Bio och Bonusar, varför bråkar ni hela tiden?

Håller med dig, är själv bonus mamma och biomamma, men har problem med en biomamma som inte verkar vilja veta av mig bonusmamma, vilket för mig är helt obegripligt eftersom hon borde tänka på sitt barn, hur barnet har det osv. om du förstår vad jag menar. Visst kan det vara så att hon inte vill och behöver vara i kontakt med mig men ändå, det är ju trots allt för barnet som det är viktigt. Det är nog så att många kvinnor bråkar för det ligger kanske svartsjuka bakom, många är väl sårade men i mitt fall så har biom varit själv biom och bonusm och min man som var hennes ex hade inte levt tillsammans på ett tag innan han och jag blev tillsammans så det handlar ju inte om mig egentligen, eller är det att hon har svårt att acceptera att jag är barnets bonusmammam, barnet och jag har i alla fall en helt vanlig familjerelation och jag älskar alla mina barn oavsett om det är dina, mina, eller annans! Kram till dig och roligt att det finns människor med hjärta!

Tror du genereraliserar en hel del i ditt inlägg. Känner inte alls igen att det skulle vara så att kvinnorna alltid har svårt att komma överens. I vårt fall har min mans ex haft väldigt svårt att komma över att han lämnade henne. Hon är fruktansvärt bitter och skyller väldigt mycket av sin egen situation på mig (hur det nu kan vara mitt fel...?). Själv har jag ingen kontakt alls med biomamman och i och med att jag inte känner henne försöker jag att inte ha några åsikter om henne alls (ibland är det dock svårt när jag ser vad hon utsätter både min man och sina barn för...). Min man råkar dock regelbundet ut för påhopp från hennes sida och det är inte speciellt ovanligt att hon drar igång rejäla konflikter av för oss helt oförklarliga anledningar.

Hade min mans ex kunnat uppföra sig så som du beskriver att er relation fungerar så hade vi nog inte haft några problem alls i vår familj. Nu kan hon inte det men jag förstår inte varför JAG skulle lägga mig i det. De kommunikationsproblem som min man och hans ex har får de ha för sig själva, jag håller mig utanför det så mycket jag bara kan. Det tråkiga är bara att det inte är lika lätt för barnen att hålla sig utanför så dem är det mer synd om...

Jag var jättepositiv till att sonens pappa träffat en ny tjej och att sonen fick bonusysyskon.

Dock är bonusmamman svartsjuk som få,hotar och trackaserar mig,om inte i hemmet så på telfonen eller på varennda community hon kan hitta.
Helt jävla loss.

Men som sagt jag var väldigt glad åt att hon kom in i bilden från början.

Räcker att kolla min Gästbok för att se hur bonusmammans kompisar håller på,typ trackaserier från henne och kompisarna jämt

Min dotters bonusmamma och jag funkar bra ihop.  Utan henne hade jag och  min föredetta haft STORA  problem.  Jag hyllar henne.. Min dotter älskar henne otroligt mycket och vi går som sagt bra ihop. Vi har tagit en fika och  gått på öf och imorgon ska dom hit och vi  ska gå på pick nick. Men jag har ändå ett visst avstånd eftersom det är mitt ex hon dejtar.

tyvärr finns det biomammor som inte kan ta hand om sina barn utan annvänder dem som prydnads saker att ta fram vid behov
jag och min man har tagit hand om hans tå äldsta barn i snart 12 år men har bara haft problem med mamman som inte velat ha dem ena sekunden och nästa sekund anlitat advokat för att få ensam vårdnad vi har hela tiden fått uppbackning av soc att inte släppa barnen pga mammans uppförande som många bara står och gapar när de får veta av barna vad hon har för sig
men nu strax före sommaren skulle de prova på att bo hoss mamman de är 14 och 15 år
men det slutade med att soc gick in och förklarade mamman som olämplig förelder och barna får ej bo där och nu struntar hon i dem
så det finns tyvärr de som är hopplösa

Jag är bonusmamma åt två underbara tjejer på 8 o 11 år, har varit det i över 4 år nu. I sommar har både deras mamma gift om sig, och deras pappa har gift om sig, med mig.
Vi har den otroliga fördelen att vi alla kommer överrens. Man kunde nästan gå så långt att man kunde påstå att jag o biomamman är vänner!
Förra lördagen var jag, biomamman o tjejerna ute på stan på tjejdag å shoppade. Fick en del blickar av folk som känner oss, som säkert tyckte vi var onormala som va ute alla tillsammans...hehe!
Vi har tjejerna åtminstone varannan helg, då vi bor ca 5 mil ifrån varandra å tjejerna går i skola funkar inte vecka-vecka mera. Men jullov, påsklov å sommarlov får tjejerna vara här så mycke som möjligt, och vi är alla fyra "föräldrar" mycket delaktiga i deras uppväxt o tillvaro.
Detta beror antagligen på att vi alla funnit vår plats i den nya "familjen", ingen känner sig hotad, eller blir trampad på tårna.
Önskar att fler kunde få ha det så bra som vi har det!

Jag önskar också att vi kunde ha en bra relation med biomamma

Det finns ju oftast en orsak till att man skiljer sig. Min exman och jag står alldeles för långt ifrån varandra vad det gäller hur man ska se på vårdnanden av barnen.
Han tycker att vi ska ha ett "komma och gå" system som tyvärr inte fungerar i min värld eftersom jag inte har ett "komma och gå som jag vill-jobb". Han är dock alldeles för mesig för att ens ta diskussion med mig utan det får hans fru göra, och jag förstår faktiskt inte varför jag skall ha dialogen med henne, hon är inte förälder till mina barn även om hon finns som vuxen i deras liv. Hon feltolkar allt jag gör och säger och gör det till sanningar som sedan blir till anklagelser om hur jag försvårar/motarbetar deras tillvaro.

Jag är villig att föra en dialog med barnens pappa om det som rör det praktiska, i övrigt finns det inget intresse från min sida att ha en relation med honom och hans fru. Kanske låter hårt men med tanke på hur vårt äktenskap var och hur det har varit efter skilsmässan så stjäl han för mycket negativ energi från mig.

Till saken hör att de bor på landet och jag i stan, därför är jag skyldig enligt dem att ställa upp för dem närhelst de behöver, mitt liv är så mycket lättare enligt dem och därför står jag tydligen i skuld till dem. Jag förstår inte hur deras val av boplats kan ha något somhelst med mitt liv att göra, det är fritt valt att bo där man bor. Jag är inte intresserad av att sitta i bil flera timmar om dagen och skjutsa barn därför väljer jag att bo där jag bor, hur kan jag då vara skyldig dem något? Jag förstår faktiskt inte!! Det handlar om att ge och ta men när den ena parten bara tar oct tar då tröttnar man på att ge.

Har din exman valt att flytta, så är det han som ska köra barnen dit dom vill, när dom är hos honom. Det ska inte du göra..

Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag skulle inget hellre vilja än att ha en bra relation med mina bonusbarns mamma, men tack vare henne så kan vi inte det. Vi började "umgås" för att barnen ville det i början på sommaren och det funkade ganska bra. Sen gick hon i taket över en skitsak i mitten av sommaren och har sedan dess vänt barnen mot mig och försökt att göra allt för att pappan och jag ska få det dåligt.. visst allt är inte hennes fel, men det var inte dåligt mellan oss innan allt hände och nu är det bara strul hela tiden... Har pratat med min sambo om det men allt känns hopplöst.. Men jag brukar tänka att en vacker dag så kommer barnen upptäcka vad mamman gör och vända sig mot henne istället så det är bara hon som förlorar på det i längden hur det än går mellan mig och min sambo.. så det krävs ju att båda parter vill att relationen ska funka annars gör den ju inte det, eller hur?