2-åringen driver mig till vansinne!!

Oj.. Allt det där behöver inte mitt barn kunna. Helt enkelt för att jag inte upplever att han har den impulskontrollen.

Barnsäkra mer. Ligg steget före och välj dina strider.

Har du testat att sätta dig ner och prata med honom lugnt? När du går upp i varv gör ju barnet det också.

Det är svårt, jag skriker också åt mitt barn men det gör bara saken värre så jag försöker hela tiden förfina mina metoder.

Varför får han inte stå med vid spisen?
Ge han en egen gryta jämte och lär han vad försiktigt och varmt osv är.
Min lille får makaroner, mjöl å annat vi har hemma att röra ihop. Det är kul en stund sen återgår han till sitt.

Just tvåårstrotset fortsätter väl ganska länge? Vår är 2,5 nu och det eskalerar..

Jag fick tipset av en specialpedagog på vårt dagis att meningen "kom så gör vi något annat" kunde funka och det gjorde den =)

I affären har vi precis börjat få problem med de där bilarna man kan stoppa i pengar i, men man får välja. Vissa dagar orkar man inte ta en strid om att en gång räcker och då distraherar man så han inte ser.
När det gäller godis osv så äter vår son inte sådant alls så den striden har vi sluppit =)

Mitt tips är att sätta konkreta gränser istället för att förvänta sig att de ska lyssna på vad man säger och bli arg och skrika.

Vill du inte ha honom vid spisen - lyft ner honom. Vill du inte att han ska klättra på vardagsrumsbordet - lyft ner honom. Känner du att du behöver säga något så kombinera bortlyftandet med ett "Jag vill att du går ner från spisen/bordet". Alltså använd jag-budskap och tala hellre om vad du vill att han ska göra än vad han inte får. och så får man göra det mååååånga gånger . De brukar tycka att det är rätt trist och tröttna om man är konsekent och tålmodig . Ochhar man inget viktigt för sig just i stunden så är det bra att locka med barnet att göra något annat "Kom så......vi".

Att få en 2-åring att sitta still vid matbordet har jag aldrig försökt mig på och ser ingen riktig vits med heller. Våra har ätit rätt fort och så har de fått gå sedan. Slängs det saker tar jag undan dem.

Tvättmaskiner och diskmaskiner har ju knappar och annat kul. Det som fungerat bäst är att visa hur det fungerar och låta dem snurra och vrida på sådant som faktiskt är helt ok att snurra och vrida på. Då har intresset svalnat rätt fort. 

     

Det kommer nya och häftigare trotsperioder ända tills de fyller 20 år, tro mig.
Det är som vissa också skrivit viktigt att börja uppfostran tidigt , men jag kan också tycka att om man inte orkar hålla på så jämt så är det bra att avleda barnet och uppmuntra bra beteenden i stället för att hela tiden skrika och gapa då de beter sig dåligt. 
på något sätt så är ju negativ uppmärksamhet bättre än ingen alls. Många gånger så känner sig barnen åtsidosatta och vi föräldrar har ibland alldeles för lite tid för att så mycket annat måste göras hemma.

När mina stora barn var små så gjorde jag exakt så som man inte ska göra. Nu ger jag min lille kille den tid han vill ha och när han är nöjd så kilar han iväg och gör något annat och jag kan fortsätta med mitt. Det kan ibland ta en hel dag innan jag fått in en maskin disk att sätta på för att han vill "vara med"

Vill han sitta i mitt knä hela kvällen så får han det och vi får äta snabbmakaroner den dagen. Resultatet är att han är en nöjd kille som kan ta ett nej bättre än om han bara får höra nej och vänta mamma ska bara...hela tiden.

Jag var just en sån mamma som man inte vill vara som bara andra är och det var/är ett hästjobb att lyckas behålla lugnet många gånger. Men man blir klokake med åren och ju äldre barnen blir desto mer ser man sina egna fel och brister i just barnen. 

En tvååring har ingen impulskontroll att tala om. Man kan lära dem vad de får och inte får göra men de kan inte behärska sig så de gör det de inte får. Han vill vara där du är och göra det du gör, trycka på knappar och känna på allt som lyser och låter. Testa själv och klättra högt.

Spara dina riktiga nej till det som verkligen är superviktigt! Slåss, peta i eluttag, rymma osv. Strunta i att han ska sitta still eller vara tyst eller vänta när vuxna pratar, det är för svårt. O.-m du försöker lära honom sådant som är för svårt för honom får du super mycket trots! Vill han vara med vid spisen så hala fram barnstol och sätt honom bredvid dig med något att peta på, så han "är med". Vill han peta på tvättmaskinen så ta med honom när den ska tömmas, det är roligt. Låt honom sätta på den - så han lär sig att man får trycka bara när mamma är med. Gå ut så mycket som möjligt för det är lättare.

Ffa  - se till att du själv får äta och sova. Då blir trotset mycket mindre

Pust! Har själv en 2.5 åring hemma som driver oss alla till vansinne. Läste nånstans att det brukar bli lugnare efter dom fyllt 3. Du har fått många bra tips.. och jag tänker inte upprepa dom.
Men du ska veta att du är långt ifrån ensam!

<3  

Tack för alla tips!

Testade igår att bara avleda så fort han började klättra på bordet eller göra annat hyss. Det funkade ganska bra.

Jag ska bli mer duktig på att välja mina slag. Man kan ju inte sabba honom alltför mycket. Bättre han får vara lite 2-årig än att man ska behöva höja rösten. Som tur är så skriker jag inte åt honom. Eller...det kasnke har hänt en gång. Det finns inget värre än skrikande mammor utan tålamod. Men jag förstår dem.....

Jag var riktigt trött på honom när jag skrev. Behövde skriva av mig lite.

Nog fattar jag att han gärna vill vara med. Han blir så glad när han får hjälpa till. Det är inte hans fel att det rubbar mitt schema. Men man blir trött när man tycker att man är pedagogisk och tillåtande och det ändå trotsas. Han får alltid stå med och laga mat eller baka. Men han får stå brevid spisen på en stol. Inte framför den. Men naturligtvis är det framför spisen han vill stå. För det är ju där mamma brukar stå.

Jag tror att jag har fått en liten verklighetscheck. Alla, från BVC-personal till kompisar, förskolepersonal och främlingar på tåget, kommenterar alltid att han är så lugn. Hans pappa är lugn av sig och jag var det. Så vi tyckte att det där med att ha barn var väl inget farligt.

Ha! Vi äter upp det nu. Nu när han är en normal härlig liten unge.

Min äldsta är snart 6år o har trotsat sen hon var ca2. Har hört att det går aldrig över:p

Min två åring trotsar oxå och är i "kan själv"perioden,tex matlagning så låter jag han vara med så gott det går. När han håller på med dumheter så försöker jag avleda han istället,för jag har oxå skrikit mycket senaste tiden så jag försöker ändra mitt beteende men det är inte lätt. Idag har jag ont i halsen tack vare allt skrikande på barnen.
Min dotter retar han så mycket och han skriker med en sån a gäll röst och tusen ggr om dagen. Och så är jag gravid... Puuuh!
Det är inte lätt att ha barn!! Mina är som djävulsungar samtidigt som dom kan vara världens finaste o goaste.. När dom är på normalt humör.
Jag har märkt att hur mycket jag än säger nej nej nej nej så lyssnar dom inte,man måste komma på andra knep..

Har en dotter på 2 år som också är expert på att testa alla gränser. Eftersom hon fått en lillebror för ett par månader sedan så har jag inte så mycket ork och tålamod som jag hade förut. Här avlöser bråken varandra.
Jag kan inte hålla tillbaks min frustration när hon gång på gång med ett retsamt leende hittar på skit. Jag blir tillslut tvärilsk och ryter åt henne och bär ut henne i ett annat rum. Där får hon va tills vi båda har lugnat ner oss.
Jag är nästan jämt själv med henne och jag orkar inte längre vara pedagogisk. Hon har ingen 15 timmars plats på förskolan. Jag är en riktig människa som blir förbannad när jag inte visas hänsyn, det får hon tugga i sig. Precis som jag får tugga i mig att hon är en tvååring som vill checka vilka gränser hennes mamma har.