Ni utan spermier!

Jag gjorde en utredning för snart 10 år sen. Spermaprov, biopsi osv och man hittade bara fragmentbitar av spermier (alltså inget att hurra över). Blev lite ledsen men tyckte ändå de var skönt att veta om man funkade eller inte. Hade ju mina aningar efter som min flickvän aldrig blev gravid (och som tur var inte heller alla mina ex som ja inte hade skyddat mig med).

Nu är man äldre, klokare och har en seriös sambo (den dom fanns vid utredningen försvann när svaren kom).

Vi planerar nu att skaffa barn och överväger att åka till Danmark för donation.

Visst känns det lite tråkigt att inte få vara biologis pappa men de finns å andra sidan en massa biologiska som ändå inte är en bra förälder så huvudsaken är väl att man får bli den förälder man vill bli till ett barn man kommer att älska.

Ja vill tro att allt har en mening och allt blir nog bra till slut även om man måste ta lite hjälp ibland.

Dom bästa generna finns inte i min släkt och ja gjorde ju ingen med barn när ja inte var mogen, och bara de är ju skäl nog att tycka att de kan vara bra att ja inte funkar :)

Nej seriöst så tror ja så klart att alla män blir ledsna när man får beskedet att man inte funkar, men vi är många som har samma problem (så många fler än man tror). Va ledsen, förbannad osv den tid det behövs men glöm inte bort barnet man väl får är välplanerat och satt till världen med väldigt mycket kärlek, vilken de också kommer att märka. Hur några gener sen spelat in har ju mindre betydelse. Och kanske slipper man något genetiskt (som kanske dålig spermieproduktion) till sitt älskade barn.

Lycka till!    

Min sambo har så få spermier att det blev ICSI (hemmförsök otänkbart att det skulle lyckas). Hade vi inte lyckats i 4e ICSI-försöket var vår plan att prova insemination i Danmark (där kan man ha anonym donator o vi ansåg att vi redan har en pappa) Förlåt att det blev lite OT men så tänkte vi. Lycka till!

Sammanlagt tog det nog ca 1-1,5 år i.o.m op/biopsi innan vi kunde gå vidare, sen tog det ytterligare ca 6 mån tror jag då vi väntade på att min sköldkörtel skulle bli bättre, sen fick vi remiss till behandling. Har hört att man kan få vänta länge på donerade, men tror inte vi väntade mer än 3 mån efter första besöket på RMC (så vitt jag minns . Men allt som allt så känns det som att det tagit för evigt...!

Hemförsök =vanligt sex skulle aldrig råka funka för oss