
-
Natulcien skrev 2014-06-05 12:20:02 följande:Ja, nu handlar det ju inte om att ha konstant visuell kontakt bara för att man väljer att ha bebisen i samma rum. Man sover ju, och då har man kanppast visuell kontakt (såvida man inte sover med öppna ögon!?). Det handlar om att bebis och förälder är i närheten av varandra, hör varandra och är medvetna om varandras närvaro. Att neka ett nyfött spädbarn det...ja, det tycker jag inte är vettigt öht. Allt är inte bara svart eller vitt.
-
Jag hade haft bebisen i ert sovrum och låtit katten få veta att den inte får vara där.Jag vill ha mina barn nära mig när de är bebisar och eftersom jag i snitt ammat 5gg/natt ungefär så vill jag inte heller behöva resa mig och gå iväg utan bara lägga barnet brevid mig i sängen, liggamma och somna om med barnet. Hade jag behövt gå upp och suttit upp och ammat hade jag aldrig tagit mig igenom bebistiden.
-
Ja jag vill också vara nära mitt barn. För min del är det onaturligt att lägga barnet i ett annat rum och isåfall hade en av oss föräldrar sovit i det rummet med bebisen. Mina barn har sovit första passet i spjälsängen och sen har de legat brevid mig.
Natulcien skrev 2014-06-07 09:24:06 följande:Ja, för vissa människor kanske det är "befängt" att vara nära sitt nyfödda barn. För mig och min sambo var det naturligt och inte befängt alls. Sonen sov aldrig ensam på dagtid. Antingen sov han i min famn, i sambons famn, i bärsele eller i vagn. Smidigt, enkelt, tryggt...och inte det minsta befängt.
-
Ja mina barn somnar också bra trits att vi aldrig tagit någon sömnfajt utan nattat de liggandes brevid tills de själva valt att somna själv. Sen behöver de ibland lite extra närhet trots att de närmar sig skolåldern och och då kanske man får krypa ned brevid en stund. Det är svårt att förstå hur tajt man blir med sin bebis innan man fått barn.