Inlägg från: Bella448 |Visa alla inlägg
  • Bella448

    Min 13 åriga son är ensam

    Hej jag är en förälder som provat allt , min son önskar sig vänner men har inte modet att skaffa dem. Han har just nu bytat skola och det är inte lätt jag är med honom varje dag för han ska vänja sig vid miljön , för han har varit hemma det senaste 8 månaderna hur jag än gjorde fick jag inte iväg honom och innan dess var det frånvaro ca 1 dag i veckan som bara ökade ,,, försökte få hjälp av skolan , Bup men det kändes som om dom rykte på axlarna , nu på den nya skolan får vi hjälp men tyvärr tar det tid han har byggt upp skolfobi , ångest och är osäker , det är tufft han har inte velat vara ute för tänk om någon set honom och frågat varför var inte du i skolan vågade inte heller hålla kontakten med de få vänner på gamla skolan så det har resulterat i att det finns inga vänner bara på nätet och det är ju bra men detta skapar oxå ett spelberoende för man vill ju umgås . Jag har varit sjukskriven i 1 år för jag som förälder klarade inte av det att konstant vara orolig, ledsen och otroligt frustrerad jag vet fortfarande inte vad eller hur jag ska göra , min högsta önskan är att han kan vara i skolan , min andra önskan är att han haft en vän att hänga med ,,, låter kanske inte som något man önskar för det är så de flesta har det men inget annat hade gjort mig gladare. Kanske finns det någon , kanske vi kan hjälpa varandra !!!!!


    Lotta
  • Svar på tråden Min 13 åriga son är ensam
  • Bella448

    Hej vet ej vad som utlöste detta , han har sen 4 de klass tyckt skolan är tråkig man lär sig inget där.aktiviter har han haft spelat fotboll i ca 4 år men slutade för han tappat intresset , har försökt hitta annan aktivitet men det är inte lätt. Att ta hjälp av kompisar som fanns , det har jag provat och har haft fantastiska föräldrar och barn som hjälpt oss , allt ifrån hämtat upp på morgonen från följt med hem om efter skoltid , men tyvärr behöver man stödet i skolan oxå som inte funnits , varken åt min son eller andra elever , på bara 2 terminer har 10 elever lämnat skolan och den klassen, jag är inte ensam om dåligt stöd från skolan. På nuvarande skola får vi stöd och hjälp , kurator samtal kontakt lärare som hjälper och peppar framsteg Bup har väl inte haft mycket att komma med för 2 år sedan önska jag hjälp därifrån då allt fortfarande funka skola , kompisar mm men jag fick till svar att man måste ha specifik fobi för att delta i deras program , jag önska att min son och vi som föräldrar kunde få delta i coolkids mot socialrädsla , jag såg och kände att det var svårt för honom , men det tyckte inte psykologerna vi träffade och gjorde bedömningen att det var inget de erbjöd , nu är vi på väntan igen och ska träffa psykologer igen och denna gången tänker jag inte ta ett nej , vad som är väldigt jobbigt är att man som förälder inte bara jobbar med att hjälpa sitt barn att över vinna sin rädsla och höja självförtroendet och modet utan hela tiden tjata vara ihärdig som en jävla fluga om sommaren för att få hjälp av olika myndigheter . Min son har inte någon diagnos , hemma är han go o gla följer med på olika saker, när det gäller skolan har han alltid varit osynlig och är rädd för att göra fel så säger han till mig , jag ser hur nervös , spänd han blir när det blir dax att gå in på skolan , ångesten kommer hjärtklappning illa mående yrsel men sakta sakta går det framåt han har ju gått från 8 månaders frånvaro till närvaro varje dag , dock 2 Tim per dag och i ett litet rum i anslutning till klassrummet , nästa vecka ska steg 3 provas att sitta med sin klass i klassrummet under minst 1 lektion , jag som förälder får hålla mod och styrkan på topp , gråta av oro gör man när ingen ser , gråta av glädje gör man öppet / 💜

  • Bella448

    Hej tror din dotter har så rätt , Phu 7 skoldagar kvar på denna termin som många är glada för jag är däremot kluven !! Ett långt sommarlov helt ensam så känner jag som förälder min son längtar till viss del för då kan han hänga på nätet ( tror han ) jag får jobba hårt för att han ska se världen utanför , vet inte riktigt hur jag ska gå till väga men känner att jag måste försöka , ang din dotter känner jag med dig och jag kan förstå hennes känslor , rädslan att vara annorlunda , att vara i skolan är utan tvekan tufft för många , många tror oxå att det finns bara dom som känner så , som jag sa till min son , det finns alltid någon som hoppas när där kommer en ny i klassen att kanske han kan bli min nya vän , personen i klassen kanske inte verkar ensam just där men är det kanske ändå ,,, ibland önskar jag att rädslan inte fanns den stoppar så mycket , så vad gör man ett helt lov när man inte har någon kompis att ringa , umgås med ??? Delta i sommar aktiviteter ensam finns inte rädslan är för mäktig ! Detta äter upp mig som förälder ,,,,,

  • Bella448

    Hej .. Tar en djup suck , ser när hans syster har kompisar hemma , han skojar lite med dem , ibland när det går försöker jag komma med förslag att jag kör hon o kompisarna + " lillebror" till stranden så han får vara med på ett hörn allt för att han ska komma ut och umgås , såklart inte lika kul när det inte är ens egna vänner , provade kollo för 2år sedan o sa efter 3 dagar kan man ringa hem , 4 dagen ville han hem och sa jag ska aldrig mer på kollo ! Jag har gråtit många timmar på dygnet jobbigast är nog när man ska försöka vara glad trots att hela ens inre gråter , så m

  • Bella448

    Så många gånger man fått räkna till 10 för att hålla gråten borta , kanske man kan slå sina kloka huvud ihop och hjälpas åt !! Stor kram till dig och din dotter

Svar på tråden Min 13 åriga son är ensam