Min 13 åriga son är ensam

Vad var det som utlöste det hela? Är det någo av de gamla vännerna som skulle förstå läget om du ringde till föräldrarna först? Kanske vågar de inte ta fösta steget? Hur gör ni för att jobba honom tillbaka? Möter. Någon på sklan upp honom?

Hej vet ej vad som utlöste detta , han har sen 4 de klass tyckt skolan är tråkig man lär sig inget där.aktiviter har han haft spelat fotboll i ca 4 år men slutade för han tappat intresset , har försökt hitta annan aktivitet men det är inte lätt. Att ta hjälp av kompisar som fanns , det har jag provat och har haft fantastiska föräldrar och barn som hjälpt oss , allt ifrån hämtat upp på morgonen från följt med hem om efter skoltid , men tyvärr behöver man stödet i skolan oxå som inte funnits , varken åt min son eller andra elever , på bara 2 terminer har 10 elever lämnat skolan och den klassen, jag är inte ensam om dåligt stöd från skolan. På nuvarande skola får vi stöd och hjälp , kurator samtal kontakt lärare som hjälper och peppar framsteg Bup har väl inte haft mycket att komma med för 2 år sedan önska jag hjälp därifrån då allt fortfarande funka skola , kompisar mm men jag fick till svar att man måste ha specifik fobi för att delta i deras program , jag önska att min son och vi som föräldrar kunde få delta i coolkids mot socialrädsla , jag såg och kände att det var svårt för honom , men det tyckte inte psykologerna vi träffade och gjorde bedömningen att det var inget de erbjöd , nu är vi på väntan igen och ska träffa psykologer igen och denna gången tänker jag inte ta ett nej , vad som är väldigt jobbigt är att man som förälder inte bara jobbar med att hjälpa sitt barn att över vinna sin rädsla och höja självförtroendet och modet utan hela tiden tjata vara ihärdig som en jävla fluga om sommaren för att få hjälp av olika myndigheter . Min son har inte någon diagnos , hemma är han go o gla följer med på olika saker, när det gäller skolan har han alltid varit osynlig och är rädd för att göra fel så säger han till mig , jag ser hur nervös , spänd han blir när det blir dax att gå in på skolan , ångesten kommer hjärtklappning illa mående yrsel men sakta sakta går det framåt han har ju gått från 8 månaders frånvaro till närvaro varje dag , dock 2 Tim per dag och i ett litet rum i anslutning till klassrummet , nästa vecka ska steg 3 provas att sitta med sin klass i klassrummet under minst 1 lektion , jag som förälder får hålla mod och styrkan på topp , gråta av oro gör man när ingen ser , gråta av glädje gör man öppet / 💜

Vilka fina framsteg!! Du har så rätt, han ska absolut gå coolkids!!! Det är superbra! Både hemmet och skolan måste samarbeta. Vilka bra föräldrar ni är som stöttar er grabb och byter skola. Stå på er, ta hjälp av skolkuratorn och rektor, coolkids kommer att göra skillnad!! Kram

Och Både jag och Och min flicka hoppas att det reder ut sig med din pojke...
För som jag sa,Min flicka är också ensam och jag vet hur det känns när man får höra hur många hon känner. (I detta fall så är det bara 1 person i klassen).
Och höra hur hon får sitta ensam på lunchen för hennes kompis vill sitta med andra eller att hon inte går på luch för att hon inte vill sitta ensam.
Och ibland kommer hon hem gråtande för att hon har fått ett utbrott av ett slag.
Eller att hon har fått höra elaka kommentarer av tjejerna i klassen som:Ful,Tjock eller fegis.
För som ni märker har min dotter några problem.
Hon är väldigt pojkig.
Hon gillar pojk saker! inga flick saker.
Så när jag frågar henne om kläder så väljer hon svarta kläder.
Men det är inte bara det,Hon är väldigt pojkig i sitt utssende.
Mycket breda skuldror och är väldigt lång ocj kanske lite överviktig,Men hon är fin.
Väldigt stora ögon och långt hår,Men det kan inte stoppa för personer att se att hon är pojk byggd.
Men jag älskar henne och skulle dö för henne när som hälst.

Endå,Jag hoppas att det går bra med din pojk....

Hej tror din dotter har så rätt , Phu 7 skoldagar kvar på denna termin som många är glada för jag är däremot kluven !! Ett långt sommarlov helt ensam så känner jag som förälder min son längtar till viss del för då kan han hänga på nätet ( tror han ) jag får jobba hårt för att han ska se världen utanför , vet inte riktigt hur jag ska gå till väga men känner att jag måste försöka , ang din dotter känner jag med dig och jag kan förstå hennes känslor , rädslan att vara annorlunda , att vara i skolan är utan tvekan tufft för många , många tror oxå att det finns bara dom som känner så , som jag sa till min son , det finns alltid någon som hoppas när där kommer en ny i klassen att kanske han kan bli min nya vän , personen i klassen kanske inte verkar ensam just där men är det kanske ändå ,,, ibland önskar jag att rädslan inte fanns den stoppar så mycket , så vad gör man ett helt lov när man inte har någon kompis att ringa , umgås med ??? Delta i sommar aktiviteter ensam finns inte rädslan är för mäktig ! Detta äter upp mig som förälder ,,,,,

Hej .. Tar en djup suck , ser när hans syster har kompisar hemma , han skojar lite med dem , ibland när det går försöker jag komma med förslag att jag kör hon o kompisarna + " lillebror" till stranden så han får vara med på ett hörn allt för att han ska komma ut och umgås , såklart inte lika kul när det inte är ens egna vänner , provade kollo för 2år sedan o sa efter 3 dagar kan man ringa hem , 4 dagen ville han hem och sa jag ska aldrig mer på kollo ! Jag har gråtit många timmar på dygnet jobbigast är nog när man ska försöka vara glad trots att hela ens inre gråter , så m

Så många gånger man fått räkna till 10 för att hålla gråten borta , kanske man kan slå sina kloka huvud ihop och hjälpas åt !! Stor kram till dig och din dotter

Kram till dig och din son! Hoppas det blir bättre!

jag svarar nu hoppas att det inte är försent , jag har upplevt samma sak och min son är 13 år nu , själv fick depression och massa andra symtom av detta, jag undrar om ni bor i stockholm kanske vi kan träffas någon gång. han är social min son , men vågar inte satsa själv på någon vänskap, jag ordna allt, använda alla möjliga knepp. jag tror ochså att min son hade fobi för jämlika ålder pågrund av mobning. annars han är mycket glad pojke, att resa utomlands har hjälpte oss alla i de perioder han vägrade gå till skolan. där började sakta men säkert blir han gladare och mer positiv inställt till sociala live, om du och andra här på länken vill träffas , jag är jätte glad, man kan prova inget och flora i alla fall. föresten att barn beskriva andra barns situation som flickan har berättat är jätte nyttigt de vet mer om problemet än vi ser. de känner av alla symtom och orsaker. han kommer att ändra säkert när han hitta en riktig vän han verkar känslig som min son,