Visste inte riktigt vart jag skulle lägga tråden. Väntar mitt första barn i sommar. Jag har ingen ekonomisk anledning att sätta mitt barn på dagis och kan därmed vänta tills h*n är mest mogen för detta.
Jag vill att h*n ska gå på dagis några dagar per vecka för att få träffa andra barn och få mer social stummulans än hemma med mig. Frågan är när? Tvååarsåldern?
Runt 2,5 år. Från cirka tre börjar de gagnas på ett annat sätt av förskolan än hemmet samt att de är stora men inte så stora att det är svårt att ta sig in i gruppen.
Gaytjej: oj vilken bemanning! Är alla heltider eller jobbar de deltid? På mitt jobb är det tre personal på 16 barn...
Jag jobbar på dagis och vet att de flesta som gör det tycker att vid tre årsålder är det ganska bra, då börjar de ha mer behov av vänner m.m innan så är föräldrarna det viktigaste i deras liv 
Jag är tveksam till om man ska ha dagis alls om man bara ska se till barnens bästa...
Tror att en normalt begåvad förälder som anstränger sig en smula kan lära barnet minst lika mycket som en pedagog som samtidigt ska ta hand om många barn. Dessutom tror jag det är bättre för barnet att se verkligheten än att vara i den tillrättalagda barnmiljö som dagis erbjuder. Socialt samspel är superviktigt men det optimala anser jag vara en mer blandat umgänge än det extremt ålderssegregerade som erbjuds i förskolan.
Skulle inte ekonomin ha någon betydelse skulle jag ev överväga att låta mina barn gå på dagis ca 15 timmar i veckan från 3-4 års ålder om det var svårt att hitta passande lekkamrater åt det annars, eller bara för att jag själv tycker det är rätt tråkigt att vara hemma med småbarn.
Inte före 3 års ålder. Sen är det ju individuellt från barn till barn. Vi gjorde ett försök vid 3 år och kände att varken jag eller sonen var redo. Till hösten vid 4 år gör vi ett nytt försök. Känns mycket mer passande för honom då. Han har blivit fruktansvärt mer självständig på bara 6 månader. Då kommer det dock vara 15/h fram till skolstart.
Under inskolningen upplevde jag inte att de barnen i hans ålder ca 3 hade behov av att vara där. De var inte speciellt självständiga och sökte hela tiden kontakt med fröken och inväntade kommandon. De flockades runt mig då de fick ytterliggare en vuxens uppmärksamhet. De frågade även ofta när deras mamma eller pappa skulle komma. De lite äldre barnen på 4-5 var en helt annan sak. Att tilläggas var att detta var ett jättebra dagis med super personal och inte för stora grupper.
Jag kanske har för stora krav, men jag tycker att det är viktigt att man pratar med barnen och upplever saker tillsammans. På de flesta dagis är det väldigt begränsad vuxentid för barnen och de leds mera runt som en skock får än individer. De förväntas på något konstigt vänster utveckla sociala förmågar av andra barn som också saknar sociala förmågor. Jag tror det är bra att de får umgås med individer i olika åldrar och först lära sig sociala förmågor av vuxna för att sedan i övre förskoleåldern träna mer självständigt. En 1 åring kan inte lära sig av en 1 åring!
Oj, vilken bra tråd. Mycket tips! Men en fråga dock- ni som inte lämnat era barn på dagis före 2-3 ås ålder. Vad har ni då gjort? Har ni varit föräldralediga under hela den tiden och haft era barn hemma, eller har barnen varit någon annanstans?
Jag och min sambo är egentligen studenter, men min sambo har nu fått arbete. Min mammaledighet går ju ut till vintern igen (innan vår dotter är 1 år), och jag måste då ut och antingen arbeta eller studera. Men vad gör jag då med dottern då även sambon arbetar? Nå tips? 
(Våra familjer bor 80 mil bort)
(Våra familjer bor 80 mil bort)
Så gjorde arbetsförmedlingen mot min mamma, dem krånglade massa så mamma fick skjuta upp saker som hon bestämt så sa min mamma : jag har faktiskt ett eget liv också, kan inte sitta och vänta på er. Fick skjuta upp saker nu bara för detta! Så sa dem: jaha vadå för något? Så svarade min mamma: det har väl inte du med att göra, men om du nu vill veta så håller vi på att planera min systers begravning!
Fattar inte varför dem tvunget ska fråga saker dem inte har med att göra!
Beror väl litegrann på barnet. Min dotter fyller 2 om några månader och har älskat att leka med andra barn sedan hon var mycket liten. Hon började när hon var 13 månader och har aldrig haft några problem på förskolan. Man märker att hon lär sig av det sociala samspelet på ett helt annat sätt än vad hon någonsin skulle ha gjort hemma... Att ett barn under 3 år inte har behov av att träfda jämnåriga var bland det dummaste jag hört!
Guldtrollsmamman och Persemona,
Ja, det klart att om man har tid och möjlighet att vara några timmar om dagen på ett ställe med andra barn och dessutom är insatt i pedagogik tror jag att det kan gå lika bra att inte ha barnet på dagis.
Nu är det ju så att det finns forskning som visar att förskolan är mer utvecklande för barn och det är en av anledningarna till att föräldrar får välja att ha sina barn där även om de inte arbetar heltid idag.
Jag minns att jag själv älskade att vara på dagis när min dagmamma (haft många olika) var sjuk eller hade semester. Jag hade urtråkigt (trots att vi var på lekparker m.m) hos dagmammorna och ofta inga jämnåriga att leka med, alla barn var i olika åldrar. Dagmamman var ju tvungen att laga mat, städa och annat och hade inte tid att stimulera oss hela tiden. På dagis var det sånger, dans, sagor, inomhuslekpark, massor av kompisar, stor spännande gård och man lärde sig saker som att skriva sitt namn och visa på fingrarna hur gammal man var o.s.v. Jag var så avundsjuk på min syster som hade dagis pga speciella behov (Asberger/Adhd).
För mig har det varit viktigt att mitt barn får gå på och uppleva förskolan. Däremot går hon bara 5 h, 4 dagar i veckan, trots att både min man och jag arbetar heltid. Våra scheman tillåter tack och lov det.
Det känns skönt att höra att det finns fler som är hemma med sina barn när de är små. Känner mig ganska ensam om det. De flesta verkar börja dagis när de är ca 1,5 år. Min dotter fyller snart två år och vi har inga planer på dagis än. Vi utgår från vad som är bäst för henne, då vi har ekonomisk möjlighet till det. Jag arbetar extra varannan helg och mannen jobbar veckor.
Häromdagen frågade en person om vår dotter går på dagis, men jag sa att det gör hon inte. Då menade personen att det vore bra för hennes utveckling att gå på dagis och att hon kanske känner sig hämmad när hon har sin mamma nära hela tiden. Det gjorde mig lite ledsen. För mig är det ju en självklarhet att ta hand om mitt barn själv, eftersom jag inte tvingas arbeta mer än jag gör. Vi går till öppna förskolan. Och ute på lekparkerna träffar hon andra barn, då dagmammorna kommer dit med sina dagbarn. Vi går till kyrkan och där träffar hon andra barn.
Vi har tänkt ha vårdnadsbidrag fram tills hon fyller 3 år och sen får vi se hur det känns. Kanske hon skulle må bra av att gå på dagis 15 timmar per vecka...
Jag tycker det är ett stort privilegium att få tillbringa tid med mitt barn, lära henne saker, finnas där för henne och älska henne som bara en förälder kan. Tids nog kommer hon ändå gå i skolan och då är det obligatoriskt.