Hur lång e' väntetiden?

Eftersom du har ett barn sedan tidigare är du inte berättigad till hjälp från ditt landsting. Alltså återstår de privata alternativen. Numera finns privat behandling i Umeå (så vitt jag vet den enda svenska kliniken), annars ligger nog de finska klinikerna närmast till hands. Hur Umeå ligger till med väntetiderna vet jag inte, men i Finland går det ganska snabbt. Kanske ett halvår från det du anmält dig tills du får möjlighet till återföring.
Nackdelen är ju förstås kostnaden; nånstans mellan 50 000 & 60 000 kronor. Plus resekostnader och mediciner förstås.

Hoppas du blivit lite klokare!

En sak till...
Jag förutsatte att du vill ha fler barn tillsammans med den man du adopterat med. Om det är en ny man gäller andra villkor, eftersom ni då inte har några gemensamma barn och därmed har rätt till landstingsbehandling.

Det är ju jättebra för Miramis om Miatia och Humblebee har rätt!
Fast jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att det är en bra eller dålig regel. Varför skall man göra skillnad på barn och barn? Endera är man redan förälder eller så är man det inte...Måste nog erkänna att jag tycker att regeln är märklig. Ungefär som att säga att adoptivbarn inte räknas.

Och som Miatia mycket riktigt påpekar: väntetiden är lång, de ekonomisk resurserna begränsade och donatorerna är få. Vore det inte rimligare då att man endast hjälper de som inte har barn? Det kan ju finnas andra skäl än ovilja till varför man inte adopterat. Förresten, vet ni då om man kan få landstingsfinansierad ivf trots att man har adopterat? Kan ju hända att reglerna skiftar mellan olika landsting förstås. Vilket hör du till Miatia?

Jag är absolut inte ute efter att döma någon, Miatia. Men jag tycker att det är viktiga frågeställningar, som måste få luftas.

Det som jag tycker är lite konstigt är bara att man valt ut EN grupp av barnlängtande människor som till och med skall kunna ges möjlighet att skaffa syskon genom landstingsfinansierad behandling. Medan man kan läsa om åtskilliga par, som efter misslyckad landstingsbehandling är tvungna att vända sig till den privata vård som erbjuds och därmed är tvungna att hosta upp en förfärlig massa pengar.För att få sitt första och kanske enda barn. Gällande äggdonation blir det ju ännu besvärligare, eftersom det fram till nyligen inte ens fanns några privata alternativ i Sverige! Om man då misslyckades med behandlingarna på hemmaplan, med möjligheten att ta reda på donatorns identitet, så ställdes man inför möjlighet till behandling utomlands, med nästan uteslutande anonym donator.
Har som sagt full förståelse för er situation, men viktiga frågor tål att vridas och vändas på både en och två gånger. Vet inte om ni har äggdonationen bakom eller framför er, men i vilket fall önskar jag stort lycka till!

Tack för att du än en gång tog dig tid att svara, genomtänkt och välformulerat! Som sagt; jag tycker att frågorna är för stora och viktiga för att inte diskuteras. Alltid intressant att höra nya aspekter och andras erfarenhet. Och bara för att klargöra; jag är långt ifrån främmande inför att bli förälder genom adoption!