SannaK skrev 2014-05-15 13:33:02 följande:
Tack för alla svar! Ska försöka sammanfatta mina svar och tankar. Vikten är inget problem. Det som oroar är att hon inte har växt på längden sedan hon var 6 mån. Det kan vara ett tecken på att hon inte får den näring hon behöver. Än är bvc och barnläkare bara lite bekymrade och de har varit noga att påpeka att ett ev amningsslut måste vara mitt beslut. Men, går det ytterligare ett par mån utan att hon växer och utan att hon äter så kan det bli så att vi måste tvinga i henne kompletterande näring till hon börjar äta frivilligt, där vill jag inte hamna. En av er frågade hur det går om jag inte är hemma och då slog det mig att vi faktiskt inte har testat! Jag har alltid varit hemma när pappa testat att mata henne. Så på lördag kommer jag gå ut med storebror en stund innan hon blir hungrig och så får pappa erbjuda mat/välling. Har också bestämt mig för att ta nästa långhelg till att säga stopp för amning mellan 23 och 05. Mitt fysiska välmående tar alltför mkt stryk av sömnbristen nu, med värk i kroppen, eksem mm. Hon kommer bli väldigt ledsen och mitt hjärta kommer brista men det håller inte längre. Förhoppningsvis leder det till att hon blir hungrigare och mer sugen på mat. För, jag upplever att det är intresset som sviktar. Hon är nöjd som det är men ar egentligen inget emot konsistensen av mat. Ska bunkra med allt möjligt här hemma till dess så att jag kan erbjuda henne många olika saker. Vill gärna höra fler personers erfarenheter. Andra som testat att bara sluta amma och andra som testat att bara låta det rulla på. Hur har det gått?
Hur långa och stora är ni föräldrar då? Min dotter stod i princip still i längd mellan sex och elva månader. Hon är en kortis precis som jag. Konsultera en BARNLÄKARE på BARNMOTTAGNINGEN, inte bvc om du är orolig över längden.
Jag ammade på som hon ville iom att jag inte slutade helt innan hon slutade av sig själv, men vi begränsade amningen efter hand. När hon var strax över nio månader stod jag inte ut med att amma en gång i halvtimmen om nätterna så då sa vi att vi skulle begränsa till två amningstillfällen per natt. Sambon tog henne under tre nätter och vaggade och tröstade när hon var ledsen efter amning och jag sov då i vardagsrummet med öronproppar och sambon kom ut med dotra vid två bestämda tillfällen per natt. Vi körde på vänligt, men bestämt och det gick faktiskt över förväntan. Vi(eller mest sambon då) tröstade genom att ge närhet och bekräfta dotterns känslor, men signalerade att det inte var synd om henne eller att vi föräldrar gjorde fel. Det tror jag är viktigt. Hon började ett tag efter detta att äta mer plockmat om dagarna
