mullig..

Hej!
Jag har precis samma problem med min sjuttonåring..

Hon mår inte bra av sin övervikt och gör tafatta försök att göra något åt det - men det håller oftast i bara två dagar, och är då extrema bantningsförsök som tex bara Nutrilett..

Jag har försökt prata med henne - lära henne hur man ska göra, tipsa, försökt få med henne på träning mm mm mm.
Hon bara slår ner på mina förslag och är både lat och trött. Ligger hellre i sängen och kollar på TV än följer med ut på en promenad.
Och hon bara ökar i vikt...nu är det värre än någonsin.
Jag vill inte såra henne eller få henne tro att hon inte duger - men detta är inte bra.

Hemma bjuds det bara på nyttig mat - jag kan inte ha något hemma som tex kakor, glass, läsk eller godsaker - det äter hon upp direkt.
Hon kan köpa en halvliter lyxglass för 50 kr och äta upp på fem minuter, eller en 250 g påse chips, eller två chokladkakor i ett nafs.. Det är jättesvårt att "hindra" henne.
Hon måste ju vilja själv för att det ska gå.

Jag har tyvärr inte några bra tips att komma med - men behöver också råd...

Fia Lundbom; ja då vet du hur det är. Mna vågar inte säga förmycket och man vill inte säga förlite. Hur mycket väger din dotter? Min väger 72 kg, hon är ca 1,60 cm. Det är förmycket
Jag vet, man kan inte ha nånting hemma, vill ja ha något själv får ja låsa in det...
Kan knappt ha kakao, socker och såna saker hemma, då blir det chokladbollar eller kladdkaka. Hon skulle ha filmkväll hemma m 2 kompisar, då baka hon en kladdkaka, smälte marchmallovs på och la nonstop över det!!!!! Värsta kaloribomben.
Men hon tränar ett par ggr i v, det ärju bra, men det märks tyvärr inte på vågen. Lycka till på oss o våra döttrar

Hej Baralillaja...

Det var ett tag sen min dotter vägde 72... då hade hon dessutom gått ner tio kilo..

Hon är 1,68 och väger ung 85-90 kilo skulle jag tro.
Alltså alldeles för mycket !

Hon vill inte träna, inte gå promenader, inte göra något som är "jobbigt".

Jag har rätt stränga regler i köket - hon måste fråga innan hon tar något eller vill baka.
Vissa saker får hon förstås ta - som frukt, eller den mat vi kommit överens om.. men annat är förbud - annars skulle saker försvinna som var planerat till någon annan dag.
Dessuto är det stängt i köket efter kl 21 på kvällen !
Något hon ofta tyvärr struntar i..

Lycka till på oss! Kämpa på att försöka hjälpa!
Kram Fia

Era barn är ju snart vuxna och det är dessvärre försent för er att ändra deras livsstil.

Det måste komma från dem själva och ni kan bara finnas där och stötta. Att låsa skåp och förbjuda ger ökad ångest och kan leda till hetsätning. Om era barn tröstäter eller är sockerberoende smygäter de bara istället.

Jag var också lat och åt mycket onyttigheter när jag var yngre, idag är jag värsta hurtbullen som ogillar socker och transfetter.

Och jag har inte mina föräldrar att tacka för det. Snarare egen vilja och kunskap som inte kommer av att någon inför ätförbud.

Jag blir också nyfiken på hur det var när era nästan vuxna barn var små? Var ni noga med lördagsgodis och undvek ni fet mat?
Det är ju ofta föräldrarna som lägger grunden. Sen kan det ju leda till ätstört beteende ändå förstås. Mat är en ångestdämpare för många, antingen att äta eller inte äta. Men det är bättre att äta än att inte äta, och bättre att äta än att skära sig eller ha destruktiv sex.

Om era barn vill gå ner i vikt skulle jag rekommendera att ge kunskap istället för konstiga regler till barn som är nästan myndiga. De längtar säkert efter att flytta hemifrån och kunna äta vad de vill, när de vill. Eller så försvinner beteendet av sig självt när börjar gilla sig själva och inse att socker och dåligt fett inte är bra för kroppen.

Ja - det är svårt att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.
Detta måste naturligtvis komma från henne själv - och det finns ju som alla vet inga genvägar till viktminskning.

Hemma hos oss har jag så gott som jämt kört en nyttig kost, mycket frukt och grönsaker och lördagsgodis så länge som jag kan minnas. Vi äter normalt sällan snabbmat och fet mat, och har heller inte godis/glass efterrätter hemma normalt.
Jag själv är aktiv och har sedan min dotter var liten försökt få med henne på någon aktivitet som hon gillat - hon har väl provat 10-15 olika men aldrig fastnat för något - och när hon var 12 la hon av helt med aktiviteter.

Sen måste jag säja att jag tycker INTE det är konstiga regler att barnen inte får ta för sig hur som helst i köket - som om det vore en 24-timmarsbuffe där man kan välja och vraka.
Jag tycker inte heller det är fel att sätta tidsgräns på hur man får plocka för sig i köket - speciellt inte om barnet har viktproblem.

Kunskap har jag försökt ge henne många gånger - jag är själv rätt insatt i ämnet kost och motion - men hon ser mig som en besserwisser och vill göra på sitt eget sätt - nämligen ingenting..eller möjligen en tvådagars hårdbantning..

när jag var i den åldern var jag inte direkt överviktig, men jag var rätt stor (73 kg till 174 cm som mest). jag brydde mig inte ett dugg om vad jag åt (nudlar, godis och läsk) och bodde såpass centralt att jag hade minimala gångavstånd till det mesta.
det hela vände när vi flyttade till ett mindre centralt bostadsområde och jag av ren snålhet valde att promenera och cykla istället för att åka buss.

Fia Lundbom: Jag förstår hur du tänker angående regler om vad din dotter får äta och inte äta och på vilka klockslag.

Men har det hjälpt? Har hon gått ner i vikt? När jag var i tonåren var jag mullig och min mamma gjorde som du gör, vilket resulterade i att jag åt ännu mer, men när ingen såg. Jag kunde äta på nätterna, eller stanna uppe på kvällen och äta mackor när resten av familjen sov. Jag hade en gömma i mitt rum full med godis etc. Fick både anorexia och bulimi till slut.

En 17-åring kan man inte förmana eller tvinga att äta på ett visst sätt, hon är stor nog att ta sina egna beslut. Man kan föregå med gott exempel, men det gör du ju redan.

Nu vill jag inte ta över "Baralillajas" tråd - men i och med att det har varit problem med dotterns vikt under en längre tid - så tog jag med henne till en ätstörningsklinik för ca ett år sen, vilket hon också själv gick med på.
Det var efter ett vikt-nedgångsförsök från hennes sida, genom att äta max 500 kcal om dagen, samtidigt som jag hittade massa mat, kex och annat under hennes säng..
Jag gjorde allt för att få henne tänka om - men hon vägrade.
Varningsklockorna ringde..

Där hade hon kunnat få hjälp om kost, hur hon ska äta och även terapi, vilket hon tyvärr avböjde med motiveringen att hon "kan själv" och inte har så stora problem.

Tyvärr så tror jag inte (för hennes del) att det är så enkelt att bara "skärpa sig" och börja äta vettigt - det ligger djupare psykologiska orsaker. Förhoppningsvis rättar det till sig med tiden.

Men fortfarande måste hon vilja själv - och jag tror inte jag kan hjälpa henne genom att "släppa köket fritt" och låta henne ta vad hon vill ha-när hon har lust - då skulle det nog tyvärr bli ännu värre.

Fia Lundblom: Synd att hon nobbade ätstörningskliniken. Gick själv på en sådan, inte på mitt eget initiativ men ändå självmant, mådde mycket bättre efter detta.

Blev dock helt frisk under min graviditet , men det är nog inte att rekommendera som för din 17-åring så klart!

Många bra inslag här. Det är som sagt jättesvårt att bestämma över vad en 17 åring ska äta o inte, men man kan ju inte strunta i det heller, som fia lundbom sa. Om ingenting funkar, vad gör man då? Min dotter har det endå så bra förspänt att hon bor hos sin pappa varannan vecka, och hans tjej kör med viktväktarmat, det gör jag med. Så hon behöver ju inte ens tänka själv...
Sen vet ju jag med att socker behovet sätter in, speciellt hos oss tjejer.

Jag har jämt varit överviktig. Och jag känner så väl igen mig i era döttrar, jag var PRECIS så när jag var i deras ålder. Och vad än mina föräldrar sa, så sket jag fullständigt i det. Nu hade vi mycket jobbigt i våra liv ett par år, men min vikt ökade bara. När jag flyttade hemifrån som 20 åring, ja, då vägde jag 135 kg till mina 174 cm!
Men tror det eller ej, det hjälpte mig att flytta hemifrån. Jag pluggade och hade inte råd att köpa massa skräp, utan det blev mycket pasta och grönsaker. Och hur underligt det låter, så gick jag ned 40 kg på ca 1.5 år. Och jag har lyckats hålla den vikten.

Ju mer du tjatar ju mer äter hon...

Skuta köp hem en massa gotta...

Passa dig för o klanka på hennes ätande då kan hon få svåra ätstörningar

Hon kan tjuväta ute

Hej igen. Nu har jag varit på hälsokontroll, fick då veta att mitt socker låg lite för högt.
Har diabetes i släkten, så nu MÅSTE jag prata med min dotter. Finns faktiskt inget annat att välja på.

Min mamma tycker också att jag börjar bli rultig, hon vill att jag ska börja träna på gym.

Denna tråden är så intressant att den borde återupplivas.

Började du träna på gym då, lille Birger?