Inlägg från: Benedikte |Visa alla inlägg
  • Benedikte

    Min 13 åriga son är ensam

    Bella448 skrev 2014-05-17 15:30:15 följande:
    Hej jag är en förälder som provat allt , min son önskar sig vänner men har inte modet att skaffa dem. Han har just nu bytat skola och det är inte lätt jag är med honom varje dag för han ska vänja sig vid miljön , för han har varit hemma det senaste 8 månaderna hur jag än gjorde fick jag inte iväg honom och innan dess var det frånvaro ca 1 dag i veckan som bara ökade ,,, försökte få hjälp av skolan , Bup men det kändes som om dom rykte på axlarna , nu på den nya skolan får vi hjälp men tyvärr tar det tid han har byggt upp skolfobi , ångest och är osäker , det är tufft han har inte velat vara ute för tänk om någon set honom och frågat varför var inte du i skolan vågade inte heller hålla kontakten med de få vänner på gamla skolan så det har resulterat i att det finns inga vänner bara på nätet och det är ju bra men detta skapar oxå ett spelberoende för man vill ju umgås . Jag har varit sjukskriven i 1 år för jag som förälder klarade inte av det att konstant vara orolig, ledsen och otroligt frustrerad jag vet fortfarande inte vad eller hur jag ska göra , min högsta önskan är att han kan vara i skolan , min andra önskan är att han haft en vän att hänga med ,,, låter kanske inte som något man önskar för det är så de flesta har det men inget annat hade gjort mig gladare. Kanske finns det någon , kanske vi kan hjälpa varandra !!!!!
    hej,Jag lät just min 13 åriga dotter läsa igenom er samtal,För jag tycker att en 13 åring får berätta,Speciellt när min dotter har samma problem.
    Och Hennes svar var ganska intressant.
    Hon kanske inte har samma problem som din son har men hennes svar var.
    "Mamma,Den här pojken har ju samma problem som jag! För blyg för att synas men vill synas endå! Stakarn,Måste nog ha det jobbigt..."
    Min dotter är en sån person som vill vara vän med alla....
    Endå,Det svaret som min dotter gav mig,Kan jag TRO är svaret till din pojke...
    Att han vill vara med men är för blyg.
  • Benedikte

    Och Både jag och Och min flicka hoppas att det reder ut sig med din pojke...
    För som jag sa,Min flicka är också ensam och jag vet hur det känns när man får höra hur många hon känner. (I detta fall så är det bara 1 person i klassen).
    Och höra hur hon får sitta ensam på lunchen för hennes kompis vill sitta med andra eller att hon inte går på luch för att hon inte vill sitta ensam.
    Och ibland kommer hon hem gråtande för att hon har fått ett utbrott av ett slag.
    Eller att hon har fått höra elaka kommentarer av tjejerna i klassen som:Ful,Tjock eller fegis.
    För som ni märker har min dotter några problem.
    Hon är väldigt pojkig.
    Hon gillar pojk saker! inga flick saker.
    Så när jag frågar henne om kläder så väljer hon svarta kläder.
    Men det är inte bara det,Hon är väldigt pojkig i sitt utssende.
    Mycket breda skuldror och är väldigt lång ocj kanske lite överviktig,Men hon är fin.
    Väldigt stora ögon och långt hår,Men det kan inte stoppa för personer att se att hon är pojk byggd.
    Men jag älskar henne och skulle dö för henne när som hälst.

    Endå,Jag hoppas att det går bra med din pojk....

  • Benedikte
    Bella448 skrev 2014-06-01 09:08:45 följande:
    Hej tror din dotter har så rätt , Phu 7 skoldagar kvar på denna termin som många är glada för jag är däremot kluven !! Ett långt sommarlov helt ensam så känner jag som förälder min son längtar till viss del för då kan han hänga på nätet ( tror han ) jag får jobba hårt för att han ska se världen utanför , vet inte riktigt hur jag ska gå till väga men känner att jag måste försöka , ang din dotter känner jag med dig och jag kan förstå hennes känslor , rädslan att vara annorlunda , att vara i skolan är utan tvekan tufft för många , många tror oxå att det finns bara dom som känner så , som jag sa till min son , det finns alltid någon som hoppas när där kommer en ny i klassen att kanske han kan bli min nya vän , personen i klassen kanske inte verkar ensam just där men är det kanske ändå ,,, ibland önskar jag att rädslan inte fanns den stoppar så mycket , så vad gör man ett helt lov när man inte har någon kompis att ringa , umgås med ??? Delta i sommar aktiviteter ensam finns inte rädslan är för mäktig ! Detta äter upp mig som förälder ,,,,,
    ja,Jag själv tvingar ut min dotter på läger och sånt.
    Men det värkar inte funka för jag brukar få samtal om att min dotter sitter ensam uppe i skogen eller i sin stuga hela dagarna och vägrar att komma ut för att hon inte känner några.
    Men på somrarna så kan hon bada och ha kul.
    Läsa böcker gör hon ofta,Och sällan pratar med någon,Inte ens med mig och min man.
    Och ibland då jag och hon går ut för att skaffa kompisar SÅ vägrar hon följa med.

    Och när nya personer kommer till klassen så värkar det som om dom inte vill vara med en ganska ensam tjej.
    Istället vill dom ju vara med dom populära.
    Och min oro för min dotter är att hon alltid kommer vara ensam i skolan?
    Iband då hennes yngre syster har kompisar hemma så brukar jag höra henne viska "Om jag bara hade kompisar" Det gör så ont att höra min snälla söta flicka säga så.....
    Ibland gråter jag i smyg för henne.
    Ett barn ska inte få vara så ensamt som dom här två.
    Bara för att dom är blyga och rädda.
     
Svar på tråden Min 13 åriga son är ensam