Min fråga är hur ni ser på abort fram till v18? I första hand under ett sent skede fram till v18.
Vissa anser att en abort är en stor och tung fråga som kan vara svår att leva med och vissa tar abort med en klackspark. Vad tycker du?
Jag vet att svarsalternativen är ganska stränga i ordvalet men välj det som ligger närmast er åsikt.
Jag är kvinna, jag har gjort en abort och ja för mig är det en stor och känslig fråga som inte bör ses som vardagsmat.
För mig är abort en big deal.
Gjorde en abort när jag var 16. Tillsammans med en idiot till kille och blev fullkomligt panikslagen när jag fick bekräftat att jag var gravid. Kände bara lättnad efteråt. Nu, som 33-åring och mamma till en ljuvlig unge, skulle det vara svårt på gränsen till outhärdligt.
Jag har gjort abort och det var ingen big deal.
Hemskt, Aldrig senare än V 12. O jag har gjort abort
För mig personligen hade det varit en big deal och jag är glad att jag sluppit oönskade graviditeter under min ungdom.
Jag har gjort en abort och för mig var det ingen big deal. Jag var 19 år, arbetslös, outbildad, deprimerad och tillsammans med ett praktarsle. Dessutom mådde jag extremt dåligt av alla hormoner, kräktes dygnet runt och blev inlagd på sjukhus med dropp, så aborten kändes som en frälsning. Idag är jag ganska säker på att jag inte vill ha barn överhuvudtaget.
Jag tycker inte att en medicinsk abort är en big deal, snabbt överstökat och nästintill riskfritt.
Kirurgisk abort med narkos och sjukhusvistelse känns allt annat än lockande, men när alternativet är att föda ett oönskat barn eller om min hälsa på något sätt äventyras skulle jag inte tveka en sekund att göra även kirurgiska aborter
Jag är man och det är inte upp till mig att avgöra om abort skall vara en big deal eller inte eftersom det inte är jag som genomgår proceduren.
När jag var yngre, och inte hade egna barn, (På den tiden jag var överygad om att jag aldrig ville ha några ens), ansåg jag att det inte var någon big deal... (Nu har jag iofs inte gjort någon abort, men har en MA i bagaget.)
Idag, då jag har två små och mist en på vägen, och har ett förvånansvärt stort antal par runt omkring mig som inte kan få egna barn, ser jag rätt anolunda på saken... Skulle jag stå inför en ny graviditet - medicinskt borde jag nämligen inte skaffa fler barn - skulle valet vara otoligt svårt för mig. Känslomässigt. Ren rationellt vet jag vad valet borde vara. Men med hjärtat. Nej.
Abort är givetvis någonting väldigt stort. Säga vad man vill om abort, men man respekterar ju inte barnets rätt till sin kropp.....