Hur lång e' väntetiden?

Eftersom du har ett barn sedan tidigare är du inte berättigad till hjälp från ditt landsting. Alltså återstår de privata alternativen. Numera finns privat behandling i Umeå (så vitt jag vet den enda svenska kliniken), annars ligger nog de finska klinikerna närmast till hands. Hur Umeå ligger till med väntetiderna vet jag inte, men i Finland går det ganska snabbt. Kanske ett halvår från det du anmält dig tills du får möjlighet till återföring.
Nackdelen är ju förstås kostnaden; nånstans mellan 50 000 & 60 000 kronor. Plus resekostnader och mediciner förstås.

Hoppas du blivit lite klokare!

En sak till...
Jag förutsatte att du vill ha fler barn tillsammans med den man du adopterat med. Om det är en ny man gäller andra villkor, eftersom ni då inte har några gemensamma barn och därmed har rätt till landstingsbehandling.

Så man kan alltså bara få ett barn med hjälp av äggdonation? Om man sedan skulle vilja ha ett syskon så får man ingen hjälp av landstinget? (om man inte byter man?) Konstig regel, gäller smma sak för dem som får barn genom IVF?

MAn får som par inte ha gemensamma barn hur det än kommit till...
Om man vill ha hjälp från landstinget vill säga men att betala själv går ju alltid.

Ville bara klargöra att man är berättigad till äggdonations hjälp från landstinget om man har adopterade barn tillsammans men inte om man har biologiska barn tillsammans. Vi har ett adopterad barn och har fått genomgå äggdonation behandling i Sverige. Väntetiden är ju som dock väldigt lång.

Kan inte garantera att de ändrat reglerna det senaste året men...

Det är som miatia säger att man är berättigad till ÄD-hjälp från landstinget om man har adopterade barn, men inte om man har gemensamma biologiska barn.

Vi står själva i landstingskö för ÄD, men har nu valt att stå i den vilande kön, eftersom vi hellre vill satsa på adoption i nuläget.

Det är ju jättebra för Miramis om Miatia och Humblebee har rätt!
Fast jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att det är en bra eller dålig regel. Varför skall man göra skillnad på barn och barn? Endera är man redan förälder eller så är man det inte...Måste nog erkänna att jag tycker att regeln är märklig. Ungefär som att säga att adoptivbarn inte räknas.

Och som Miatia mycket riktigt påpekar: väntetiden är lång, de ekonomisk resurserna begränsade och donatorerna är få. Vore det inte rimligare då att man endast hjälper de som inte har barn? Det kan ju finnas andra skäl än ovilja till varför man inte adopterat. Förresten, vet ni då om man kan få landstingsfinansierad ivf trots att man har adopterat? Kan ju hända att reglerna skiftar mellan olika landsting förstås. Vilket hör du till Miatia?

Visst kan man få tycka att regeln är märklig men det finns inga lätta frågor och svar när det handlar om adoption, barnlöshet, behandlingar etik, moral etc.. Allt är väldigt individuellt och man skall vara försiktig med att dömma. Jag kan bara tala utifrån vårt perspektiv. Mitt barn är mitt barn oavsett hur det kommit till oss. Jag skulle med glädje adoptera många gånger för det är ett underbart sätt att bli förälder på. Problemet för oss och säkert många med oss är att det inte är ekonomiskt möjligt. Gränsen för vilka som är berättigade till behandling eller inte måste dras någonstans och denna gång blev det till vår fördel för vi har möjlighet att eventuellt ge vårt barn ett syskon. Inte någon rättighet och kanske inte rättvist alla gånger. Jag vet inte hur man har resonerat kring detta när man satte upp reglerna men det kanske man kan forska i lite. Jag vet inte vad som gäller för IVF. Vi tillhör Stockholms landsting.

Jag är absolut inte ute efter att döma någon, Miatia. Men jag tycker att det är viktiga frågeställningar, som måste få luftas.

Det som jag tycker är lite konstigt är bara att man valt ut EN grupp av barnlängtande människor som till och med skall kunna ges möjlighet att skaffa syskon genom landstingsfinansierad behandling. Medan man kan läsa om åtskilliga par, som efter misslyckad landstingsbehandling är tvungna att vända sig till den privata vård som erbjuds och därmed är tvungna att hosta upp en förfärlig massa pengar.För att få sitt första och kanske enda barn. Gällande äggdonation blir det ju ännu besvärligare, eftersom det fram till nyligen inte ens fanns några privata alternativ i Sverige! Om man då misslyckades med behandlingarna på hemmaplan, med möjligheten att ta reda på donatorns identitet, så ställdes man inför möjlighet till behandling utomlands, med nästan uteslutande anonym donator.
Har som sagt full förståelse för er situation, men viktiga frågor tål att vridas och vändas på både en och två gånger. Vet inte om ni har äggdonationen bakom eller framför er, men i vilket fall önskar jag stort lycka till!

Vi tillhör den grupp som även har använt oss av den privata vården (utomlands) och lagt ut stora summor eftersom det nyligen har blivit tillåtet med äggdonation i Sverige. Hade jag varit klokare och vetat vad jag vet i dag hade jag inte "slängt ut" dessa pengar utan direkt gått vidare till adoption efter vår diagnos. Nu gjorde vi inte det pga olika orsaker.

Genom adoption så har de flesta möjlighet att få barn, vissa har inte möjlighet att få ett medgivande för adoption men det gäller inte alla. Väldigt många som jag har kontakt med/känner är helt främmande inför tanken på att adpotera och vill till vilket pris som helst vara gravid och få ett biologiskt barn. Jag vet inte om denna grupp skulle vara mer berättigad till landstingsfinansierad behandling trots att de inte har barn sen tidigare. Bara för att det inte var tillåtet med äggdonation när vi inte hade några barn så borde det inte betyda att vi blir helt uteslutna ur möjligheten till landstingsfinansierad behandling.

Väldigt många av dessa par som efter misslyckad landstingsfinansierad behandling "är tvugna att vända sig till den privata vården" kanske i stället skulle lägga dessa pengar på adoption för att verkligen vara säker på att få ett barn...

Som sagt det är inte lätta frågor och alla är i olika faser vilket gör det svårt att bara ha ett svar.

Tack för att du än en gång tog dig tid att svara, genomtänkt och välformulerat! Som sagt; jag tycker att frågorna är för stora och viktiga för att inte diskuteras. Alltid intressant att höra nya aspekter och andras erfarenhet. Och bara för att klargöra; jag är långt ifrån främmande inför att bli förälder genom adoption!

Det pratas mycket om ekonomi då det gäller adoption tycker jag,man glömmer lätt bort att vissa helt enkelt inte FÅR adoptera av flera skäl...trots att man och många i dess närhet VET hur bra förälder man skulle bli.
När det handlar om det psykiska måendet efter många IVF tex...har du gått hos psykolog,kurator och saknar en BRA allmänläkare så är det svårt...