Hur upplever ni er adoption?

mariasthlm-hade svarat ett jättelångt mail igår men så kom inte det med. Grrr. Skriver allt igen så fort jag har tid.

Myrna,

Jo, absolut, jag förstår det! Förstår att det var en märklig känsla. Egentligen menade jag inte att du blev bemött illa på så sätt, utan mera att han bara stack och lämnade dig och din bio-mamma. Hoppas du förstår.

LCW,

Vad tråkigt!  Nåja, det är ingen brådska! Synd att allt pajade, bara.  Åh, vad irreterande för dig. Stackare! Du får gärna svara igen, när du har ork, tid och lust!

mariasthlm: Jo, jag förstår vad du menar. Det var ju taskigt att han lämnade min bio-mamma i sticket, absolut!! Men hade han stannat hade jag ju å andra sidan inte fått det lyckliga liv jag lever nu )

Myrna,

Åh, jo...det är väl klart!  Han gjorde(och säkert din bio-mamma med ) ett klokt val, i längden; dem gav dig ett lyckligt liv med make och son!   Även fast det ibland kan kännas dumt av honom, som bara "stack". ;-

Det jag ville säga var att min uppväxt har varit jättebra, har aldrig varit mobbad, har alltid haft lätt att få vänner, duktig i sport men kanske inte en direkt en plugghäst en typiskt medelmåtta som gjorde en del småhyss men inga allvarliga grejor typ lite skolk, rökning och tonårsfylla osv, en typsik tonåring. Däremot kan jag nog tycka att min mamma har varit ganska jobbig. Alltid velat väl men liksom gjort mig en del björntjänster. Super överbeskyddande, lever för min skull/genom mig, ganska dominant, besserwissig och påträngande. Hemskt att säga men om jag träffade henne utan att jag kände henne så är hon inte en person som jag skulle gå ihop med. Jag har haft en del duster med henne och har fortfarande det. Min pappa däremot, han är så jävla bäst. Vi går ihop hur bra som helst. Båda lugna, inte så känslosamma, behöver inte snacka så mkt vi förstår varandra ändå, rå humor osv. Han är inte alls påträngande och ger en space och utrymme både rumsligt och mentalt. Om det var ngn jag anförtrodde mig hos så var det hos pappa.Jag är en typisk "pappas flicka". Det jag kan ha att "klaga" på är att jag var aldrig den killarna blev intresserad av på i högstadiet och i gymnasiet. Killar i den åldern kollar mest på tjejer såsom media presenterar dom. Men det ändras med tiden. Men just då var det inte så kul, tyckte jag. Men så är det väl för de flesta antar jag. Däremot så kunde man höra ett och annat på krogen. Typ hur kort man är, insinuationer om att man var prostituerad, Tjing-tjong osv osv. Det är bara försöka slå bort såna korkade kommentarer från fulla killar.Så det var väl det jag hade att skriva om min uppväxt. Skriver i nästa inlägg om min upplevelse om Thailand.

Ang. min återresa till Thailand. Jag tror att jag hade alldeles för höga förväntingar på landet. När jag var i din ålder ville jag inte ha ngt med landet att göra och jag var 0 intresserad av mina rötter. Sen när jag blev lite äldre så tänkte jag, om jag ska jag dit ngn gång så ska jag åka dit med min framtida man och gifta mig där också. Vilket även skedde.

Det var verkligen som du beskrev återresan "skräckblandad förtjusning". Vi åkte till en turistort så jag tror inte vi såg det genuina Thailand. Jag tror att många trodde att jag var en "bar-tjej" som gick med en vit kille. Så därför pratade jag jättehögt på svenska för att de skulle förstå att jag inte var Thai. Hur fånigt som helst. Men jag var jätteorolig att svenskar skulle uppfatta mig som prostituerad. Jag vet att jag tilltalade en svensk kvinna på SVENSKA men hon svarade på engelska. Sa till henne att hon kunde svara på svenska. Då blev hon sur. Sen kunde jag tycka att en del medelålders svenska kvinnor kunde vara extremt otrevliga mot serveringspersonalen. Vet inte riktigt varför de betedde sig så. Tror inte de skulle bete sig så här hemma men det var som om de förväntade sig att bli upp-passade till 100% och mer.

Jag försökte verkligen att kolla in befolkningen om de liknade mig men jag tyckte inte jag såg ut som ngn. Alla såg så olika ut också, ngra såg mer asiatiska ut med sneda ögon och ljus hy och andra var väldigt mörka, stora ögon och bred näsa. Det som var kul var att många var väldigt korta så då sträckte jag på mig lite extra . Det var jättehärligt att gå in i en butik och alla kläder passade och skor (stl 34-35) var inga problem heller. Jag tror befolkningen märker på en att man inte tillhör dom. Vi har ett helt annat kroppsspråk och en helt annan klädsel så de förstod ganska snabbt att man inte var Thai. Det var säkert 50% som tilltalade mig på Thai och resten på Engelska. Jag kommer förmodligen aldrig åka dit igen. Som jag skrev tidigare så upptäckte jag mer olikheter än likheter. Dessutom så bekräftade nog resan att jag absolut inte vill söka upp mina rötter och landet är bara ett land och ingenting annat.

maria sthlm !! Hej :) jag gjorde en magnetröngtgen för att faställa min längd när jag var 15 år. och då hade jag slutat växa. Så jag stannade på 1.40. Helt ok tycker jag. även om det kommer lite komiska situationer ibland. *S* Jag är född i negombo. har oxå varit där 4 ggr men där bor rätt mkt tamiler. och de är längre än singaleser. Mina föräldrar och syster är oxå väldigt korta. min bror är dock lite längre. Men man får ta livet med en klackspark. *S* jag får trots mina 30 år visa leg på systemet och när vi går ut...och det är HELT ok...*S*
ha det bra!!

LCW,

Tack för dina långa inlägg! Jag blir glad att läsa dem, när det "stora hela" är positivt och att du fått en så bra barndom och skolgång, trots adoption och annat utseende. Tråkigt bara att din mamma inte är riktigt som du skulle vilja(vet inte hur jag forumlera det). Jättetråkigt att du känner som du gör. Skönt iaf att din pappa kommer bra överens och passar så bra ihop. Låter.. vad ska man säga, "befriande" att läsa att du är en så kallad typisk "Pappas flicka"!  Skönt att du känner att det finns en du kan vända dig till. (Så klart din mamma med, men jag förstår dig mera med din pappa. Du trivs liksom bätter med honom).
Oh, såna här kommentarer som "ting-tong" är verkligen tråkiga, jag vet att man inte ska haka upp sig på det så mycket. Men ibland är det svårt, känner liksom "varför respekteras man inte för den man är, bara för att man har annat utseende. Typ lite mer sneda ögon. Ibland kan jag känna att det är jätteirreterande. Självklart har ju ändå fulla män en tendens att kasta ut sånt.(Har aldrig varit med om att just fulla sagt sånt, men personer i min skola).

Ang. din återresa, roligt att "drömmar slår in" som med din önskan om att åka dit med din framtida(kanske mera nuvarande just nu ) man och gifta er. Roligt att ni gifte er i Thailand. Måste vara häftigt.

Människor kan reagera på så många konstiga sätt. Som den svenska kvinnan du träffade. Märkligt att hon inte förstod trots svenska(!). Jag menar liksom hallå, vad tror männiksor egentligen?

Sedan är det klart att man "blir som" man varit under uppväxten, är man uppväxt som svensk blir man väl aldrig direkt asiat trots att man har de generna.

Lite tråkigt men ändå lärorikt av din sista mening: "Dessutom så bekräftade nog resan att jag absolut inte vill söka upp mina rötter och landet är bara ett land och ingenting annat."

Får mig att tänka om på ett helt annat sätt, jag vill göra en återresa till Vietnam, men som du sa ska jag nog inte ta på mig för många förväntningar.

Tusen tack för dina inlägg! De har verkligen varit lärorika.

inoka,

Oj, så du gjorde en magnetröntgen för att fastställa din längd. Intressant! Skönt att du personligen tycker det fungerar bra och att du känner att det är ok. Det är huvudsaken.  Hihi, ja man får verkligen ta livet som en "klackspark"!  Det är så "mysko" det här. Som ung, jag är ju bara 14 år och har upplevds som vuxen eller myndig(18-19 år) och t.o.m blivit tillfrågade om jag ville ha vin, himla konstigt. Tycker jag själv inte ser vuxen ut, men antagligen så gör jag det i andras ögon. Lite konstigt att du fortfarande får visa leg, Myrna berättade att även hon fortfarande blivit tvugen att göra det.  Att se äldre ut i ung ålder än vad man är kanske sätter sina spår i vuxen ålder, man ser yngre ut. Hihi, om det vore så, så ska jag inte klaga.

LCW: Känner igen mig dina erfarenheter. Intressant att läsa dina långa inlägg!

mariasthlm: Det är faktiskt rätt kul att se deras miner när man visar körkortet..*S* och även när jag kommer med mina små.
Min mamma ser oxå väldigt ung ut och hon är snart 60 år så jag vet vad jag har att vänta mej.

Ang. Återresan till Thailand igen.
Skulle bara säga att det var för övrigt inga Thailändare som solade och badade. Och om de badade så hade de kläder på sig. Så de tyckte nog att man var lite galen som låg och stekte sig i solen i bikini

Förlåt TS, kanske avbryter ämnet här men.....

Inoka-Jag måste säga att jag tycker det är jättejobbigt att vara kort (nästan 150cm). Finns aldrig kläder eller skor i rätt storlek. Vagnar på Prisextra är super-djupa och ska man ha ngt i frysdiskarna måste man hoppa upp och "dyka" ned bland frysta grönsaker och annat. Står man på T-bana så är det alltid ngn långis som kör in en i ett hörn och min näsa är nästan alltid i ngns armhåla.Hur gör du när du kör? Jag ska försöka ta körkort nu. Jag började för 10 år sen men jag tyckte inte jag hade kontroll över bilen eftersom jag inte nådde helt ned till pedalerna.

LCW : Jag är så van vid det och visst jag håller med dej med kundvagnar och när man ska ha ngt långt upp men jag har inte så svårt för att be ngn om hjälp..om det nu skulle vara så att det behövs. Köra bil, jag har faktiskt inte körkort. Här ute kör jag skoter och till stan går det buss. det hade jag tagit även om jag hade haft körkort för miljöns skull. Min man har det så han kör istället.. :) Jag håller fullt med dej att man har inte riktigt kontroll över bilen. Kläder är lite svårt men det blir billigare....har str 34/36 och 35 i skor..:)

inoka- har också 35stl i bästa fall ibland 34. Det tycker jag nästan är värst för ibland vill man ha riktigt snygga skor men istället får man köpa barnskor med kardborrknäppe eller riktiga tantskor. Och det är säkert ännu värre för dig som inte bor i en storstad.

Till TS , är inte adopterad , men mamma till två godingar från Sydkorea resp. Indien , jag blir så glad när jag läser ditt positiva mail....
Angående att bli kallad olika saker och rena sakfel , gör mig som mamma också jätteirriterad , finns ex v personer på mitt jobb som kalla andra kollegor som är adopterade från sydkorea "kinesflickor" . Hallå de är koreaner!!
Min son 6 år som är mäkta stolt över sitt ursprung , berättade att en äldre tjej på skolan ropat -Titta en kines! , min sons kommentar : Nej fel , jag är ingen kines , jag är korean

Amidala,

Åh, vilken härlig son du har! Det är ju det som är det enda rätta. Sedan tycker jag också det är mäkligt att människor att skrika "kines!!" och allt, trots att man är från ett annat ursprung, ja menar liksom, personligen tycker jag inte att kineser eller koreaner eller lika, likaså vietnameser. Så märkligt av människor, vi kanske ser ganska lika ut, men trots allt är man från ett annat land.   Det är ju just det jag blivit kallad av min klasskamrat, "kines syster". Hallå, jag är VIETNAMES!!
Det är som du säger, mycket irreterande. Har folk inget bättre eller mer hänsyn att skrika saker åt en, något man inte ens är.  De borde ha mer vett än så tycker man.

Jättegullig kommentar av din son! Så söt!