Jag oroar mig så för bestående skador efter förlossning

Om man oroar sig för något under graviditeten ska man alltid prata med sin barnmorska som kan hjäpa dig, antingen med mer information eller slussa dig vidare till någon som kan hjälpa dig.
Det bästa är ju alltid att ta upp det direkt så att man slipper gå omkring och oroa sig. Ring henne och be om en extratid.

Håller med ovanstående, bättre att ta upp det direkt! Det finns en del saker du kan göra själv för att minska riskerna för skador! Genom att krysta oforcerat Lyssna på din kropp och ta bara i när du känner krystimpuls. Barnmorkan kan se på din mage/CTG-kurvan men hon kan ALDRIG känna hur du känner i kroppen. Om hon ber dig att ta i så gör bara det när du känner krystimpuls! Genom att komma ihåg att andas även under krystvärkarna syresätter du vävnaderna i ditt underliv bättre och de blir mer elastiska! Varma handdukar emot är skönt och kom ihåg att slappna av mellan krystvärkarna. Spänner du dig syresätter du dig sämre... Om bm ser att vävnaderna ser ansträngda ut kan du prova att andas, slappna av, byta ställning. Barnmorskan gör såklart allt vad hon kan för att förhindra bristningar genom att hålla emot huvudet om det kommer fort fram och hålla ihop vävnaderna (perenialskydd). 

Den första tiden efter förlossningen kommer du säkerligen känna dig slapp i muskulaturen och du kanske kommer att ha lite inkontinensproblem (inte alla har det!!!) men efter några veckor går muskulaturen tillbaka och du kan börja träna knipövningar aktivt. Genom att göra dina knipövningar regelbundet och träna den djupa bukmuskulaturen (minst lika viktigt!!!) så förhindrar du riskerna för inkontinens och framfall. Du kommer att få information om knipövningar men här är en bra sida: 

snippgympa.nu/

Lycka till!  

Hej

Jag oroade mig också. Skrev i mitt förlossningsbrev att jag ville de gjorde allt för att jag skulle brista så lite som möjligt. Det gjorde dom. Höll emot och tryckte varma handdukar emot.Instruerade mig väldigt väl när jag skulle krysta och inte.

Har för mig att man med fördel kan börja göra knipövningar redan när man är gravid, kanske du ska kolla upp. Då känner du ju att du gör något själv också, för att förebygga. Prata med din BM, tycker jag också.

Lycka till! 

Tulipa
Sprack du även om de hjälpte dig bra?

Nu har det gått en stund sedan jag skrev detta och sedan dess har två vänner hunnit föda barn, båda har fått åka på akut operation pga svåra skador i underlivet direkt efter förlossningen. Usch. 

Åh fy :(
Jag hoppas jag slipper så allvarligt, är på bf+3. Vet dom varför det gick så illa?

Jag oroade mig också jättemycket och drabbades av en sfinkterruptur grad 3. Var jätteolycklig. Men nu känner jag mig så gott som återställd faktiskt. Barnet är arton månader.

Det som jag önskade att någon upplyst mig om är: Om du blir igångsatt ökar risken för en långdragen förlossning. En långvarig förlossning ökar risken för sugklocka vilket i sin tur ökar risken för skador. Så här långt berättar de. Men "långdragen förlossning" kan vara som för mig mellan lördag fm och måndag em. Så långt hade jag inte fattat att det kunde bli. Och riskökningen för sugklocka och sfinkterskador ökar då inte med några procent som man kan tro av beskrivningen. Det är en skillnad i stil med tre procent jämfört med åttio procent, eller nåt liknande! En enorm skillnad! Detta eftersom vävnaden varit uttänjd och blodlös så länge. Det spelar ingen roll hur många varma handdukar man använder då.

Så mitt råd till dig är: Undvik igångsättning om det alls är möjligt för barnets skull. Trots att det är jobbigt de där sista dagarna så håll ut och låt det hela starta av sig själv. Om någon vill sätta igång dig, kräv en second opinion. Specialisten som sydde mig sa vid återbesöket sex månader senare att hon hade aldrig satt igång mig på de indikationerna...så de kan tycka olika.

Jag förstår att du oroar dig med tanke på hur mycket det varit på tapeten nu. Jag känner en person på typ hur många som helst som har spruckit illa. En gigant födde hon. Jag själv har erfarenheten av att föda en med snitt och en med vaginal och jag väljer vaginal. Jag var tydlig med att min största rädsla var att spricka. jag sprack inte utan blev klippt men det kändes inte ett skit (lustgas) och nu har jag ett underliv 5 månader efter vaginal förlossning som jag är sjukt nöjd med.

Ta upp det med BM. Spricker lite gör de flesta men kvinnokroppen är fenomenal.

Jag var också livrädd för att spricka innan förlossningen, blev dessutom igångsatt och det tog rätt lång tid. Dock så sprack jag ingenting, BM var supernogranna med perinalskydd, höll med handdukar osv, fick som två minimala skarpsår. Dvs saker och ting MÅSTE inte gå helt åt h-e..

I efterhand så önskar jag dock att jag begärt aurorsamtal innan förlossningen och innan denna förlossning kommer jag be om ett sånt samtal. Tycker absolut att du ska ta upp det med din BM!

Lycka till!!