Hur få 15-månaders att somna om själv på natten?

Jag skulle lägga av med nappen omgående i ert fall. Dock får man nog räkna med att de flesta fortfarande behöver hjälp att somna i den här åldern, särskilt vid utvecklingsfaser när de är lite oroligare och särskilt just med sömnen (och vid 15 mån är en utvecklingsfas).

1- träna bort nappen- eftersom han nu har behov av den då han sover och inte kan hitta den i sin sömndruckenhet kommer ni vara tvugna att hjälpa honom ända tills ni tränat bort nappen. Och vid 15 månaders ålder är det ju hög tid att börja med det också

2 När ni tränat bort nappen är det viktigt att ni då han lägger sig inte ersätter nappen med något annat som klappar, sånger eller liknande utan med ett enkelt vänligt hyschande (eller helst inget alls, utan bara sit med och visa att ni finns i rummet)

3 resultatet blir (efter några jobbiga läggningar) att barnet lär sig somna utan hjälpmedel (dvs napp eller annat ersättningshjälpmedel) och då han vaknar på natten vet han hur han gör för att somna om utan er hjälp. Om han vaknar och börjar gny kan ett hyschande hjälpa till lite, men då behöver ni i alla fall inte gå ur sängen. Ni visar bara att ni finns i hans närhet och det gör honom lugnare.

(Tips från The Sleep Layds" bok, minns ej vad den heter men den hjälpte oss från en helt omöjligt situation till lugnanätter. Idag (om hon inte är sjuk) så vaknar hon max en gång per natt och då hjälper det 9 gånger av 10 att hyscha)

Fast det där är ju inte sant. Alla barn kan detta och gör det helt automatiskt vid mikrouppvak efter varje sömncykel hela nätterna, om de påkallar förälderns uppmärksamhet så beror det på något. De vaknar alltså av en anledning, inte tvärtom. Så det handlar inte om att han inte vet hur man gör, det handlar om att han behöver något. Alla behov försvinner inte bara för att de somnar själva. Mina har vaknat massor även i perioder då de somnat hela själva. Det är liksom en myt att de skulle sova bättre bara för att man tvingar dem att somna själva.

Angående "några jobbiga läggningar" så är det ju en definitionsfråga. Barn är behovsstyrda. Och många barn behöver helt enkelt förälderns närhet och trygghet för att somna bra, om dessa "jobbiga läggningar" resulterar i hysteriskt och panikslaget skrik som aldrig tystnar kanske man ska överväga det faktum att barnet inte är moget? Klart att man kan tvinga varenda unge att somna helt ensam om man bara är tillräckligt kall och envis, men på bekostnad av vad? Deras tillit och trygghet förstörs ju då istället.

Barn är så här. De har behov. Men det blir givetvis bättre med tiden. Låter inte som att TS har särskilt stora problem egentligen, bara det att hennes förväntningar kanske är lite väl höga.

Bra skrivet.
Det är tröttsamt med den där myten om att "lära sig somna om själv"...

Ja man kan undra varför han vaknar, ibland fastän han har nappen kvar i munnen. Han har sovit två st hela nätter utan uppvak i sitt liv. Vet inte om jag har några förväntningar alls, bara en undran om det går att "få bukt" med så att säga. Trots att jag inte behöver gå upp ur sängen ens för att få honom att somna om så blir jag efter vissa nätter med 3 uppvak så väldigt trött.

Ang att somna själv så har varken jag eller pappan något emot att sjunga vaggvisor och vara kvar i rummet tills han somnat. Alltså aktivt hjälpa honom att somna. Det går oftast på 15-30 min.

OK, jag tror du missförstod mig en aning.
1. Jag menar inte att barnen inte vaknar på nätterna efter detta utan att de inte har behov av att bli vaggade (eller liknande) till sömns igen eftersom de tränat på att somna utan dessa hjälpmedel vid läggningen. Jag håller alltså med dig- det är ett behov man tränar bort. 
2. Jag menar inte att man ska överge barnet vid läggning, jag är ju ingen känslokall femminutersmetodare. Det handlar om att sitta med barnet under hela läggningen, visa att man är där, prata med barnet och snällt och vänligt hyscha. Barnet skriker då inte för att det är övergivet utan för att det är argt för att hen inte får som den vill. Det är en enorm skillnad från femminutersmetoden och liknande där barnet kan få just panik eftersom det tror att det är övergivet. Barnet är alltså fortfarande tryggt även om det skriker. I början kan man också klappa och stryka på barnet då det är ovant att inte bli upptaget och runtburet,

Hoppas jag var tydligare nu.
Min syn på det hela är så klart att alla får göra som de vill och måste anpassa sig efter sitt eget barns behov och förutsättningar. Jag tror dock att de flesta (inklusive jag själv) tror att barnet har svårare att ändra nattrutiner än de i själva verket har. Jag trodde vårt barn var ett hopplöst fall innan vi provade detta sätt, sen gick det på cirka 3 dagar innan hon slutade skrika vid läggning och cirka 14 dagar tills vi inte behövde sitta inne i rummet ända tills hon somnade, utan en öppen dörr som gjorde att hon hörde att vi var hemma räckte.

Nej jag missuppfattade dig inte, däremot verkar du ha missuppfattat mig. Det är inte sant att barn nödvändigtvis somnar om utan hjälpmedel bara för att de tränat att somna utan vid läggningen. Det finns inget samband. Helt enkelt. Så du är ute och cyklar.

Att sitta intill ett hysteriskt barn och tro att det ska räcka när barnet bara blir mer och mer upprört är lika hemskt som 5mm och visar tydligt att man inte svarar på barnets behov. Det är inte säkert att det handlar om att barnet inte får som det vill, utan att barnet de facto har behov av förälderns hjälp för att lugna sig och komma till ro. Få 1-åringar klarar av att kontrollera sina egna känslor i sådan grad att de aldrig behöver hjälp från en vuxen att reglera dem. Därför säger de flesta vettiga experter att man tar upp barnet om det blir för upprört men lägger ner igen när det lugnat sig.

Kul att ni hittat ett sätt som fungerade för er, det som är viktigt är ju att man läser av sitt eget barn och hittar sätt som fungerar i det individuella fallet. I TS fall skulle jag som sagt testa att ta bort nappen, men framförallt handlar det ju om att ha realistiska förväntningar och en del barn sover mer oroligt än andra helt enkelt. Det är ett faktum som ingen metod i hela universum kan göra något åt att barn faktiskt föds olika.

Så du menar att ett barn som lärt sig att somna utan hjälp inte har lättare att somna om utan hjälp. Du menar på fullt allvar att det inte finns något som helst samband däremellan? jag hävdar naturligtvis inte att nbarnet per automatik kommer somna om alla gånger bara för att det somnat själv. Det har jag ju mitt eget barn som bevis på. Men att tro att det inte finns något samband verkar lite väl... I mitt fall så var det hårt sammanknutet- då hon fick bäras till sömns vid läggning krävde hon omnattning (bärandes) cirka 5-9 gånger per natt (roligen samtliga vakningstillfällen alltså) Efter hon lärt sig somna utan att vi bar henne behövde hon hjälp i form av att vi satte oss vid sängen och lugnade henne cirka 1 gång per natt...

Nu pratar jag inte om hysteriska och panikslagna barn, jag vet inte var du fått det ifrån. Jag pratar om ett barn som skriker för att de är argt för att det inte får lägga sig på samma sätt som det alltid gjort, dvs ett barn som skriker på samma sätt som när det inte får ha nappen i som det brukar.

Om barnet blir hysterisk ska man såklart ta upp och lugna det, för ett hysteriskt barn kommer aldrig att somna. men ett argt barn kommer att lugna sig själv. Förstår du skillnaden? Ledsen om jag varit otydlig i den frågan

Och du har ju rätt i att man måste läsa av sitt eget barn var den gränsen går!

Bra skrivet - instämmer!

Håller med Skogsvitter. Ärligt talat kan jag inte se vad problemet är? Tycker att TS nätter låter underbara Bara 3 korta uppvak, lite gnäll men inget skrik, somnar om snabbt med lite hjälp. Skulle väldigt gärna ha era nätter!!!

Håller med Antilopen. Jag skulle vilja också ha era nätter! Inte alls så farligt! Han kommer växa ur sina uppvakninar.

Håller med Skogstvitter. Bra skrivna inlägg. Men, en metod som pellepelle beskriver kan funka för vissa barn, särskilt lite äldre. Men låt inte barnet blir alldeles för upprörda och låta inte det skriker länge. En 15 månaders barn behöver hjälp från en vuxen att reglera sina känslor. "Deras tillit och trygghet förstörs" annars!