Vänner till min dotter i förskoleklass?

Usch vad jobbigt det känns att tänka på att det inte alltid är självklart för barnen att få nya vänner :-/ Hur som helst hade jag gjort något lite extra för att väcka intresse. För som jag upplever det är det alltså inte fråga om att de andra barnen är taskiga på något sätt utan bara nöjda som det är och trygga med de vänner de redan har? Jag hade bjudit hit den nya klassen och deras föräldrar någon kväll, dragit fram projektor och popcorn och haft biokväll eller något. Kanske grillkväll i trädgården i höstrusket? Det skulle kanske vara uppskattat? För att lära känna varandra alltså

Ofta frågar ju barn själva. Bor ni långt ifrån de hon leker med i skolan? Annars är det ju bara att gå och knacka på när ni är lediga på eftermiddagar och kvällar. Annars kan väl din dotter ringa? Slutar du tidigt någon dag kan ju dottern fråga om någon av kompisarna vill hänga med er hem efter skolan och vill den det kollar du med föräldrar att det är ok.

Personligen tror jag inte på att man ska driva på i frågan, så länge barnet inte är väldigt ensamt/mobbad/utfryst.

Mina två döttrar är helt olika - äldsta tjejen som är 8 år har två bästisar och leker även med någon mer tjej i klassen. Min yngsta dotter som snart fyller 7 år har ingen bästis, leker jättebra med ALLA i klassen, killar som tjejer. Hon har själv inte nämnt något om att hon saknar en bästis och jag tycker det är väldigt sunt = alla leker och ingen blir utanför.

I min äldsta dotters klass har dom haft jättemycket problem med att det är tre tjejer som leker (ena dagen är två bästa kompisar och den tredje kan bli utanför) och de andra 2 tjejerna i klassen har blivit utfrysta. Så jag skulle aldrig "försöka" få mitt barn att bli "bästis" med någon för jag tror det måste komma naturligt - även barn har ju olika "energier" och man ska ju passa ihop för att kunna vara bästa vänner.

Men naturligtvis kan du ju prata med andra föräldrar, som bor i närheten, och fråga ditt barn och deras barn om dom tycker det är roligt att leka ihop och föreslå träffar på helger.     

Mariohn: Ehh va?? Mina ungar (4 och 7) springer och ringer på sina kompisar och frågar om de vill leka varje dag. Och vi har lika ofta barn som plingar på och undrar om X eller Y vill leka. Likadant gjorde jag som barn. Har aldrig hört talas om någon som tyckt det är störigt eller påträngande.

Min dotter har aldrig haft en bästa kompis utan lekt med lite olika när hon gick på dagis. Genom mina vänner har hon fått kompisar (som inte går på samma skola) som hon träffar ibland. Hon har även lekt med andra barn från dagis, men de går idag i andra skolor eller är ett år yngre.

I skolan leker dottern med de flesta i klassen även om hon tyr sig lite mer till en tjej. Just den tjejen har en "bästa kompis" och ofta blir min dotter det tredje hjulet och hamnar utanför. Läraren har berättat att de ibland har varit elaka mot henne och läraren har därför uppmuntrat min dotter att söka sig till andra i klassen. Det är därför även jag försöker hjälpa min dotter att ty sig lite mer till de andra som går i klassen.

Vi bor tyvärr i ett äldre område med inte allt för många barn. Här bor det mest 40-talister och enstaka barnfamiljer men ingen från klassen. Den flickan som bor närmast har vi lite längre gångavstånd till. Den familjen har vi redan bjudit in och föreslagit att familjerna ska träffas. Mamman lät så otroligt entusiastisk när jag nämnde det, hon skulle återkomma när hon visste hur det såg ut framöver. Nu har det gått en månad och av någon anledning så har hon inte återkommit.

Jag känner sådan press när jag hör familjer omkring mig där barnen ständig är på besök hos vänner, sover över och verkar ha så otroligt skoj. Min dotter har syskon i nära ålder så jag tror att hennes lekbehov ändå blir tillfredsställd. Men inom mig gnager det "tänk om hon bli mobbad och utanför  hela skoltiden".

Jag är en sån mamma som ringer och planerar..... men jag får uppfattningen av att andra föräldrar att de nog gärna gjort samma sak, men inte har tid riktigt till det. Jag har en pojke i 1an och brukar hämta relativt tidigt och då brukar vi ta med någon av sonens kompisar hem, kanske det hade funkat för er också?! Jag föredrar att de leker på vardagarna, än på helgen för då blir man lite mer låst och kan inte åka iväg mm.

Jag tror faktiskt att barnen klarar att ordna sina kompisar själva om det inte är så att dom är utstötta eller mobbad. jag har 4 barn älsta flickan är 9år och har två bästisar i skolan men på fritiden är hon sällan med någon kompis det kan gå flera veckor innan hon kommer på att hon vill leka med någon efter skolan. Min 6 åring är helst själv i skolan har han en som han brukar leka med men eftersom han är så lugn som han är så tycker han oftast att pojkarna är för burdusa och flickorna som gillar barbie o bling bling tycker han heller inte om, på dagis hade han en bästa vän en flicka som tyvärr var 2 år yngre så hon följde ju inte med nu när han började skolan. han vill bygga sitt lego i fred helst. Hemma vill han inte ha någon kompis efter skolan eller på helgen då vill han ta det lugnt han vill inte ens följa med oss när vi tex åker o handlar. mina två yngre 3år och 4 år leker bara med varandra ibland kan dom bjuda in en kompis i leken på dagis men annars är det dom två mot världen typ. Och att liksom propsa på att hela familjerna skulle umgås skulle jag känna var besvärligt

Mariohn: haha, ja att man som förälder går och knackar på är ju lite too much...det hade jag inte gjort. TS (och andra): tycker ni verkligen att man måste träffas hela familjerna först? Går barnen i samma klass och är kompisar tycker jag inte det behövs. Med tiden lär man ju känna varann om barnen leker ofta.

Min dotter går i fjärde klass och hon har inget intresse alls av att vara med andra barn på sin fritid.
Först var jag orolig förstås, men efter samtal med skolfröken har jag förstått att flickan inte alls har problem med vänner under skoltiden.
Det är nog bara så att hon inte har någon lust att umgås utanför skoltid.
Jag tror inte föräldrar behöver lägga sig i kompis-grejen så länge man vet att barnen trivs i skolan.    

Hade samma funderingar när min började förskoleklassen. Hon hade inte heller några kompisar med sig från förskolan, och hon var även lite utanför där. Men hon kastade sig ut och hittade kompisar till höger och vänster.

Jag har aldrig bjudit hem föräldrarna. När jag har haft dagar jag har hämtat tidigt så har jag sagt till henne att "imorgon hämtar jag tidigt så vill du kan du ju ta med en kompis hem". När jag sen hämtat så har vi ringt den kompisens föräldrar och frågat om det går bra att den följer med hem. Är lite svårt när de leker med så många att bestämma dagen innan tycker jag...tänk om de inte lekt alls under dagen, då blir det ju lite märkligt att den kompisen ska följa med hem....

Det har funkat jättebra, nu går hon i ettan och har fortfarande ingen "bästis" men leker bra med nästan alla i klassen.

Dock var det inte många som hörde av sig på sommarlovet. Min dotter ringde ofta och då ville de alltid leka. Men det var sällan de ringde till henne. Det blir lite svårare att vara det "självklara valet" när man bara känt varandra i ett år, mot att ha gått på förskolan i 4 år tillsammans. Men efter sommarlovet var lekcirkusen igång igen och vi har haft med oss många barn hem, och hon har lekt runt hos lika många.

Hej 
hur gick det för din dotter? Har ett barn i samma sits så jag undrar om det löser sig med tiden