Spädbarn i eget rum?

Precis detta jag menar, att man måste vara i närheten av barnet konstant då det sover för annars finns risken för psd.. Inte bara nattetid då för då ska det ju vara så alltid när barnet sover. Låter befängt....

Ja, för vissa människor kanske det är "befängt" att vara nära sitt nyfödda barn. För mig och min sambo var det naturligt och inte befängt alls. Sonen sov aldrig ensam på dagtid. Antingen sov han i min famn, i sambons famn, i bärsele eller i vagn. Smidigt, enkelt, tryggt...och inte det minsta befängt.

Ja jag vill också vara nära mitt barn. För min del är det onaturligt att lägga barnet i ett annat rum och isåfall hade en av oss föräldrar sovit i det rummet med bebisen. Mina barn har sovit första passet i spjälsängen och sen har de legat brevid mig.

De flesta människor vill vara nära sina barn. De är trots det naturliga. Om man nu tycker att det är befängt att vara nära sin barn kan man ju undra varför man skaffar dem. Och ja vi har samsovit med alla och på dagen har de sovit i sele eller vagn där jag varit

Var också orolig för detta då sonen skulle komma, han är nu 9 månader. Har två innekatter som alltid haft tillgång till alla rum. De visade också intresse för spjälsängen innan sonen föddes, men har varit mycket försiktiga och avvaktande sedan han kom. På sin höjd har de sovit vid våra fötter. Nu åker de dock ut i tvättstugan på natten, men det är för att de kommer in på natten och jamar och vill ha uppmärksamhet. Visa tydligt att spjälsängen är förbjudet område. Läste att man kan lägga ex plast i sängen, innan bebisen kommer givetvis, för att ev förhindra att katten lägger sig där.

Självklart vill man vara nära sitt barn men man måste ju kunna gå ifrån, gå på toaletten osv.. Låter inte sunt att inte kunna göra det. Inte konstigt barnen inte vill sova i eget rum då de blir äldre heller då..

Tack för tipset, tänkte jag skulle testa lägga folie i sängen om de skulle smita in i sovrummet. Ska först ge det ett ordentligt försök till att ha dörren stängd om natten. Får köpa öronproppar nu innan bebis kommer så får hon jama så mycket hon vill. Förhoppningsvis fattar hon till slut :)

Har hört att katter ogillar clementinskal så om du lägger det i sängen (i några veckor bebisen kommer förstås) så kanske de ogillar sängen sen!

Vem har skrivit något om att inte kunna gå på toaletten? Du måste väl se en skillnad i att lägga ett spädbarn i ett eget rum en hel natt bakom en stängd dörr, och att låta bebisen sova middag på en filt i vardagsrummet och du själv går på toaletten i en minut? Eller?
Nåja...du har ju inte fått din bebis än. När du väl sitter där med det lilla knytet så förstår du nog vad jag menar...

Vår 3,5-åring sover för övrigt gott i eget rum "trots att" han alltid sov nära som bebis...

Ja mina barn somnar också bra trits att vi aldrig tagit någon sömnfajt utan nattat de liggandes brevid tills de själva valt att somna själv. Sen behöver de ibland lite extra närhet trots att de närmar sig skolåldern och och då kanske man får krypa ned brevid en stund. Det är svårt att förstå hur tajt man blir med sin bebis innan man fått barn.

Min fru var väldigt tydlig med att hon ville att bebisen skulle sova i sin egen säng från början och helst rätt snart flytta till eget rum. Den åsikten ändrades så snart vi kom hen från BB. Nu är han 9 månader och sover oftast mellan oss (har funkat med spjälsäng i perioder) och det är min fru som inte pallar med tanken att han skulle sova i ett annat rum :) Hoppas DDT löser sig med katterna!

Vår katt var lika. Hon låg antingen på oss i sängen eller  bebissängen innan vår bebis kom. Men när bebis väl kom så har intresset varit minimalt. Vill helst inte vara i närheten. Hon hoppar aldrig i bebissängen nu då hon vet att vår bebis oftast ligger där. Såg att någon rekommenderade plast i sängen. Jag kan säga att vår katt älskar plast. Det bästa hon vet är när jag kommer hem med en ny toalettrullsförpackning. Hon slickar och gosar med den förpackningen resten utav dagen då hehe

Du kommer märka när du får det lilla knytet att man inte ens vill gå ifrån det. Det är ett helt oskyldigt litet underbart liv du har där och när man väl blir förälder händer något i kroppen. Skulle aldrig låta våran två veckors bebis sova i eget rum och skulle inte rekommendera det heller. Förresten så vill dem oftast inte det. Dem vill ha nära kontakt, hud mot hud. Går faktiskt att somna så också. Sen har du kanske en pappa till bebisen där som får ta bebisen en stund så du själv kan slappna av nån timme och ta en promenad eller något. Till våra katter har vi en sprayflaska med vanligt vatten som vi sprutar på dem när de är på ställen de inte ska, fungerar väldigt bra och dem brukar lära sig snabbt sålänge man är konsekvent. Stäng dem inte ute ur rummet om ni verkligen inte måste. Kan slå slint i huvudet, speciellt hos honkatter och dem kanske blir svartsjuka på bebisen och då går till attack mot bebisen istället. Visa dem lika mycket kärlek som innan och spruta vatten när dem inte sköter sig.

Blanda inte i nån citron eller sånt skit, det gör bara ont i ögonen på dem.

Jag, som mamma, hade tagit en madrass in till barnets rum och sovit där med barnet och fortsatt försöka avvänja katten med att sova i sovrummet.

Alltså vänja katten av vid att sova i sovrummet, menade jag.

Hade tyvärr inte funkat, antingen hade hon fortsatt jama utanför vårt sovrum och då hade sambon släppt in henne till slut då han vaknar av henne och behöver sin sömn då han jobbar. Eller så hade hon istället jamat utanför rummet där jag och bebisen sover.

Vi har en vattenflaska vi brukar använda men hjälper inget vidare.

Tror vi helt enkelt kommer att ha dörren öppen, ska flytta in spjälsängen ett tag innan bebis kommer och visa att det inte är okej för henne att var där och förhoppningsvis är hon inte heller intresserad när det ligger en bebis där sen.