pellepelle skrev 2013-03-12 13:55:01 följande:
OK, jag tror du missförstod mig en aning.
1. Jag menar inte att barnen inte vaknar på nätterna efter detta utan att de inte har behov av att bli vaggade (eller liknande) till sömns igen eftersom de tränat på att somna utan dessa hjälpmedel vid läggningen. Jag håller alltså med dig- det är ett behov man tränar bort.
2. Jag menar inte att man ska överge barnet vid läggning, jag är ju ingen känslokall femminutersmetodare. Det handlar om att sitta med barnet under hela läggningen, visa att man är där, prata med barnet och snällt och vänligt hyscha. Barnet skriker då inte för att det är övergivet utan för att det är argt för att hen inte får som den vill. Det är en enorm skillnad från femminutersmetoden och liknande där barnet kan få just panik eftersom det tror att det är övergivet. Barnet är alltså fortfarande tryggt även om det skriker. I början kan man också klappa och stryka på barnet då det är ovant att inte bli upptaget och runtburet,
Hoppas jag var tydligare nu.
Min syn på det hela är så klart att alla får göra som de vill och måste anpassa sig efter sitt eget barns behov och förutsättningar. Jag tror dock att de flesta (inklusive jag själv) tror att barnet har svårare att ändra nattrutiner än de i själva verket har. Jag trodde vårt barn var ett hopplöst fall innan vi provade detta sätt, sen gick det på cirka 3 dagar innan hon slutade skrika vid läggning och cirka 14 dagar tills vi inte behövde sitta inne i rummet ända tills hon somnade, utan en öppen dörr som gjorde att hon hörde att vi var hemma räckte.
Nej jag missuppfattade dig inte, däremot verkar du ha missuppfattat mig. Det är inte sant att barn nödvändigtvis somnar
om utan hjälpmedel bara för att de tränat att somna utan vid läggningen. Det finns inget samband. Helt enkelt. Så du är ute och cyklar.
Att sitta intill ett hysteriskt barn och tro att det ska räcka när barnet bara blir mer och mer upprört är lika hemskt som 5mm och visar tydligt att man inte svarar på barnets
behov. Det är inte säkert att det handlar om att barnet inte får som det vill, utan att barnet de facto har
behov av förälderns hjälp för att lugna sig och komma till ro. Få 1-åringar klarar av att kontrollera sina egna känslor i sådan grad att de aldrig behöver hjälp från en vuxen att reglera dem. Därför säger de flesta vettiga experter att man tar upp barnet om det blir för upprört men lägger ner igen när det lugnat sig.
Kul att ni hittat ett sätt som fungerade för er, det som är viktigt är ju att man läser av
sitt eget barn och hittar sätt som fungerar i det individuella fallet. I TS fall skulle jag som sagt testa att ta bort nappen, men framförallt handlar det ju om att ha realistiska förväntningar och en del barn sover mer oroligt än andra helt enkelt. Det är ett faktum som ingen metod i hela universum kan göra något åt att barn faktiskt föds olika.
