Inlägg från: Novelli |Visa alla inlägg
  • Novelli

    2-åringen driver mig till vansinne!!

    Det kommer nya och häftigare trotsperioder ända tills de fyller 20 år, tro mig.
    Det är som vissa också skrivit viktigt att börja uppfostran tidigt , men jag kan också tycka att om man inte orkar hålla på så jämt så är det bra att avleda barnet och uppmuntra bra beteenden i stället för att hela tiden skrika och gapa då de beter sig dåligt. 
    på något sätt så är ju negativ uppmärksamhet bättre än ingen alls. Många gånger så känner sig barnen åtsidosatta och vi föräldrar har ibland alldeles för lite tid för att så mycket annat måste göras hemma.

    När mina stora barn var små så gjorde jag exakt så som man inte ska göra. Nu ger jag min lille kille den tid han vill ha och när han är nöjd så kilar han iväg och gör något annat och jag kan fortsätta med mitt. Det kan ibland ta en hel dag innan jag fått in en maskin disk att sätta på för att han vill "vara med"

    Vill han sitta i mitt knä hela kvällen så får han det och vi får äta snabbmakaroner den dagen. Resultatet är att han är en nöjd kille som kan ta ett nej bättre än om han bara får höra nej och vänta mamma ska bara...hela tiden.

    Jag var just en sån mamma som man inte vill vara som bara andra är och det var/är ett hästjobb att lyckas behålla lugnet många gånger. Men man blir klokake med åren och ju äldre barnen blir desto mer ser man sina egna fel och brister i just barnen. 

  • Novelli
    PetulaK skrev 2012-05-14 14:01:13 följande:
    Tack för alla tips!

    Testade igår att bara avleda så fort han började klättra på bordet eller göra annat hyss. Det funkade ganska bra.

    Jag ska bli mer duktig på att välja mina slag. Man kan ju inte sabba honom alltför mycket. Bättre han får vara lite 2-årig än att man ska behöva höja rösten. Som tur är så skriker jag inte åt honom. Eller...det kasnke har hänt en gång. Det finns inget värre än skrikande mammor utan tålamod. Men jag förstår dem.....

    Jag var riktigt trött på honom när jag skrev. Behövde skriva av mig lite.

    Nog fattar jag att han gärna vill vara med. Han blir så glad när han får hjälpa till. Det är inte hans fel att det rubbar mitt schema. Men man blir trött när man tycker att man är pedagogisk och tillåtande och det ändå trotsas. Han får alltid stå med och laga mat eller baka. Men han får stå brevid spisen på en stol. Inte framför den. Men naturligtvis är det framför spisen han vill stå. För det är ju där mamma brukar stå.

    Jag tror att jag har fått en liten verklighetscheck. Alla, från BVC-personal till kompisar, förskolepersonal och främlingar på tåget, kommenterar alltid att han är så lugn. Hans pappa är lugn av sig och jag var det. Så vi tyckte att det där med att ha barn var väl inget farligt.

    Ha! Vi äter upp det nu. Nu när han är en normal härlig liten unge.
    Jag tycker att du låter som en toppenmamma som kommer att klara av detta hur bra som helst. Önskar att jag hade varit så klok i din ålder.Solig

    Lycka till!!!
Svar på tråden 2-åringen driver mig till vansinne!!