• Anonym (Ts)

    Ni utan spermier!

    Nyss fått reda på att min sambo inte har några.
    Hur har det gått för er som fått samma svar? Hittade ni några i testikeln? Fick ni donerade? Hur har det gått för er? Berätta gärna er historia!

  • Svar på tråden Ni utan spermier!
  • Anonym (japp)
    Anonym (Ts) skrev 2013-08-19 20:54:31 följande:
    Nyss fått reda på att min sambo inte har några. Hur har det gått för er som fått samma svar? Hittade ni några i testikeln? Fick ni donerade? Hur har det gått för er? Berätta gärna er historia!
    Min man har sk.azospermi (tror jag det hette), dvs producerar inga egna överhuvudtaget. Biopsin gav alltså inget, de tror att det är ett genetiskt fel så han har troligen aldrig haft någon prod. heller. Vi genomgår just nu IVF med donator-sperma.
  • Anonym (Ts)

    Okej, ledsen för er skull! Då har ni väntat länge på donerade? Hur känns de för er? Hur lång tid tig det innan allt var "kollat" så ni visste att det inte skulle gå med egna?

  • Anonym (nästan)

    Min sambo har så få spermier att det blev ICSI (hemmförsök otänkbart att det skulle lyckas). Hade vi inte lyckats i 4e ICSI-försöket var vår plan att prova insemination i Danmark (där kan man ha anonym donator o vi ansåg att vi redan har en pappa) Förlåt att det blev lite OT men så tänkte vi. Lycka till!

  • Anonym (Kalle)

    Jag gjorde en utredning för snart 10 år sen. Spermaprov, biopsi osv och man hittade bara fragmentbitar av spermier (alltså inget att hurra över). Blev lite ledsen men tyckte ändå de var skönt att veta om man funkade eller inte. Hade ju mina aningar efter som min flickvän aldrig blev gravid (och som tur var inte heller alla mina ex som ja inte hade skyddat mig med).
    Nu är man äldre, klokare och har en seriös sambo (den dom fanns vid utredningen försvann när svaren kom).
    Vi planerar nu att skaffa barn och överväger att åka till Danmark för donation.
    Visst känns det lite tråkigt att inte få vara biologis pappa men de finns å andra sidan en massa biologiska som ändå inte är en bra förälder så huvudsaken är väl att man får bli den förälder man vill bli till ett barn man kommer att älska.
    Ja vill tro att allt har en mening och allt blir nog bra till slut även om man måste ta lite hjälp ibland.
    Dom bästa generna finns inte i min släkt och ja gjorde ju ingen med barn när ja inte var mogen, och bara de är ju skäl nog att tycka att de kan vara bra att ja inte funkar :)
    Nej seriöst så tror ja så klart att alla män blir ledsna när man får beskedet att man inte funkar, men vi är många som har samma problem (så många fler än man tror). Va ledsen, förbannad osv den tid det behövs men glöm inte bort barnet man väl får är välplanerat och satt till världen med väldigt mycket kärlek, vilken de också kommer att märka. Hur några gener sen spelat in har ju mindre betydelse. Och kanske slipper man något genetiskt (som kanske dålig spermieproduktion) till sitt älskade barn.
    Lycka till!    

  • Anonym (japp)
    Anonym (Ts) skrev 2013-08-20 13:22:09 följande:
    Okej, ledsen för er skull! Då har ni väntat länge på donerade? Hur känns de för er? Hur lång tid tig det innan allt var "kollat" så ni visste att det inte skulle gå med egna?
    Sammanlagt tog det nog ca 1-1,5 år i.o.m op/biopsi innan vi kunde gå vidare, sen tog det ytterligare ca 6 mån tror jag då vi väntade på att min sköldkörtel skulle bli bättre, sen fick vi remiss till behandling. Har hört att man kan få vänta länge på donerade, men tror inte vi väntade mer än 3 mån efter första besöket på RMC (så vitt jag minns . Men allt som allt så känns det som att det tagit för evigt...!
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Kalle) skrev 2013-08-21 18:10:39 följande:
    Jag gjorde en utredning för snart 10 år sen. Spermaprov, biopsi osv och man hittade bara fragmentbitar av spermier (alltså inget att hurra över). Blev lite ledsen men tyckte ändå de var skönt att veta om man funkade eller inte. Hade ju mina aningar efter som min flickvän aldrig blev gravid (och som tur var inte heller alla mina ex som ja inte hade skyddat mig med).

    Nu är man äldre, klokare och har en seriös sambo (den dom fanns vid utredningen försvann när svaren kom).

    Vi planerar nu att skaffa barn och överväger att åka till Danmark för donation.

    Visst känns det lite tråkigt att inte få vara biologis pappa men de finns å andra sidan en massa biologiska som ändå inte är en bra förälder så huvudsaken är väl att man får bli den förälder man vill bli till ett barn man kommer att älska.

    Ja vill tro att allt har en mening och allt blir nog bra till slut även om man måste ta lite hjälp ibland.

    Dom bästa generna finns inte i min släkt och ja gjorde ju ingen med barn när ja inte var mogen, och bara de är ju skäl nog att tycka att de kan vara bra att ja inte funkar :)

    Nej seriöst så tror ja så klart att alla män blir ledsna när man får beskedet att man inte funkar, men vi är många som har samma problem (så många fler än man tror). Va ledsen, förbannad osv den tid det behövs men glöm inte bort barnet man väl får är välplanerat och satt till världen med väldigt mycket kärlek, vilken de också kommer att märka. Hur några gener sen spelat in har ju mindre betydelse. Och kanske slipper man något genetiskt (som kanske dålig spermieproduktion) till sitt älskade barn.

    Lycka till!    



    Mycket och väldigt bra skrivet! Tack! Jo ledsen absolut, min sambo trodde jag skulle lämna honom... :/ men absolut inte! Det är som du säger, biologiskt eller inte han kommer vara pappan till framtida barn! Men man önskar ju såklart ändå att det gick "den naturliga" vägen.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (nästan) skrev 2013-08-20 14:48:09 följande:
    Min sambo har så få spermier att det blev ICSI (hemmförsök otänkbart att det skulle lyckas). Hade vi inte lyckats i 4e ICSI-försöket var vår plan att prova insemination i Danmark (där kan man ha anonym donator o vi ansåg att vi redan har en pappa) Förlåt att det blev lite OT men så tänkte vi. Lycka till!



    Hemförsök?
  • Anonym (Ts)
    Anonym (japp) skrev 2013-08-21 20:05:07 följande:
    Sammanlagt tog det nog ca 1-1,5 år i.o.m op/biopsi innan vi kunde gå vidare, sen tog det ytterligare ca 6 mån tror jag då vi väntade på att min sköldkörtel skulle bli bättre, sen fick vi remiss till behandling. Har hört att man kan få vänta länge på donerade, men tror inte vi väntade mer än 3 mån efter första besöket på RMC (så vitt jag minns . Men allt som allt så känns det som att det tagit för evigt...!



    Oj' här har vi hållt på i 6 månader... Lång väg kvar då! Suck!!
  • Anonym (japp)
    Anonym (Ts) skrev 2013-08-22 11:22:15 följande:


    Oj' här har vi hållt på i 6 månader... Lång väg kvar då! Suck!!
    Tror jag inte, för en av anledningarna var att han hade en inbokad biopsi men det beslutades i sista minuten att det krävdes op på en av testiklarna, som inte kunde göras med bara lokalbedövning. Detta gjorde att väntetiden blev längre.
  • Anonym (nästan)

    Hemförsök =vanligt sex skulle aldrig råka funka för oss

  • Anonym (Ts)
    Anonym (nästan) skrev 2013-08-23 07:34:54 följande:
    Hemförsök =vanligt sex skulle aldrig råka funka för oss



    Jaha! Nu fatta jag! ????Kul att det gick för er iaf! ;:)
  • Anonym (nästan)

    Oj, jag är så miljöstörd att jag förutsätter att alla andra fattar förkortningar. ICSI är provrörsbefruktning med mikroinjektion. De tar en spermie injicerar i ägget istället för vanlig provrörsbefruktning där ägg och spermier simmar ihop i en burk. Syftet med inlägget var iaf att tipsa om att man kan göra (öppen el anonym) insemination i Danmark om man är beredd att betala och inte vill invänta donerade spermier genom sjukvården i Sverige (tillgången är sämre här just p.g.a. att man måste vara öppen donator och barnet har rätt att få veta vem donatorn var om 18 år )

Svar på tråden Ni utan spermier!