Unga mammor! se hit. Gör din röst hörd för alltid.

Exakt detta stör mig med.
Min Styvmamma fick sitt första barn 1990, och då va hon 19 år. ett år senare gifte hon sig, och va gravid igen efter 1 år.

Ok, att man e femton och att det kan bli komplikationer med kroppen att föda barn så tidigt.
Men när man är 19 till 29 så sa det vara bästa tiden för kroppen att förlösa ett barn.
Så egentligen så är vi inte unga mammor.
Men vi ser som sagt unga ut.

Jag är 17 år och har en dotter på 6veckor, du får fråga precis vad du vill, om jag nu kan vara till nån hjälp

åå va kul :D

om du har lust så får du gärna skriva ner din "berättelse" om lite hur ditt liv är lixom.
och vill du inte posta det här så kan du skicka det till min inkorg :D

Här är en till, vi var 18 & 23 när vi fick vår son. Vad vill du veta?

trevligt :D
Jag vill som sagt veta allt. eller asså :P
Hur ni upplever det att vara en "ung förälder"
Hur ni blir bemötta.
vad ni har för positiva och negativa erfarenheter just om detta med att vara en ung mamma.

Det är lite svårt att ställa specifika frågor.
eftersom att vi alla är olika.
lättast är om ni själva försöker berätta saker som faktsikt hänt i era liv. som unga gravida och unga mammor.
efter det är det lättare att ställa frågor.

än så länge så har jag inte skrivit mycke.
Bara mer om hur fördomarna är nu för tiden.
Och att vi i denna bok ska visa attt vi inte är sämre mammor eller individer för att vi skaffar barn tidigt.

om vi tillsammans går ihop med våra upplevelser så kan vi sammanfatta livet som ung mamma. och då få människor att förstå hur jobbigt det kan vara att bli särbehandlade.

Det viktigaste vi gör är ju ändå att älska våra barn

Jo visst.
Jag blev oplanerat gravid, velade ett tag över vad jag ville göra. Valde tillslut att behålla barnet. Ångrar mig inte för en sekund! Hon tittade ut den 13 aug. Jag och min fästman bor i en stuga på mina föäldrars tomt nu, sparar så att vi så småningom kan köpa hus. Jag har än så länge sluppit de mesta fördommar. Jag har gjort de bästa av det hela helt enkelt.. gör så gott jag kan. Min mamma blev bara glad egentligen, så fort hon hunnit andas i några minuter. Hon ville så gärna bli mormor! Sambon är ju "rätt" ålder så där va de inte särskilt starka reaktioner.

Men visst skäms man.. man ser hur folk tittar ibland och kan nästan höra hur de tänker vilket pucko man är. jag ville ju aldrig gå nån förlossningsförberedande kurs, vågade inte. Samma sak med föräldrar kurs, har sökt andra unga mammor via internet istället. Tycker de jobbigaste är att folk verkar utgå ifrån att man gr på soc, röker och dricker, festar trots att man har en !månaders bebis. Jag gör inget av detta men de är ändå va folk utgår ifrån känns de som.

Du e ett väldigt bra exempel på att fördomarna folk har är helt i onördan.
Du lever ett fullständigt normalt liv.
men eftersom att man är så medveten om hur folk tycker om just detta med att skaffa barn tidigt.
så är man aningen skamsen.
Men helt i onördan.,
Håll huvudet högt och va stolt att kunna visa upp ditt tillskott i kärlek :)

Hur ser en normal dag ut för dig?

Vad anser du att du har fördel av i att vara ung mamma?

Är det någon som har en erfarenhet av att bli sämre behandlad i någon situation?

Känner ni av att bvc till ex. inte tar er på fullt allvar när ni berättar något?
eller att dom pratar med er på ett språk så att ni verkligen ska förstå direkt?

En normal dag är nog att när jag och lillan gått upp och ätit mat och gjort iordning oss så brukar vi ta en långpromis med vovven, sen åka in till centrum och fika, träffar ofta min syster på hennes lediga dagar, eller en vän som också har barn. Då brukar vi vell handla om det behövs, sen för att åka hem, sitta framför tvn och mysa tills sambon kommer hem. Då brukar han ta lillan så gör jag mat.

Jag skulle nog säga att de finns en hel del fördelar, dels de att man inte behövar "abryta" sitt kariär klättrande, utan kan börja med sånt när man inte ska ha fler barn. Man får visserligen inte lika hög mammapeng om man inte jobbat länge men vem säger att man måste vara rik?
kroppen orkar ju bättre när man är ung också, man får ju en ypperligt värdelös sömn i början och de tär på krafterna värre på än 30+are än mig tex. jag skulle också säga att det är en fördel att vara ung eftersom man då när barnet blir lite äldre har lättare att "hänga med" Jag har äldre föräldrar (mamma fick mig när hon var 40) och kan säga att de fanns inge värre än att höra "så var de när jag var liten iaf"

Jag blev mamma till en liten pojke, några månader efter min 18års dag. Min sambo var då 23 år. Vi hade många års vänskap och närmare tre års partnerskap innan vi skaffa barn ihop.

Jag hade turen som börjat ett år tidigare i skolan, så vid 17års ålder tog jag studenten. Det var skönt att ha det avklarat. Vi köpte en bostadsrätt och flyttade ihop. Tanken var att jag skulle börjat på handelshögskolan till hösten, men vi fick veta att vi väntade barn i mars. Vi blev mycket glada och förväntansfulla, men även mycket oroad för omgivningens reaktioner.

Månaderna gick och november-07, två veckor efter bf föddes vår älskade lilla Devin. En frisk och viljestark liten pojke som förändrade våra liv. Vi flyttade till större boende när sonen var runt halvåret, sambon blev till fästman och stora planer inför framtiden.

Nu har snart två år gått sedan dess. När vi ser tillbaka så har vi inget som kan jämföras med sterotypen av en Ung Förälder. Min fästman har haft fastjobb sedan han gick ut gymnasiet, jag jobbar idag som ekonom och löneansvarig på ett mindre företag, sonen går på dagis och vi är nyblivna husköpare. När vi kommit i ordning ska vi utöka familjen med både hund och småsyskon. Jag ser oss som en vanlig "Svensson svensson- familj", den unga förälderns öde som är förbestämt genom omgvingningen är inte mig alls bekant. Vi har varken levt på soc/bidrag, bettet oss riskmedvetet eller omdömeslöst när det gäller vår son och inte heller förtär vi alkohol så fort det vankas helg. Så givetvis blir man upprörd när man hamnar i ett felstämplat fack utan grunder.

Men livet som en ung mor har nog inte skiljt sig mycket från andra förstföderskors vardag. Jag var väldigt påläst och hade all behövande fakta, så inget kändes obekant av den informationen bvc och vänninor dela med sig. Givetvis fanns det mer ansträngande dagar, dagar utan sömn, men vilken nybliven förälder får inte uppleva det?

Där emot så har jag aldrig fått uppleva dem omtalade kränkningarna som ung förälder. Ingen främmande som kollat snett, viskat bakom ryggen eller talat negativt om min mammaroll.

För ett år sedan åkte jag hiss med sonen, i ett köpcentrum. Då en äldre dam kom in, snegla på oss och frågade om det var mitt barn. Var på jag svarade att det var det. Sen kom följd frågan om min ålder, tänkte direkt att det var min tur att bli pikad för min unga ålder. Men svarade att jag var 19år. Damen sa att hon var 21 när hon fick sin dotter, det var vanligt på hennes tid att få barn i unga år. Sen berättade hon att hennes dotter är 41år och barnlös, hon beslutade sig för att skaffa barn när hon var 38år. Tyvärr är naturens gång inte alltid så rättvis, och hon var ledsen att hon inte skulle få barnbarn. Sen önskade hon mig lycka till och gav en trevlig komplimang till min son. Så nej jag har aldrig upplevt det hemska med att vara ung förälder, allting har ju löst sig från första början. Vi lever ett behagligt liv precis som vi önskat oss.

Jag har varit mycket sjuk sneste tiden därav legat inne mycket. Då har hänt att personalen sgt några riiiktigt onödiga komentarer. Jag har funderingar nu på att byta husläkare också för där har dom varit snudd på förjävliga. Jag ringde och bad om råd då jag hade livmoderinflammation. Valde sen att åka ända in till danderyds sjukhus (tar 35-40min) istället för att åka dit (de tar 5min) bara för att jag upplevde rikrigt sviniga fördomar.

Tycker att frågan om man vet vad kondom är är hur onödig som helst.

Jag är 22, men har ändå stött på fördommar, visst jag ser kanske ut att vara 18-19år men ändå. Sist var nu i veckan, skulle på babycafé med min dotter och alla andra mammor var ca 30+ och när personalen berättade att jag var ny i stan och behövde träffa folk skrattade dom bara och sen fortsatte med sina kaffekoppar och när jag försökte prata med några så fick jag bara grymtanden tillbaka.. jag tröttnade efter ca 1,5 timme och gick hem..

Usch vad hemskt! Starckars dig