orolig angående förblödning =(

Kommer moderkakan inte ut i tid så måste de ju få ut den på ett eller annat sätt, om de så skulle krävas att de drar i den. Värre är de ju om de skulle lämna den kvar, DÅ skulle man blir illa sjuk till slut. Att man dör under förlossningen i Sverige är väldigt ovanligt. Så det är nog inget du ska oroa dig för. Vanligtvis lossnar ju moderkakan av sig självt och gör den inte det så testar de nog många metoder innan de "drar" ut den.. jag fick akupunktur tex. när min inte ville ge sig.

ok känns ju en aning bättre tyckte mest att det var så obehagligt att det hände just här i malmö på kk där jag ska föda :( men vet att det är ovanligt man får väl försöka tänka positivt när dagen väl kommer :) tack för svaret :)

Fallet du hört om måste ju vara ett extremfall som händer 1 gång på 10 miljoner (eller nåt) i Sverige.

Det är ju så att moderkakan måste ut, annars kan du förblöda av det. Du slutar nämligen inte blöda förrän den är ute.

De provar alltid att dra i den om den inte kommer ut av sig själv. Går det inte sätter de oftast ett drop för att stimulera livmodern att stöta ut den. Går inte det heller får man åka upp på operation och operera bort den.

Det var knappast det faktum att de drog ut moderkakan som gjorde att kvinnan förblödde. I just det här fallet var det en bristning i livmoderhalsen som blödde och de fick inte stopp på blödningen ens genom operation. Tydligen första gången det hänt på 10 år. 3 - 5 kvinnor av 100 000 beräknas drabbas av så allvarliga komplikationer vilket innebär att det är extremt ovanligt.

Kvarhållen moderkaka innebär ofta rikliga blödningar eftersom blodet fortfarande strömmar till moderkakan när barnet är fött. När moderkakan är ute sluts blodkärlen som försett moderkakan med blod och blödningen upphör. På mig testade de livmodersammandragande medel både i tablett- och droppform, akupunktur och att dra nerifrån men det hjälpte inte. Samtidigt som operation förbereddes gjorde de tillslut ett sista lyckat försök att få ut den genom att BM drog nerifrån samtidigt som en manlig läkare låg och tryckte på magen. Smärtsamt och jobbigt då men absolut inget som oroar mig inför nästa förlossning även om jag vet att jag har förhöjd risk att råka ut för det fler gånger.

En sak som KAN hjälpa till är att kräva SEN AVNAVLING. Då är det en helt tom moderkaka som ska komma ut och som oftast släper lättare. Sen avnavling innebär att man INTE rör navelsträngen innan den är vit och slapp. Barnet får allt blod de ska ha och moderkakan (brukar) släppa lätt..

www.familjeliv.se/Forum-2-13/m44999576.html

tråd om just sen avnavling

Hejsan detta hände mig att min moderkaka inte ville komma ut..
Först testa dom att dra lite försiktigt så fort det gjorde lite minsta ont på mig slutade dom.
Sedan satte dom nålar i tårna på mig för att det ska tydligen fungera enligt en studie vilket det inte gjorde. men det kändes inte alls.
Då fick jag tabletter som ska läggas under tungan och smälta där. Efter tio min skulle dom då testa att dra igen vilket inte hjälpte så dom sluta.
Och sedan skicka dom in mig på så kallad operation. Där jag fick bedövning och dom gick in med händerna kände runt och och drog försiktigt runt kanterna så den lossna nästan som en liten kaka ur en form kändes inte alls.

Förlorade nästan 2 liter blod men det var inte för att dom drig utan för att eftersom att den inte ville komma ut låg man bara där och blödde hela tiden.
Inget som dom gjorde ngt så det blev så..

hej,

Jag har lite föreliggande moderkaka vilket innebär att det blir planerat snitt - men om förlossningen börjar innan dess så börjar den med en smärtfri blödning. Jag har kollat allt möjligt om detta eftersom jag också haft förblödningstankar...

Och har då fått reda på följande:
Om du börjar blöda och går ut och lägger dig i skogen så är risken hög. Om du börjar blöda och söker vård har du väldigt liten risk för förblödning - nästan oavsett vad blödningen beror på.

Det är helt ok att blöda lite - det klarar man utan problem (tänk bara på mens!)

Under sjukhusvård är det helt ok att blöda mycket också - i den bemärkelsen att man kan förlora myyyycket blod bara man får nytt. Man kan faktiskt få hela sitt blodförråd helt utbytt (alltså transfusion) flera gånger om utan att dö.

Detta i kombination med insikten om att läkarkåren i Sverige faktiskt är väldigt duktiga och försiktiga (hellre för mycket än för lite insats) har gjort att jag inte längre är rädd för att förblöda trots att jag har en förhöjd blödningsrisk.

Alltså: det känns som att när jag tagit reda på vad som gäller så är det nog så att jag själv trodde att just blödningar är mycket värre än vad de egentligen är. Det finns förstås inga garantier för någonting men varför skulle det skita sig så totalt för just en själv? Varför? Det kommer inte att hända! Mycket mer talar emot än för.