NY! Skryttråd för oss med barn som INTE är tidiga i utvecklingen!

Ni vars barn som är sena, har det varit nåt fel på dom eller bara varit sena?

Absolut inget fel. Både läkare och sjukgymnasten konstaterade att min son var fullt normal och att han så småningom skulle gå. Han fyller 15mån om 2v och jag önskar av hela mitt hjärta att han börjar gå snart. Det känns jätte tungt att han inte går jämfört med andra i hans ålder (och yngre). På dagis känner han sig utanför som sitter i vagnen utomhus, även jag känner mig utanför då det alltid klagas om att han inte kan gå.

........

Min dotter var sen på att hålla upp huvudet, å nu är hon 7månader, sitter, men ålar inte

Min kille på 6 månader börjar förstå hur man dricker ur pipmugg! (han bojkottar nappflaska) /Stoltaste mamman i stan

min dotter gick inte förrän 1 år och en vecka. Hon har alltid varit feg och inte velat släppa taget. Hon är även rädd för det mesta nu, hon vägrar tom cykla fast hon inte ens ramlat en enda gång hon bara skriker om man sätter henne på cykeln. Hon är 3 och ett halvt år nu.

vill att hon ska lära sig cykla på sin cykel men hon vill inte :(

Vilken bra tråd

Min son är 14 månader (1 år korrigerat-prematur) - för 2 veckor sen så lärde han sig att fånga sina egna fötter när han ligger på ryggen Något de flesta babyer klarar ganska tidigt, men ett stort ögonblick i hemmet här

Uppdaterar lite, Filippa kan nu, åla lite bakåt, ta sina fötter när hon ligger på rygg, kan klappa händerna, pincett greppen har hon inte riktigt koll på, kan inte gå i gåstol, vill inte göra gång rörelserna när man försöker gå med henne å hålla henne i händerna.

Är det sent emilial? Tycker hon låter duktig. Min son lärde sig klappa för några veckor sen

Glömde skriva att hon är 8månader hihi.
Om man läser om 8månader ska dom ju kunna så mycket :/

Ja jag såg högre upp när hon var 7 månader så jag räknade ut det :-P Ja man kan fort bli bekymrad när man läser sådana "listor" över allt de ska kunna. Men normalen är ju väldigt vid och speciellt när de är så små. Och så tror jag också att man oftast hör mest om de barn som är tidigt ute, men vi som har barn som inte är tidigt ute ropar kanske inte lika högt och då blir ju jämföringen med de som är över genomsnitt.

Jag är jättestolt över min son och alla framsteg han gör, och jag klarar faktiskt ganska bra nu att bara jamföra honom med han själv, och inte med jämngamla barn. Om du ser din dotter emilial så verkar hon ju också ha lärt massa nytt den sista månaden, och det är ju jättebra

Hatar att man går å är orolig att nåt är fel, suck! :/

Ja det är jobbigt. Vi har redan haft många rundor med vår son där vi fått både den ena och andra beskeden som senare visat sig vara fel. Nu är ju vår son prematur också så man förväntar det väl kanske på ett annat sätt, men han har alltid varit sen också i förhållande till andra barn som han korrigerat sett är jämngammal med. Men både jag och min man var sena motoriskt och vi blev helt normala motoriskt sett :-P Vår son han hela tiden fått uppföljning från fysioterapeut (sjukgymnast) och behandling av manuellterapeut och osteopat, det har hjälpt honom väldigt motoriskt. Om du är orolig emilial så kan du kanske höra med bvc om sjukgymnasten kan se på dottern och ge er tips om hur ni kan stimulera henne. Det har hjälpt oss massor och sonen har lärt massa av att vi som föräldrar fått veta hur man kan stimulera honom till att lära sig nya saker. 

Vårat BVC säger bara "det är inget fel på din flicka" osv.. Men det hjälper inte mina tankar :/ å även att neurologen sa vid 3månader att alt var godkänt så skulle jag endå vilja ha lite tips hur jag får igång Filippa, hon är väldigt lat.
Har du några tips?
Hon vill helst sitta på golvet å pilla å banka å så. Ligga på mage är ingen höjdare :) vänder sig bara.
Vad övade dom med din son hos sjukgymn?

Vad skönt att både neurolog och bvc tycker att hon utvecklar sig normalt, men jag förstår hur mammahjärtat känner

En viktig sak vi fick höra är att barnet inte ska sättas upp innan det klarar av att sätta sig upp själv. För då kan det fort bli passivt i situationen och det hindrar vidare lärning. Vår son lärde sig detta när han var 13 månader så när han närmade sig 1 år så lät vi honom sitta korta stunder ändå, så man får ju se det an. Men den allra viktigaste positionen för att utvecklas motoriskt är att ligga på mage på golvet. Klarar hon att vända sig tillbaka från ryggen till magen? Vi köpte ett babypiano med ljud och ljus för att motivera honom att ligga på magen och leka. Och att vi själva var mycket på golvet och lekte med honom i magläge. Tror inte en 8-månaders baby är lat, men kanske hon behöver motiveras mer för att lära sig nya saker. En del barn är ju racerungar som flyger fram och lär sig massa nytt, medan andra är mer försiktiga och behöver lite hjälp för att komma frammåt. Jag tror det handlar om vilken personlighet man har. Vår son är också försiktig av sig, men har blivit mer och mer nyfiken och utforskande när han lärde sig att åla och komma sig framåt. Men med honom så har det varit lite så att vi har varit tvugna att visa honom hur han ska göra saker, verkar inte som om han kommer på själv att han kan göra det liksom. Kanske din dotter är likadan?

De övelser vi fick till vår son var ju just till honom så är ju inte säkert de passar in på din flicka. Men när han var på det stadiet att han precis hade lärt sig att åla lite så var det att försöka få honom att förstå hur man kom framåt. Både genom att ligga på mage framför honom och locka med leksaker och liknande, och genom att hålla handen bakom hans fötter så han kunde skjuta ifrån så att han upptäckte att det gick att komma framåt. Vi tog på honom kläder som var bra att glida i, samtidigt som vi drog upp ärmarna på bodyn så han kunde få tag med armarna. Och han kunde bara åla på golvet utan matta, inte uppå lekmattan. När vi skulle lära honom att krypa så stod vi bakom honom på knä och drog upp hans ben i krypposition och satt så hans ben var mot våra ben så de fick stöd, samtidigt som vi höll en hand under bröstkorgen för att stödja, så var det att försöka låta honom stå så en stund. Det är ett speciellt sätt att få upp barnet i krypposition på som är svårt att förklara bara genom text :-P

Det viktigaste du kan göra tror jag är att inte sätta henne upp på golvet men alltid lägga henne på magen. Vi gjorde det med sonen, och även om det var några sekunder bara, så blev det längre och länge för varje gång. Varje gång jag la honom ifrån mig så la jag honom på golvet bland leksakerna på magen. Det blir ganska många gånger under en dag. Vi har lagt ned massa tid på att han ska träna på att vara på magen på golvet, det kommer även om man måste jobba för det. Han hatade det också när han var yngre.

Tänkte hoppa in lite. Det var som sagt rätt länge sedan jag startade tråden, så min lille "senis" har hunnit bli rätt stor - fyllde som sagt 4 år i julas - men det ger även lite perspektiv.

emilial: Din dotter är 8 månader. vad man gärna vill att de ska göra vid 8 månader är att ta sig framåt på något vis och det gör hon ju = ålar lite. Min äldsta gjorde inga försök att förflytta sig någonstans i den åldern. Han satt fastcementerad på sin rumpa tills han var 9 månader och började krypa. Pincettgreppet hade han inte förrän runt året. På 10-månaderskontrollen så var han på väg att ta pincettgrepp och det var det viktigaste enligt barnläkaren. Det är inte förrän vid 10 månader de överhuvudtaget kollar pincettgrepp. Klappa händerna gjorde han inte förrän i samma veva han började gå, dvs närmar 1,5 år. Vi gick hos sjukgymnast tills han var 8 månader och där konstaterades att han helt enkelt var ett barn som var nöjd med sin tillvaro och barn och att barn som är tillfreds inte har särskilt bråttom. Om de så att säga tycker att livet är finemang när de sitter på sin rumpa så är motivationen för att kämpa och slita för att ta sig någonstans inte så stark. Det kommer . Vår yngsta har varit mycket tidigare motoriskt. Han har en helt annan personlighet, men dessutom är han just lillebror.....och vill ju hänga på storebror. En enorm morot. Inte vill man ligga hjälplös på mage när ens stora idol springer omkring .

Min stora "senis" har nu under påsklovet lärt sig cykla. Han cyklar numera på en tvåhjuling utan stödhjul och det går finfint. Och han är som sagt bara drygt 4. Han är tidig med detta, hör och häpna . Han har helt enkelt ett sätt att lära sig saker som inte följer någon generell mall. Han är väldigt försiktig. Gillar inte att misslyckas vilket innebär att han inte testar något som kan försätta honom i en situation han inte behärskar, vilket i sin tur gör att han ofta gör saker och ting lite senare och inte är den "djärve". Men han har många andra kvaliteter.