Inlägg från: Rummeltass |Visa alla inlägg
  • Rummeltass

    Jag oroar mig så för bestående skador efter förlossning

    Vi väntar vårt första barn och trots att det ännu är tidigt i graviditeten (v.13) oroar jag mig väldigt över att bli skadad för livet under förlossningen. Att det gör ont där och då är förstås inte så lockande, men det är inte heller det jag är rädd för, utan jag är livrädd för att bli inkontinent, inte kunna sa samlag utan smärta osv i framtiden. 

    När man läser om dessa frågor upplever jag att inte särskilt många har positiva erfarenheter av att diskutera dessa frågor med sin barnmorska.

    Är jag larvig, eller har jag rätt i att oroa mig? Är det någon idé att ta upp detta på besöket hos barnmorskan i v 20 eller är det för sent? Är det något jag bör ta direkt nu?  

  • Svar på tråden Jag oroar mig så för bestående skador efter förlossning
  • Rummeltass

    Nu har det gått en stund sedan jag skrev detta och sedan dess har två vänner hunnit föda barn, båda har fått åka på akut operation pga svåra skador i underlivet direkt efter förlossningen. Usch. 

  • Rummeltass
    Hoppas 2012 skrev 2013-02-28 23:34:52 följande:
    Åh fy :(
    Jag hoppas jag slipper så allvarligt, är på bf+3. Vet dom varför det gick så illa?
    Det blev två långdragna förlossningar båda gångerna...
  • Rummeltass
    Ramborg skrev 2013-02-28 23:48:34 följande:
    Jag oroade mig också jättemycket och drabbades av en sfinkterruptur grad 3. Var jätteolycklig. Men nu känner jag mig så gott som återställd faktiskt. Barnet är arton månader.

    Det som jag önskade att någon upplyst mig om är: Om du blir igångsatt ökar risken för en långdragen förlossning. En långvarig förlossning ökar risken för sugklocka vilket i sin tur ökar risken för skador. Så här långt berättar de. Men "långdragen förlossning" kan vara som för mig mellan lördag fm och måndag em. Så långt hade jag inte fattat att det kunde bli. Och riskökningen för sugklocka och sfinkterskador ökar då inte med några procent som man kan tro av beskrivningen. Det är en skillnad i stil med tre procent jämfört med åttio procent, eller nåt liknande! En enorm skillnad! Detta eftersom vävnaden varit uttänjd och blodlös så länge. Det spelar ingen roll hur många varma handdukar man använder då.

    Så mitt råd till dig är: Undvik igångsättning om det alls är möjligt för barnets skull. Trots att det är jobbigt de där sista dagarna så håll ut och låt det hela starta av sig själv. Om någon vill sätta igång dig, kräv en second opinion. Specialisten som sydde mig sa vid återbesöket sex månader senare att hon hade aldrig satt igång mig på de indikationerna...så de kan tycka olika.
    Tack för ditt mycket intressanta och utförliga svar! Skönt att höra att du mår bra nu.

    Är det inte en stor skandal att det är så mycket som undanhålls oss kvinnor kring detta? Jag tycker att attityden man möts av är "tänk inte så mycket, gör bara som du blir tillsagd" vilket jag har oerhört svårt för. 
  • Rummeltass
    iser skrev 2013-02-28 23:56:08 följande:
    Jag förstår att du oroar dig med tanke på hur mycket det varit på tapeten nu. Jag känner en person på typ hur många som helst som har spruckit illa. En gigant födde hon. Jag själv har erfarenheten av att föda en med snitt och en med vaginal och jag väljer vaginal. Jag var tydlig med att min största rädsla var att spricka. jag sprack inte utan blev klippt men det kändes inte ett skit (lustgas) och nu har jag ett underliv 5 månader efter vaginal förlossning som jag är sjukt nöjd med.

    Ta upp det med BM. Spricker lite gör de flesta men kvinnokroppen är fenomenal.
    Tack för ditt svar! Klipp måste väl ändå vara bättre eftersom det görs "kontrollerat"? Kanske ska man säga att hellre det än risk för stora okontrollerade skador? 
Svar på tråden Jag oroar mig så för bestående skador efter förlossning