Mer kontakt än nödvändigt?

låter mer som svartsjuka och detta menar jag itne som kritik.
det är väl väldigt viktigt att barnens föräldrar har kontakt, barnet är jhu bara 12 år så de behöver jhu prata med varandra.

Jag har bonusbarn så jag har samma erfarenheter men jag ser det som nåt positivt att man pratar om hur det gått i veckan och om allt annat som rör barnen....ser faktiskt inte problemet.

vänd på det. säg att du hade haft barn, tycker inte du det hade vart självklart att ha kontakt med barnets pappa?

Jag har redan vänt på det i tanken, och nej, jag hade nog inte varit så noga med det när det handlar om så pass triviala saker som i ts.
Det är skillnad när det verkligen handlar om viktiga saker, inte bara ringa för att säga att "xxx kommer då och då till er , sen ska jag och min sambo göra det och det"
Det skiter väl vi i, det handlar ju inte ens om barnet?!
Därav min undran.

ne jag förstår absolut att du inte vill att hon bara ringer om det inte har med barnet att göra...men när min sambo pratar med hans ex om barnen blir det självklart vanligt prat oxå...men det är klart att skälet till samtalet ska vara barnet, annars är det jhu konstigt

Ja, det är det jag menar. Det handlar ju om så triviala saker som tider och så, resten är om henne och hennes sambo och att de ska göra det eller åka dit. Som om vi bryr oss?
Min sambo försöker svara så kortfattat som möjligt för att försöka få henne att förstå att han inte är intresserad av nån vidare konversation om det inte handlar om barnet.

Hur ska man få henne att förstå det?
Kan inte hjälpa att jag irriterar mig på det.

svårt...att vara kort är jhu ett sätt men fattar hon inte det känns det som att man får säga till henne.

har ni nummerpressentatör kan jhu du svara och säga att han är ute men att du kan meddela vad det gällde...då kommer hon känna sig dum att hon inte har nåt att säga egentligen, gör så några gånger kanske

Hihi, ja det sättet ska jag prova om jag råkar vara hemma då
Tack för tipset

Jag tycker inte att det låter som en bra idé att "låtsas" som att din sambo inte är hemma.

Jag fattar inte, utifrån vad du skrivit, vad som är problemet. Det är väl bra att ni vet var din sambos barns mamma och resp. är utifall något händer?

Förstår inte hur det kan vara negativt.

Barn (oavsett ålder) mår bara bra av att föräldrarna kan ha kommunikation, detta låter som att det handlar om att DU har problem med att din sambo och hans ex pratar i telefonen. Men kanske inte hela bilden kommer fram i ditt inlägg så det är orättvist mot dig att se på det så. Kanske är det jätteofta som mamman ringer etc. Men jag skulle tycka att tonåren är en ålder då man absolut bör kommunicera så att man har koll på att barnen säger samma sak hos båda. D.v.s. inte säger:" jag åker till pappa på fredag klockan 19" till mamma och sedan säger till pappa: "jag kommer på lördag morgon vid 10" ....

Jag tycker det är självklart att man bör kunna snacka, även om jag förstår att det kan vara jobbigt om det är varje dag eller flera gånger i veckan. Upp till 1-2 gånger i veckan (beroende av vad som händer etc) tycker jag verkar vettigt själv med mina mått mätt samt hälsosamt för barnet och om det är på den nivån och detta skapar irritation hos dig så tycker jag att det inte låter bra alls.

I så fall så håller jag med första svaret att du kanske bör fundera på om du är omedvetet svartsjuk och därför stör dig på att din sambo pratar med sitt ex.

Tillägg till mitt förra inlägg:

Jag förstår verkligen att en 12 åring bör kunna kommunicera och ringa själv och att mamman inte ska behandla denna som ett litet barn och sköta allt. D.v.s. ringa istället för barnet hela tiden, det håller jag med om är inte bra. Barn bör ju få lov att visa att de kan och ges ansvar etc. Vad jag menar är att man kanske bör ringas vid ibland så att det finns en kontiunerlig kommunikation som även barnet är medveten om.

Ok att barnet själv kan sköta den kommunikationen men om det glömmer något då? När mina barn åker från mej till sin pappa så ringer jag alltid för att tala om att de är på väg. Jag ringer inte för att jag har något kontrollbehov utan för att han ska veta när de kommer. Visst kan mina barn fixa det själva men 99% av gångerna så glömmer dom det, då är mina barn ändå stora (14, 19 och 20)

Jag tycker att det låter sunt att din sambo pratar med sina(/sitt?) barns mamma. Det är viktigt att hålla uppe en relation med barnets andra förälder för barnets skull. Visst, det kanske inte är jätteviktigt att prata om vad hon och hennes kille ska göra, men att meddela tid när barnet kommer (både dit och hem), vad som är inplanerat i barnets kalender, om det varit något speciellt i skolan som rör barnet (föräldramöte, utvecklingssamtal, mobbing, kompisar, läxor) samt allmänt om allt verkar vara bra med barnet eller om det är något som verkar konstigt. Även regler kring barnet kan vara bra att prata om. Egentligen allt som rör barnet och dess välmående tycker jag är bra om man som förälder diskuterar, även fast barnet börjar bli stort. Att försöka hålla din sambo och hans ex realtion så bra som möjligt är något som ni alla vinner på (genom att barnet då har det så bra som möjligt) och även om du tycker att det är larvigt att hon ringer, vad gör det egentligen för skada?