skogsvitter skrev 2013-03-05 09:58:56 följande:
Fast det där är ju inte sant. Alla barn kan detta och gör det helt automatiskt vid mikrouppvak efter varje sömncykel hela nätterna, om de påkallar förälderns uppmärksamhet så beror det på något. De vaknar alltså av en anledning, inte tvärtom. Så det handlar inte om att han inte vet hur man gör, det handlar om att han behöver något. Alla behov försvinner inte bara för att de somnar själva. Mina har vaknat massor även i perioder då de somnat hela själva. Det är liksom en myt att de skulle sova bättre bara för att man tvingar dem att somna själva.
Angående "några jobbiga läggningar" så är det ju en definitionsfråga. Barn är behovsstyrda. Och många barn behöver helt enkelt förälderns närhet och trygghet för att somna bra, om dessa "jobbiga läggningar" resulterar i hysteriskt och panikslaget skrik som aldrig tystnar kanske man ska överväga det faktum att barnet inte är moget? Klart att man kan tvinga varenda unge att somna helt ensam om man bara är tillräckligt kall och envis, men på bekostnad av vad? Deras tillit och trygghet förstörs ju då istället.
Barn är så här. De har behov. Men det blir givetvis bättre med tiden. Låter inte som att TS har särskilt stora problem egentligen, bara det att hennes förväntningar kanske är lite väl höga.
OK, jag tror du missförstod mig en aning.
1. Jag menar inte att barnen inte vaknar på nätterna efter detta utan att de inte har behov av att bli vaggade (eller liknande) till sömns igen eftersom de tränat på att somna utan dessa hjälpmedel vid läggningen. Jag håller alltså med dig- det är ett behov man tränar bort.
2. Jag menar inte att man ska överge barnet vid läggning, jag är ju ingen känslokall femminutersmetodare. Det handlar om att sitta med barnet under hela läggningen, visa att man är där, prata med barnet och snällt och vänligt hyscha. Barnet skriker då inte för att det är övergivet utan för att det är argt för att hen inte får som den vill. Det är en enorm skillnad från femminutersmetoden och liknande där barnet kan få just panik eftersom det tror att det är övergivet. Barnet är alltså fortfarande tryggt även om det skriker. I början kan man också klappa och stryka på barnet då det är ovant att inte bli upptaget och runtburet,
Hoppas jag var tydligare nu.
Min syn på det hela är så klart att alla får göra som de vill och måste anpassa sig efter sitt eget barns behov och förutsättningar. Jag tror dock att de flesta (inklusive jag själv) tror att barnet har svårare att ändra nattrutiner än de i själva verket har. Jag trodde vårt barn var ett hopplöst fall innan vi provade detta sätt, sen gick det på cirka 3 dagar innan hon slutade skrika vid läggning och cirka 14 dagar tills vi inte behövde sitta inne i rummet ända tills hon somnade, utan en öppen dörr som gjorde att hon hörde att vi var hemma räckte.
