Anonym (ledsen och förvirrad)

Äldre 8 Sep 21:44

38 svar

Fängelse

ja jag vet inte ens vart jag ska börja. För att göra en väldigt lång historia kort.

November 2012 så tog det slut mellan mig och min 2 årigas pappa. Seperationen var fruktansvärt jobbig. Vi hade daglig kontakt och han träffa sin dotter flera dagar i veckan. I slutet av januari så bestämmer vi oss för att försöka igen. Dagen efter så får jag ett samtal av han att han dödat någon. Trodde det var ett skämt!

En vecka senare så hittas en kvinna mördag. Kopplade aldrig. I April så ringer polisen och jag får åka in på förhör. Då kopplade jag.

Det blev ett 2013 av förhör, rättegångar, plus jag vittande på mannan jag älskade. Det var det absolut jobbigaste jag har gjort.

Han anklagade mig aldrig för att jag vittna och vi har haft veckakontakt via brev och samtal. Vi försökte även få träffas men det är först nu som vi fick igenom besöket.

Jag kan inte gå vidare, det är först nu jag verkligen inser vad han har gjort. jag gråter så fort jag tänker på det. Jag tänker tillbaka på allt underbart, Vi skulle gifta oss men valde att flytta fram bröllopet. Förhållandet var en bergochdalbana men när det var bra så var det verkligen bra. Jag kan inte släppa taget. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Har bra kontakt med hans föräldrar då jag vill att min dotter ska träffa sin farmor och farfar. Mina föräldrar hatar mig för att jag umgås med dem och det leder till att dem inte kommer på deras barnbarns födelsedagar m.m. Jag får höra när jag går ut att jag har barn med en mördare, folk frågar mig om han m.m..jag orkar inte mer. :( Detta är LITE vad som hänt..vad ska jag göra för att hantera det.

Kriya

Äldre 8 Sep 22:21

#11

Åh så svårt för dig och så sorgligt att dina föräldrar tar avstånd från sitt barnbarn som är helt oskyldigt. Jag gissar att du behöver bollplanka med psykolog eller liknande för att reda ut ett förhållningssätt till dina svåra år, barnets pappa och hur du och barnet ska komma vidare till ett liv där ni får både respekt och integritet.
Stay strong
kram Kriya

Anonym (guilt)

Äldre 8 Sep 22:22

#12

Anonym (AN) skrev 2014-09-08 22:16:12 följande:

Det verkar som att folk här aldrig träffat en mördare. Bry dig inte om dem.

Vad var det som gjorde att det var ett bergochdalbaneförhållande? Det måste ha hänt dåliga saker mellan er innan detta hände.

I mina öron så låter det lite som att du nu mest fokuserar på det positiva som var innan detta hände. Kanske vettigt stt fundera över hur ert förhållande verkligen var.

Men också hur du vill att framtiden ska bli. Om du tycker att det är jobbigt att få frågor, tänk på hur din dotter kommer att känna när hon förstår. Bor ni i en stor stad eller liten by? Är det mycket tissel om er? Är det viktigt för dig att bo kvar?

Bra att du håller kontakt med hennes farmor och farfar.

Nej, det är väl ganska normalt att de flesta av oss inte har träffat några mördare. Vilken märklig kommentar....

Jag har dock träffat mer än en mördare. De är alla olika, har olika personlighet, olika bakgrund, olika tillvägagångssätt och olika anledningar till att de mördade. Dock har de alla det gemensamt att något är fel inom dem.

Anonym (ledsen och förvirrad) Trådstartaren

Äldre 8 Sep 22:23

#13

Jag bor i en liten håla men söker lägenhet några mil härifrån, folk frågar mig om han när vi går ut,,m.m så därför har jag bytt skola och dagis för mina barn..

dem kände varandra, dem hade haft en relation för många år sedan, dem tror att han var ute efter pengar..för han hade stulit pengar månaden innan av henne.

han förnekar allt, sägr att han inte kommer ihåg nåt..

nej varken jag eller dottern fick träffa han, först för en måna sen så gick besöket igenom för mig men inte för dottern än så länge..

forfucksake

Äldre 8 Sep 22:24

#14

Sen spelar det in om han är straffad tidigare eller om han har varit våldsam i andra sammanhang.

Men får man 15 år för mord och inte fälls för dråp, bedöms det man har gjort som mycket allvarligt. Även om man är from som ett lamm i vanliga fall och aldrig har haft med polisen att göra.

Anonym (guilt)

Äldre 8 Sep 22:26

#15

Anonym (ledsen och förvirrad) skrev 2014-09-08 22:16:54 följande:

för han var ingen mördare när jag blev kär i han...känslor dör inte bara

Nej, såklart försvinner inte känslorna bara sådär. Dock så ser man i ditt resonemang att du förnekar, bortförklarar och hittar ursäkter för hans dåd, vilket ju gör att i dina ögon kan han fortfarande få vara den du blev kär i och då försvinner naturligtvis inte dina känslor. Skulle du däremot se honom för vad han faktiskt ÄR och vad han gjorde så kanske du skulle börja känna annorlunda för honom. Det gör såklart j-vligt ont för det vill du(man) ju inte utan man vill ju att allt ska vara så som det alltid varit och han ska också vara precis som han alltid varit innan det hemska.....

Anonym (ledsen och förvirrad) Trådstartaren

Äldre 8 Sep 22:27

#16

det är så mycket som ni inte vet om allt, han har vart en tufft barndom han har suttit inne innan för rån, misshandel och "mindre" saker...jag förstår vad ni vill komma men det var inte såna påhopp jag ville ha..

jag har svårt att släppa taget och gå vidare.....försvarar han inte

forfucksake

Äldre 8 Sep 22:29

#17

Anonym (ledsen och förvirrad) skrev 2014-09-08 22:23:34 följande:

Jag bor i en liten håla men söker lägenhet några mil härifrån, folk frågar mig om han när vi går ut,,m.m så därför har jag bytt skola och dagis för mina barn..

dem kände varandra, dem hade haft en relation för många år sedan, dem tror att han var ute efter pengar..för han hade stulit pengar månaden innan av henne.

han förnekar allt, sägr att han inte kommer ihåg nåt..

nej varken jag eller dottern fick träffa han, först för en måna sen så gick besöket igenom för mig men inte för dottern än så länge..

Att det var ett överlagt rånmord och att han inte tar på sig ansvaret för det han har gjort, förvärrar situationen. Det här är ingen du bör ha en fortsatt relation med och han är absolut ingen lämplig förebild för ert barn! Nej, han är inte "underbar", han har stora problem. Tyvärr.

Däremot är han fortfarande din dotters pappa och det kan inget ändra på. Självklart borde omgivningen stötta åtminstone henne, och inte skuldbelägga eller frysa ut er.

Anonym (ledsen och förvirrad) Trådstartaren

Äldre 8 Sep 22:32

#18

Jag vet som sagt inte hur jag ska gå vidare. jag gick hos psykolog förra året men blev så illa bemött då dem tyckte jag tänkte så klokt så behövde inte dem, tog kontakt med öppen psyk men dem sa samma sak, du tänker så klokt, glöm han å gå vidare..det är inte så lätt...

att människan man har älskat bara en dag försvinner, plus att jag vittnade mot han.....

Anonym (AN)

Äldre 8 Sep 22:34

#19

Anonym (guilt) skrev 2014-09-08 22:22:33 följande:

Nej, det är väl ganska normalt att de flesta av oss inte har träffat några mördare. Vilken märklig kommentar....

Jag har dock träffat mer än en mördare. De är alla olika, har olika personlighet, olika bakgrund, olika tillvägagångssätt och olika anledningar till att de mördade. Dock har de alla det gemensamt att något är fel inom dem.

Min poäng var lite att de som aldrig träffat en mördare verkar tro att det på något sätt skulle vara något konstigt med dem som man skulle upptäcka långt innan mordet begås. Och har ett nedlåtande sätt mot t.ex ts som om hon får skylla sig själv typ. Det är okunnigt och taskigt.

Sen undrar jag eftersom du träffat så många mördare vad det gemensamma felet är?

forfucksake

Äldre 8 Sep 22:35

#20

Anonym (ledsen och förvirrad) skrev 2014-09-08 22:27:57 följande:

det är så mycket som ni inte vet om allt, han har vart en tufft barndom han har suttit inne innan för rån, misshandel och "mindre" saker...jag förstår vad ni vill komma men det var inte såna påhopp jag ville ha..

jag har svårt att släppa taget och gå vidare.....försvarar han inte

Så han HAR begått grova brott innan? Men ändå skaffade du barn med honom?

Herregud, förövare av det där slaget skyller alltid på "tuff barndom". Det är en standardfras. Ingenting är någonsin deras fel eller ansvar.

Men om han nu hade en så tuff uppväxt, hur är då hans föräldrar? Jag tänker på dotterns farmor och farfar.

Har du själv en problematisk bakgrund? Det låter lite så på ditt språk, samt ditt sätt att resonera. Men du kanske inte har svenska som modersmål?

Det viktigaste är att du finns där för din dotter och nej, hon ska givetvis inte straffas för att hennes pappa har mördat någon. Även om du uppenbart borde ha valt en lämpligare barnafar.

Fängelse

INNEHÅLL