• Anonym (ledsen och förvirrad)

    Fängelse

    ja jag vet inte ens vart jag ska börja. För att göra en väldigt lång historia kort.

    November 2012 så tog det slut mellan mig och min 2 årigas pappa. Seperationen var fruktansvärt jobbig. Vi hade daglig kontakt och han träffa sin dotter flera dagar i veckan. I slutet av januari så bestämmer vi oss för att försöka igen. Dagen efter så får jag ett samtal av han att han dödat någon. Trodde det var ett skämt!

    En vecka senare så hittas en kvinna mördag. Kopplade aldrig. I April så ringer polisen och jag får åka in på förhör. Då kopplade jag.

    Det blev ett 2013 av förhör, rättegångar, plus jag vittande på mannan jag älskade. Det var det absolut jobbigaste jag har gjort.

    Han anklagade mig aldrig för att jag vittna och vi har haft veckakontakt via brev och samtal. Vi försökte även få träffas men det är först nu som vi fick igenom besöket.

    Jag kan inte gå vidare, det är först nu jag verkligen inser vad han har gjort. jag gråter så fort jag tänker på det. Jag tänker tillbaka på allt underbart, Vi skulle gifta oss men valde att flytta fram bröllopet. Förhållandet var en bergochdalbana men när det var bra så var det verkligen bra. Jag kan inte släppa taget. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Har bra kontakt med hans föräldrar då jag vill att min dotter ska träffa sin farmor och farfar. Mina föräldrar hatar mig för att jag umgås med dem och det leder till att dem inte kommer på deras barnbarns födelsedagar m.m. Jag får höra när jag går ut att jag har barn med en mördare, folk frågar mig om han m.m..jag orkar inte mer. :( Detta är LITE vad som hänt..vad ska jag göra för att hantera det.

  • Svar på tråden Fängelse
  • Anonym (guilt)
    Anonym (ledsen och förvirrad) skrev 2014-09-08 22:27:57 följande:

    det är så mycket som ni inte vet om allt, han har vart en tufft barndom han har suttit inne innan för rån, misshandel och "mindre" saker...jag förstår vad ni vill komma men det var inte såna påhopp jag ville ha..

    jag har svårt att släppa taget och gå vidare.....försvarar han inte


    Det är inga påhopp men det känns såklart så för dig. Nu kommer du med fler ursäkter för honom ju, han har haft en svår barndom. Ja, det är jättetragiskt och det har säkert format honom så han är idag, men det är fortfarande ingen ursäkt. Oavsett hur fin och snäll han är så ÄR han då skadad av sin uppväxt eller vad det nu är vilket gör att han saknar spärrar som vi andra har.

    Jo, du försvarar honom...
  • Anonym (AN)
    Anonym (ledsen och förvirrad) skrev 2014-09-08 22:32:44 följande:

    Jag vet som sagt inte hur jag ska gå vidare. jag gick hos psykolog förra året men blev så illa bemött då dem tyckte jag tänkte så klokt så behövde inte dem, tog kontakt med öppen psyk men dem sa samma sak, du tänker så klokt, glöm han å gå vidare..det är inte så lätt...

    att människan man har älskat bara en dag försvinner, plus att jag vittnade mot han.....


    Vad bra att du vittnade mot honom, det tyder på att du inte alls vill försvara hans handling. Du säger att du inte har sörjt, hur har ditt liv varit sedan han åkte in? Jobbar du, träffar vänner osv. Har du fler barn?
  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    ursäkta..nä jag har inte haft en jobbig barndom,´jag är 100% svensk,  men han har haft det,han har vart på 10 olika fosterhem, blev misshandlad av sin pappa,så det är inte konstigt att han sitter bakom lås och bom idag men den barndomen han har haft, första gången jag träffa han så föll jag för han, jag visste precis vad han hade haft för väska med sig att han suttit innen m.m, men det var ett bagage som jag accepterade, under dem åren vi var ihop så var han en underbar man, såg inget i han alls att han skulle kunna göra en sån här sak..hans föräldrar är helt underbara, mor och styvfar...han bodde inte så mycket hemma då dem fick problem tidigt med han,

    men det var fortfarande inte därför jag skrev inlägget..

  • Anonym (guilt)
    Anonym (AN) skrev 2014-09-08 22:34:06 följande:
    Min poäng var lite att de som aldrig träffat en mördare verkar tro att det på något sätt skulle vara något konstigt med dem som man skulle upptäcka långt innan mordet begås. Och har ett nedlåtande sätt mot t.ex ts som om hon får skylla sig själv typ. Det är okunnigt och taskigt.

    Sen undrar jag eftersom du träffat så många mördare vad det gemensamma felet är?
    Jag skrev inte att de har ett gemensamt fel utan att de har det gemensamt att något är fel inom dem, VAD kan variera. 
  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    jag har försökt hantera att han sitter bakom lås och bom, att min dotter kommer växa upp utan sin pappa, jag har även en 7 åring varannan vecka,..

    jag förlorade många vänner för många tyckte att jaha hon har barn med en mördare henne kan vi inte umgås med, fick höra så fort jag gick ut att jag hade barn med en mördare.

    jobbade inte första halvåret så jag inte klarade de, men jobbar heltid sen november,,,umgås med vänner och gör saker...

  • Anonym
    Anonym (AN) skrev 2014-09-08 22:16:12 följande:

    Det verkar som att folk här aldrig träffat en mördare. Bry dig inte om dem.

    Vad var det som gjorde att det var ett bergochdalbaneförhållande? Det måste ha hänt dåliga saker mellan er innan detta hände.

    I mina öron så låter det lite som att du nu mest fokuserar på det positiva som var innan detta hände. Kanske vettigt stt fundera över hur ert förhållande verkligen var.

    Men också hur du vill att framtiden ska bli. Om du tycker att det är jobbigt att få frågor, tänk på hur din dotter kommer att känna när hon förstår. Bor ni i en stor stad eller liten by? Är det mycket tissel om er? Är det viktigt för dig att bo kvar?

    Bra att du håller kontakt med hennes farmor och farfar.


    Käre vän, jag har träffat många mördare så sluta snacka goja. Är man kapabel att ta en annan människas liv så har man inte många gränser.
  • Jesssssica

    Det ska tilläggas att mord anses vara något man har planerat. Annars rubriceras det som mord. Låter som en fantastisk kille.

  • Anonym
    Jesssssica skrev 2014-09-08 22:46:19 följande:

    Det ska tilläggas att mord anses vara något man har planerat. Annars rubriceras det som mord. Låter som en fantastisk kille.


    Jag svamlar ikväll.

    Mord är planerat, annars är det dråp.
  • Anonym (AN)

    Det låter som att du är på väg åt rätt håll. Det tar ju tid att hämta sig efter en sån här sak. Det är ju lite som att han hade dött och på ett sätt nästan värre för nu finns skammen och skulden också att hantera. Utöver att din dotter mist sin pappa, i alla fall just nu.

    Har du kontakt med honom?

  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    nä enligt domen så var det inte planerat..ja jag har brev kontakt och vi pratar i telefon ibland, har även fått att vi får träffas men har inte vart och hälsar på han, vet inte om jag ska göra det heller..

  • forfucksake
    Anonym (ledsen och förvirrad) skrev 2014-09-08 22:42:49 följande:

    jag har försökt hantera att han sitter bakom lås och bom, att min dotter kommer växa upp utan sin pappa, jag har även en 7 åring varannan vecka,..

    jag förlorade många vänner för många tyckte att jaha hon har barn med en mördare henne kan vi inte umgås med, fick höra så fort jag gick ut att jag hade barn med en mördare.

    jobbade inte första halvåret så jag inte klarade de, men jobbar heltid sen november,,,umgås med vänner och gör saker...


    Stack dina vänner verkligen för att "du har barn med en mördare", eller pga din inställning till honom och det han har gjort?

    Om de kände till hans problematiska och våldsamma bakgrund, kan det ju ha bidragit till att de drog öronen åt sig. Det handlar inte om DIG eller dottern, utan om honom. Att de flesta kanske inte vill ha sina egna barn nära en sån som han osv. Nu sitter han ju dock inne för lång tid framöver, så nu borde det inte
    spela lika stor roll.

    Du skriver att du jobbar, umgås med vänner och gör saker. Bra! Det är vad du ska fokusera på. Att gå vidare. Samt finnas där för dina barn.

    Så vad är det egentligen du behöver hjälp med? Att släppa taget om din dotters pappa? Där skulle jag råda dig att söka hjälp igen (om du inte lyckas släppa honom självmant) och försöka reda ut varför han fortfarande påverkar dig så starkt. Hur du kan bli "fri" och kanske en dag träffa en ny man utan liknande problem eller bagage. Börja göra sundare val av partners helt enkelt. Men det är en process och det låter som om du behöver professionell hjälp med detta.
  • Anonym (Framtiden)

    Det är skillnad på person o handlingar.
    Man kan älska en människa men inte allt som den människan gör.
    Men du har ettpar viktiga beslut att fatta.
    Är du beredd på att vänta i så många år på honom?
    Är inte du värd ett liv därdu kan vara lycklig? Låter lite som om ni inte bara har haft lyckliga stunder utan även väldigt många dåliga stunder.
    Är du beredd på att han förändras? Många som sitter i fängelse förändras väldigt mycket, inte så konstigt kanske, men tyvärr så blir många ganska bittra på samhället och rättsystemet.
    Är inte dina barn värda en bättre manlig förebild?
    Är inte en bra kontakt med dina anhöriga något att försöka vårda och behålla?

  • Anonym (AN)
    Anonym (ledsen och förvirrad) skrev 2014-09-08 22:52:06 följande:

    nä enligt domen så var det inte planerat..ja jag har brev kontakt och vi pratar i telefon ibland, har även fått att vi får träffas men har inte vart och hälsar på han, vet inte om jag ska göra det heller..


    Vad är målet med kontakten? Är det att du vill att ni ska träffas igen när han kommer ut? Känns det bra när ni har kontakt? Är du arg på honom?

    Oj vad mycket frågor det blev....
  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    jag har en annan pojkvän, tror mycket handlar om att jag inte vet hur jag ska hantera allt kanske den dagen han kommer ut, då han kommer vilja ha en relation till sin dotter, han skriver i breven att han fortfarande älskar mig, det är så svårt att skriva här, för det är så mycket som har hänt som inte går att skriva här, jag vet hur lycklig jag var med han en gång i tiden, är nog mest arg för att vi inte kämpade, för hade vi gjort de så hade detta aldrig hänt
    .......(tror jag) jag tror kanske inte jag har fattat vad han har gjort utan jag som ni säger vill se den underbara man som han en gång var..

  • Anonym (m)
    Anonym (y) skrev 2014-09-08 21:58:51 följande:

    Hahaha. Världens snäällasteeeee mördare. Hahaha.

    Sen heter det "Jag kan inte hjälpa att jag älskade honom". (Svenska - grundskola åk 3).

    Är han svensk?


  • forfucksake
    Anonym (ledsen och förvirrad) skrev 2014-09-08 22:58:41 följande:

    jag har en annan pojkvän, tror mycket handlar om att jag inte vet hur jag ska hantera allt kanske den dagen han kommer ut, då han kommer vilja ha en relation till sin dotter, han skriver i breven att han fortfarande älskar mig, det är så svårt att skriva här, för det är så mycket som har hänt som inte går att skriva här, jag vet hur lycklig jag var med han en gång i tiden, är nog mest arg för att vi inte kämpade, för hade vi gjort de så hade detta aldrig hänt
    .......(tror jag) jag tror kanske inte jag har fattat vad han har gjort utan jag som ni säger vill se den underbara man som han en gång var..


    Det är detta du behöver hjälp med. Det är bra att du har gått vidare, men du behöver "avprogrammeras" eller snarare omprogrammeras. Du behöver se honom för den han verkligen ÄR. Inte den du önskar att han vore.

    Ditt ex är inget monster. Men han är ingen lämplig man eller förebild. Han har stora problem och har gjort många människor illa. Han har gjort många oacceptabla saker. Samtidigt verkar han inte fullt ut ta ansvar för det han har gjort, vilket nästan är det värsta av allt.

    Det är även oroväckande att du i viss mån verkar ta på dig skulden för det som hände. Det måste du genast sluta med! Du gjorde slut och min gissning är att du hade en bra anledning. HAN valde att mörda, även om han inte "kommer ihåg" nåt... Det är INTE ditt ansvar.

    Jag gissar också att du har fastnat i räddar-fällan. Du har velat "rädda" honom. Sorry, det går inte. han kan bara rädda sig själv.
  • forfucksake
    Anonym (ledsen och förvirrad) skrev 2014-09-08 22:40:00 följande:

    ursäkta..nä jag har inte haft en jobbig barndom,´jag är 100% svensk,  men han har haft det,han har vart på 10 olika fosterhem, blev misshandlad av sin pappa,så det är inte konstigt att han sitter bakom lås och bom idag men den barndomen han har haft, första gången jag träffa han så föll jag för han, jag visste precis vad han hade haft för väska med sig att han suttit innen m.m, men det var ett bagage som jag accepterade, under dem åren vi var ihop så var han en underbar man, såg inget i han alls att han skulle kunna göra en sån här sak..hans föräldrar är helt underbara, mor och styvfar...han bodde inte så mycket hemma då dem fick problem tidigt med han,

    men det var fortfarande inte därför jag skrev inlägget..


    De flesta som blir misshandlade eller hamnar i fosterhem, blir inte mördare för det.

    Du har köpt hans ursäkter rakt av.

    Tror du att han är den enda som har haft en tuff uppväxt? Många har det, mer eller mindre. De flesta av dessa begår inte våldsbrott för det, särskilt inte grova våldsbrott.

    Det låter dessutom som han tidigt hade problem med aggressioner, eftersom hans mamma och styvpappa inte klarade av honom. Här ligger troligen den egentliga förklaringen till att han har spårat ur även i vuxen ålder. Inte i det hans pappa gjorde, även om det säkert förvärrade situationen. Men som sagt, de flesta som blir slagna hemma, blir inte grova våldsbrottslingar för det.
  • Anonym (ledsen och förvirrad)

    det handlar inte om att dem inte klarade av att ta hand om han, det är så otroligt mycket du inte vet så fel av dig att skriva som du gör..räcker att du hamnar i fel umgänge så kan man börja med droger eller annat, klart din uppväxt har till stor del av hur du blir som vuxen..tyvärr har han svårt att hantera vissa saker i livet och när alkohol kommer in så tappar han kontrollen..det handlar om att försvara han, men jag har älskar han, vi har en gemensam dotter..det är inte bara att släppa taget oavsett vad han har gjort

Svar på tråden Fängelse