Vi ska på inskrivning om en vecka. Jag undrar om jag redan då ska ta upp att jag är livrädd för förlossningen? Jag känner mig också rädd för kejsarsnitt men lite mer rädd för att föda vaginalt. Lite osäker. Tror ni att om jag visar att jag är osäker kommer bli övertalad att föda vaginalt? Vad har ni för erfarenhet av barnmorskor och deras åsikter om förlossningsrädda typer som mig?
Om båda alternativen känns läskiga tycker jag du ska försöka överväga det som är bäst för barnet, vaginalt!
Berätta för din bm att du är rädd för förlossningen som tusan, oavsett vilken sorts förlossning det blir, kräv att du får samtal och ordentlig info/förberedelse. Det kommer gå bra. Att föda barn är det häftigaste man kan göra. 
TYcker du ska nämna redan på inskrivningen att du oroar dig och att du skulle vilja gå på Aurora/Nike-samtal för att tala igenom det.
Jag kontrar med förlossningssättet som är minst farligt för barnet.. det är kejsarsnitt.. minst farligt för barnet men inte för mamman.... bara som en motpol till JooCee:s inlägg.
Jag har fött vaginalt och med snitt, föredrar snitt personligen.
Ang detta med farligt, så är snitt vad jag hört mindre farligt för barnet, men värre för mamman med tanke på blodförlust.
Statestik är det mer barn som dött som fötts vaginalt en med snitt.
Endå näms det ofta att det är större risker vid snitt?, detta är jag lite fundersam över faktist.
Det man snackar om vid vagnialt resp. snitt huruvida vad som skulle vara bäst för barnet så är det de psykologiska, både för mamman och barnet. Att fler mammor har svårare att binda sig till barnet efter ett snitt jämförelsevis mot de som föder vaginalt. För barnet sägs det vara mer traumatiskt att helt plötsligt bli utdragna ifrån sin varma omgivning till ett kallt, ljust rum till skillnad från om det har fått kämpa sig ut.
Sen är det verkligen en jätte operation, de tror jag många inte tänker på. Att man skär igenom lager på lager med hud, muskler, fett och hinnor. Flera vänner till mig har aldrig återfått sin forna muskelstyrka och har fula ärr där huden korvar sig runt osv.
Jag är absolut inte emot snitt, att tvinga någon att föda vaginalt trots rädsla är elakt. Men jag tror att i alla lägen så är den naturliga vägen att föda det att lägga fram som alternativ först och främst.
Snitt är en mycket stor operation ja och inget alla bara ska välja vind för våg.
Men för att ta bort lite skrämsel prat här så vill jag berätta om mig själv.
När jag snittades, förbereddes jag väl och jag var jätte rädd och orolig. Ville först bli sövd, men dom rekomenderade vanliga sättet eftersom den var planerad och jag ångrar inte en dag av mitt snitt.
Jag låg vaken, bedövad och kände ingen smärta, ondast var att få ryggmärgsbedövningen.
Man kände att dom tog på en min ingen smärta alls. När snittet var klart fick jag en söt underbar dotter på min mage en liten stund medans dom sydde ihop mig och tårarna sprutade.
Smärtor efter snittet, inte mer en vaginalt, men däremot så fick jag beövning så jag kände i stort sätt ingenting mer en lite extra öm. Snittet syns knappt och jag har inga besvär, sitter väldigt lågt och syns inte utanför trosor, syns knappt alls. Däremot kan katastrofsnitt vara värre i ärrvävnad, men planerade är bara skräckhistorier.
Jag har ett vanligt planerat och ett akut snitt på olika ställen, men inget av dom syns utanpå trosan, det akuta sitter lite högre upp, men är fortfarande mycket bra snitt och syns vagt. Det akuta snittet blev vecka 31 och därför fick jag inte ha det barnet på magen, då hon behövde snabb vård, med det skulle kvittat om hon födds vaginalt skulle endå inte fått ha barnet på magen.
Under snitt ser man ingenting för undermagen täcks av ett skynke.
Katastofsnitt har många skräckhistorier, men skulle du snittas skulle det bli planerat och det är en helt annan sak, tyvär vet alla inte skillnaderna mellan dom olika snittens innebörder som finns.
Jag tycker du skall söka bra berättelser om både vaginala förlossningar och bra berättelser om snitt för att själv få berabeta dig igenom ett lämpligt beslut tillsammans med MVC.
Har ingen bra berättelse om vaginalt själv då dom gått illa för mig och därför tror det är bättre att någon annan berättar en bra vaginal förlossningsberättelse för dig.
Vill du veta mer om bra snitt, så kolla tråden med kejsarsnitt.
Jag tror vi kan enas om att båda sätten att föda är bra! Inget utav dem är fria från smärtor, men båda smärtorna är väl värt det och faktiskt de sista man tänker på. Med sveriges sjukvård kan du känna dig trygg vad det än blir. Se till att få hjälp och samtal redan ifrån början nu så att du kan känna dig trygg i det val du väljer.
Lycka till!!
Du ska absolut berätta att du är rädd!
BM kan stötta dig och se till att du får en så bra förlossning som möjligt. Ja, nu är ju inte hon med under själva förlossningen, men hon är där för att stötta och se till att du ska må bra under din graviditet.
Jag själv frågade min BM om kejsarsnitt då jag tycker att det känns läskigt. Jag visste inte om jag vill vara vaken eller sövd om det finns risk att det blir kejsarsnitt. (Jag väntar tvillingar så det är 50% att det blir vaginalt coh 50& kejsarsnitt). Tack vare henne har jag bstämt att jag vill var vaken, om det är möjligt, för att det är det bästa för både barnen och mig. 
Våga prata om din rädsla! Det hjälper, tro mig!
Lycka till!
Okej då ska jag berätta hur jag känner för BM. Jag är lite rädd för att hon inte ska tro mig bara för jag kan nog låta rätt sansad när jag pratar, brister inte ut i gråt så lätt (tror jag).
Nu har jag varit på inskrivning och jag berättade för BM att jag var förlossningsrädd. Hon betedde sig så fånigt tyckte, hon sa "Men vet du vem som spelar huvudrollen på förlossningen? Jo det är din livmoder! Den vet precis vad den ska göra även om du inte vet det!". Jaha vad bra tänkte jag, kan jag lämna min livmoder där då och gå hem?
Men jag fick remiss i alla fall till Aurora-samtal, får se hur det går där sen då.
apan: Woaow, det var psykologiskt sagt av din BM!! Hoppas det går bra på samtalen!! För mig fanns inget alternativ till kejsarsnitt så jag gick aldrig på några samtal.