mullig..

Hej!
Jag har precis samma problem med min sjuttonåring..

Hon mår inte bra av sin övervikt och gör tafatta försök att göra något åt det - men det håller oftast i bara två dagar, och är då extrema bantningsförsök som tex bara Nutrilett..

Jag har försökt prata med henne - lära henne hur man ska göra, tipsa, försökt få med henne på träning mm mm mm.
Hon bara slår ner på mina förslag och är både lat och trött. Ligger hellre i sängen och kollar på TV än följer med ut på en promenad.
Och hon bara ökar i vikt...nu är det värre än någonsin.
Jag vill inte såra henne eller få henne tro att hon inte duger - men detta är inte bra.

Hemma bjuds det bara på nyttig mat - jag kan inte ha något hemma som tex kakor, glass, läsk eller godsaker - det äter hon upp direkt.
Hon kan köpa en halvliter lyxglass för 50 kr och äta upp på fem minuter, eller en 250 g påse chips, eller två chokladkakor i ett nafs.. Det är jättesvårt att "hindra" henne.
Hon måste ju vilja själv för att det ska gå.

Jag har tyvärr inte några bra tips att komma med - men behöver också råd...

Hej Baralillaja...

Det var ett tag sen min dotter vägde 72... då hade hon dessutom gått ner tio kilo..

Hon är 1,68 och väger ung 85-90 kilo skulle jag tro.
Alltså alldeles för mycket !

Hon vill inte träna, inte gå promenader, inte göra något som är "jobbigt".

Jag har rätt stränga regler i köket - hon måste fråga innan hon tar något eller vill baka.
Vissa saker får hon förstås ta - som frukt, eller den mat vi kommit överens om.. men annat är förbud - annars skulle saker försvinna som var planerat till någon annan dag.
Dessuto är det stängt i köket efter kl 21 på kvällen !
Något hon ofta tyvärr struntar i..

Lycka till på oss! Kämpa på att försöka hjälpa!
Kram Fia

Ja - det är svårt att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.
Detta måste naturligtvis komma från henne själv - och det finns ju som alla vet inga genvägar till viktminskning.

Hemma hos oss har jag så gott som jämt kört en nyttig kost, mycket frukt och grönsaker och lördagsgodis så länge som jag kan minnas. Vi äter normalt sällan snabbmat och fet mat, och har heller inte godis/glass efterrätter hemma normalt.
Jag själv är aktiv och har sedan min dotter var liten försökt få med henne på någon aktivitet som hon gillat - hon har väl provat 10-15 olika men aldrig fastnat för något - och när hon var 12 la hon av helt med aktiviteter.

Sen måste jag säja att jag tycker INTE det är konstiga regler att barnen inte får ta för sig hur som helst i köket - som om det vore en 24-timmarsbuffe där man kan välja och vraka.
Jag tycker inte heller det är fel att sätta tidsgräns på hur man får plocka för sig i köket - speciellt inte om barnet har viktproblem.

Kunskap har jag försökt ge henne många gånger - jag är själv rätt insatt i ämnet kost och motion - men hon ser mig som en besserwisser och vill göra på sitt eget sätt - nämligen ingenting..eller möjligen en tvådagars hårdbantning..

Nu vill jag inte ta över "Baralillajas" tråd - men i och med att det har varit problem med dotterns vikt under en längre tid - så tog jag med henne till en ätstörningsklinik för ca ett år sen, vilket hon också själv gick med på.
Det var efter ett vikt-nedgångsförsök från hennes sida, genom att äta max 500 kcal om dagen, samtidigt som jag hittade massa mat, kex och annat under hennes säng..
Jag gjorde allt för att få henne tänka om - men hon vägrade.
Varningsklockorna ringde..

Där hade hon kunnat få hjälp om kost, hur hon ska äta och även terapi, vilket hon tyvärr avböjde med motiveringen att hon "kan själv" och inte har så stora problem.

Tyvärr så tror jag inte (för hennes del) att det är så enkelt att bara "skärpa sig" och börja äta vettigt - det ligger djupare psykologiska orsaker. Förhoppningsvis rättar det till sig med tiden.

Men fortfarande måste hon vilja själv - och jag tror inte jag kan hjälpa henne genom att "släppa köket fritt" och låta henne ta vad hon vill ha-när hon har lust - då skulle det nog tyvärr bli ännu värre.