Princesscake

Äldre 12 Oct 12:54

22 svar

"Förstöra sitt liv"

Är det bara jag som tycker att den termen är ganska konstig i samband med att skaffa barn tidigt?

Förstöra sitt liv tycker iallafall jag är när man blir heroinist, alkoholist eller liknande.

Jag känner en tjej vars föräldrar (båda två) var 17 år när dom fick henne, båda två har idag högt uppsatta positioner i sina yrken och dom har råd att åka utomlands och allt sådant och hon har definitivt inte haft någon dåligt uppväxt.

Bara för att man skaffar barn är väl inte livet över?
Det betyder ju inte att man aldrig mer kan festa, eller ta ett glas vin med sina vänner, när barnet blir större kan man ju fixa barnvakt om man vill gå på någon fest.
Studier går väl också att sköta med barn?

Vad vet jag, jag har ju inga barn i o fs, men jag tycker bara att det är en konstig sak att säga till en ung kvinna som vill behålla sitt barn, det är säkert skittufft, men å andra sidan är nästan ingenting här i livet lätt.

Eller vad tycker ni?

Anniz 1983

Äldre 13 Oct 20:15

#11

Håller med dig helt & hållet, tycker inte att man förstör sitt liv

hannahlilla

Äldre 14 Oct 09:39

#12

TheLove skrev 2007-10-12 13:18:51 följande:

Nu vet jag inte om jag räknas in under kriterien unga mammor. Jag är 19 år och gravid med min pojkvän som jag har varit tillsammans med i 3 månader. Bebisen är planerad och väldigt efterlängtad från oss båda. Vi har båda längtat efter barn sen vi var 15 år (då kände vi ju inte varandra) men vi hade inte rätt person att skaffa barn med. När vi blev tillsammans så konstaterade vi båda två att vi ville ha barn, gärna för flera år sen så det var jätte naturligt för oss att börja försöka. Det ända negativa jag hör från omgivningen är: "vem är pappan?" med tanke på att jag hade ett långt dåligt förhållande innan..."hur blir det med ekonomin?" mmen jag tror det är det enda negativa vi fått höra. Kan få kommentarer som:"Åh vilken tur att det blev med Anton och inte med ditt ex" "Åh va roligt, du ska bli mamma""får jag känna på magen?/har du fått någon mage än?""ska ni ta reda på könet?" "Var det planerat?" (svar ja) "Men ni har väl inte varit tillsammans så länge?" (nej det har vi inte men det känns rätt) "Nej men gud va skoj!"Så jag antar att jag inte hör till "unga föräldrar" jag känner mig definitivt inte som någon. Men alla är så glada över våran bebis När jag höll till här som 16 åring där emot och längtade barn fick jag ofta höra: " Du förstör ditt liv" osv. Men det är nästan bara på FL det är så¨. Här på FL har jag ju fått några kommentarer om att vi skaffade barn så tidigt i förhållandet och även att vi är unga men jag tror det är moraltanterna på fl som stojjar runt. Dom existerar inte lika mycket i verkliga livet.

Började ni planera barn så tidigt?
Om ni bara har varit tillsammans i tre månader så känner ni ju inte ens varandra än?
Sjävklart är det ju erat val och grattis till er.. Men iaf jag tycker att det är väldigt tidigt för att ta ett så stort steg tillsammans.

Elvira, 19/3-07.

Tiddlan

Äldre 14 Oct 10:17

#13

Ibland vet man om man passar ihop på alla plan utan att det gått flera år så det är bara larvigt att säga saker som att man bör ha bott ihop i 1 år innan man planerar barn osv.
Det finns dessutom inga garantier för något i livet,det kan ta slut om man varit tillsammans i 15 år innan man skaffar barn också.

hannahlilla

Äldre 14 Oct 15:46

#14

Tiddlan skrev 2007-10-14 10:17:48 följande:

Ibland vet man om man passar ihop på alla plan utan att det gått flera år så det är bara larvigt att säga saker som att man bör ha bott ihop i 1 år innan man planerar barn osv.Det finns dessutom inga garantier för något i livet,det kan ta slut om man varit tillsammans i 15 år innan man skaffar barn också.

Klart att det inte finns en tidsgräns på när det är okej att skaffa barn.
Men desto längre man varit tillsammans, desto bättre känner man varandra.
Jag tycker inte det är ett måste men mest att det kan vara nyttigt att veta mer om hur den andra fungerar, tex när man bor ihop. Då vet man lite mer om hur man passar ihop.

Jag dömer ingen, är bara nyfiken om hur andra tänker.

Jag och min pojkvän hade varit tillsammans i åtta månader när jag blev gravid, det var oplanerat dock.
Vi har haft upp och nedgångar och haft svårt att bo ihop så nu bor vi isär ett tag.. Man vet aldrig hur det kommer bli, det kan bli jätte bra eller så kan det bli pannkaka av allt ihop.
Vårt förhållande är överlag bra men det finns massor vi behöver jobba med.

Elvira, 19/3-07.

TheLove

Äldre 14 Oct 21:12

#15

Jag förstår precis hur ni menar men jag kan säga att jag har aldrig kännt någon så bra som jag känner honom. Vi passar på alla plan än så länge i alla fall... Jag kan avsolut inte säga hur allt kommer se ut om tre år men jag hoppas att det kommer förbli han och jag.

Vi flyttade ihop efter 1½ vecka och det har inte varit några problem, vi bråkar ibland men det är bra för då lär vi även känna varandra..

Och ja, Vi börade planera barn direkt. Vi kände direkt att det var vad vi båda ville och det var lixom emot bådas princip att vi ska skydda oss om vi ändå vill ha bebisen. Och jo man kan känna varandra efter bara någon månad. Där emot känner man nog aldrig någon. Anton (pappan) känner jag extremt mycket bättre än vad jag kände mitt ex som jag var tillsammans med i 4 år. Så bara för man varit tillsammans i 4 år betyder det inte att man känner varandra, tror det är helt individuellt.

och om det skulle visa sig att det efter några år inte skulle funka mellan mig och Anton så då är det så.... Finns ingenting att göra mer än att försöka lite till.

Men jag förstår hur ni tänker.. jag tänkte likadant innan jag träffade Anton...

Knoddens blogg www.familjeliv.se/Bloggar-3-53/b71977.html

TyraPaloma

Äldre 15 Oct 16:30

#16

Hehe, ja det är ju väl hårt att säga att man förstör sitt liv.

Jag tycker iaf inte att jag har gjort det och jag blev mamma för snart 5 år sedan. Jag gör inte alls det jag tänkte innan, jag gör något vettigare. Jag pluggar vidare, reser etc vilket jag säkerligen inte hade gjort om jag hade valt annorlunda.

Jag trivs och jag hoppas att minab arn trivs. Det är det viktigaste.

Yohanna85

Äldre 17 Oct 20:48

#17

förstör sitt liv gör man väll inte.

Men man ändrar "planerna" lite. Man går inte efter normerna, gå klart skolan, få jobb, ha hus, ha ett fast sällskap med minst 5 år osv.

Går man inte efter normerna brukar det oftast bli hysch hysch runt i kring!

Yohanna85

Äldre 17 Oct 20:55

#18

kan säga efter ett halft år så visste jag att jag ville ha barn med min sambo, vi flytta då ihop.

Efter 1år och 3 mån bestämde vi för att försöka och det gick direkt.

Nu är snart våran son ett halft år och vi har varit ihop i 2,5 år och ska gifta oss nästa augusti -08 ...

Vi känner fortfarande hur rätt vi är för varandra. Det är tufft att få barn, för förhållandet! men vi är fortfarande väldigt kära. Och vi två har blivit 3 och det är helt underbart.

Vi pratar om nästa barn som vi vill ha om ett par år! =)

beatyfullbaby06

Äldre 20 Oct 15:25

#19

ja skulle fylla 19 fyra dagar efter att min dotter föddes=)... jag slutade skolan när jag var i 2 månaden.. började jobba och jobbade fram till oktober sen var jag hemma och tog de lungbt tills lillan tittade ut.. sen var jag mamma ledig fram tills mars 07 sen började jag jobba å pappa skolande in lillan på dagis.. sen jobbade jag fram tills augusti och nu pluggar jag på heltid till barnskötre... min sambo jobbar heltid å vi kan oxxå åka utomlands men våran dotteer... bara för att man får barn är inte livet över.. tvärt om de e då livet börja.. jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan min dotter...ska börja plugga till förskoelärae till hösten-... men visst har man mött "vänner" som sagt tänk om du ångara dejj när du blir äldre att du skaffade barn så tidigt.... å hon fick svaret VARFÖR skulle jag de??? hon ÄR JU DE bästa som hänt osss..... hur fan kan man säga sååå...... VI ÄLSKAR JU ÅRAN dotter över allt annat!!!

angely

Äldre 20 Oct 18:28

#20

Princesscake skrev 2007-10-12 12:54:47 följande:

Är det bara jag som tycker att den termen är ganska konstig i samband med att skaffa barn tidigt?Förstöra sitt liv tycker iallafall jag är när man blir heroinist, alkoholist eller liknande.Jag känner en tjej vars föräldrar (båda två) var 17 år när dom fick henne, båda två har idag högt uppsatta positioner i sina yrken och dom har råd att åka utomlands och allt sådant och hon har definitivt inte haft någon dåligt uppväxt.Bara för att man skaffar barn är väl inte livet över?Det betyder ju inte att man aldrig mer kan festa, eller ta ett glas vin med sina vänner, när barnet blir större kan man ju fixa barnvakt om man vill gå på någon fest.Studier går väl också att sköta med barn?Vad vet jag, jag har ju inga barn i o fs, men jag tycker bara att det är en konstig sak att säga till en ung kvinna som vill behålla sitt barn, det är säkert skittufft, men å andra sidan är nästan ingenting här i livet lätt.Eller vad tycker ni?

Tack för dina kloka ord! Anar inte hur dte värmer att läsa att någon verkligen förstår hur man känner. Jag är 18 år och gravid och den där frasen hör man miljoner gånger per dag.

Fleur

Äldre 20 Oct 18:32

#21

Att säga att man förstör sitt liv e enligt mig helt fel!! För mig började mitt liv då jag fick barn!!

Baby Animal

Äldre 21 Oct 10:13

#22

Har inte läst alla inlägg, men att förstöra sitt liv har man ju hört ett XX antal gånger, själv tycker jag att mitt liv fick en mening när jag skaffade barn, allt vände till något posetivt

Jag var 16år när min dotter föddes, hon var planerad och pappan var 18år när hon föddes, idag är hon 2år och jag väntar barn nr2 med en annan pappa, vilket känns bra. Är bästa kompis med pappa1 kanske jag ska tillägga och vi gör fortfarande saker med våran dotter, vilket vi prioriterar högt. Jag kommer vara 19år när jag blir 2barnsmamma och pappa2 kommer vara 25år när lillen födds.

Iaf, det sämsta argumentet jag hört är "Jag tycker man ska ut och resa först.."

Men grejen är ju detta..

1) Jag kan resa FAST jag har barn, det stör inte mig om barnet/barnen hänger med, jag tycker ändå inte om att festa så.

2) Det går att resa utan barnen 1v om man har en pålitlig mormor tex och barnet är lite större såsom 2-3år minst.

3) Även om jag inte hade haft barn så hade jag inte kunnat resa, det är ju inte gratis precis! Och hur många studenter med en månadsinkomst på 1050kr kan ut och resa?! Isåfall, berätta resmålet

Jag känner att fan, när mina vänner får barn i "normala åldrar" så kommer mina barn vara stora, och då kommer jag ha råd att åka utomlands med eller utan barn och jag kommer ha hunnit spara pengar på ett konto eftersom jag förhoppningsvis kommer ha ett bra jobb. Och jag vet att jag inte kommer ångra mig ett dugg för att jag valde att bli mamma så ung.

(kanske ska tillägga att jag gör klart mina studier nu, 2a året)

"Förstöra sitt liv"

INNEHÅLL