Fick ni smisk?

SannaStina: Ja, jösses. Jag blir alldeles matt varje gång jag hör en mamma/pappa hota med att överge sitt barn. De små blir ju alldeles förtvivlade. Man märker att de inte har något försvar för det. De äldre biter det ju inte på för de har väl "härdats".
Fruktansvärt är det.

Sedan så kan jag inte se någon gång då aga leder till att barnet förstår hur det ska göra rätt och vara bättre. Agan säger för mig bara "Du gör fel" och leder inte barnet rätt alls så som man som vuxen har till uppgift.
Astrid Lindgren har berättat om när hon skulle ge sin lilla pojke pisk som straff. Hon skickade ut honom att hämta ris som han skulle piskas med. Istället kom han tillbaka med en sten i handen och sa: "Mamma, jag hittade inget ris, men du kan kanske slå mig med den här stenen istället."
Han som var ett barn kunde inte förstå straffet utan bara att han skulle få stryk.
Det blev ingen mer aga någonsin för Astrid Lindgrens räkning.

hailey: Vad hade du gjort om hon inte kommit?

För mig skulle det andra alternativet vara mycket mycket bättre. Situationen har ju ändå urartat och att avsluta den med att få barnet att tro att det är lämnat ensamt och övergivet känns inte rätt för mig.
Jag märker att många gör så och jag förstår att det sker när man känner sig maktlös och inte vet hur man ska får barnet att lyssna. Men det är hemskt ändå för mig.

hailey: jag tycker det du skriver låter bra. även om jag just i affärssituationen inte riktigt ser skillanden i orden "nu går jag" och "jag överger dig". handlingen är ju samma.
(Det är en viktig fråga för mig för jag försöker lära mig i förväg hur jag ska agera. Förr eller senare kommer ju situationerna.)

Men varför ska barnet få ett straff? Det är väl bättre med en "konsekvens" och en hjälp att inte göra om det igen.
Att ta leksaken fungerar säkert olika på olika barn. Det är väl mer straff än konsekvens iofs. Det jag gillade var att man så tydligt visade barnet att om två dagar så får du tillbaka den. Dvs det var inte slumpmässigt godtycke som styrde.