att män är opålitliga eller helt enkelt stänger nya personer ute för det är ingen idé att lägga energi på dem ändå..

Jag tänker inte döma dig för jag har varit snabbt in i relationen och fort börjat leva samboliv, men då var tösen 1,5 år och vi bor fortfarande ihop med gemensamt barn nu när hon är 4 år.